Föräldrar i Eslöv förgiftade sin 7-åriga dotter med ättika (2022-12-23)

Här kommer, oombett, min analys av förhållandena:

Att Idajasmine är personlighetsstörd framgick tidigt. Jag trodde först på borderline, men efter att ha läst hela FUP:en och grottat ned mig i familjebakgrunden så är jag övertygad om att hon är psykopat. Hon har haft det väldigt svårt som barn och utsatts för fruktansvärda saker. Den egna mamman har haft anknytningsproblem, bland annat genom att hon levt med en våldsam man och haft många barn och svårt att räcka till. Det är många gånger som samhället har svikit Idajasmine och hennes systrar.

Hon blir tidigt gravid och skaffar många barn, vilket ibland är ett försök att ta makten över ett familjeliv, göra det egna familjelivet till något hon saknat under sin egen uppväxt.

När Zoey föds tror jag att Idajasmine blir oerhört provocerad av "ungens uppförande". Zoey föds i säte, en eller båda fötter hänger ut. Om man är psykopat saknar man all förståelse för och all tolerans mot saker som andra människor gör som "drabbar" en. Inte ens ett ofött spädbarn får uppföra sig hursomhelst. Idajasmine kan aldrig förlåta Zoey för att hon stack ned sin fot i hennes slida och tvingade henne att utstå onödiga plågor. Idajasmine fick "drogas ned" på neonatalavdelningen eftersom hon var "bråkig". Jamen kom igen! Redan här borde samhället ha reagerat. Det finns många frågor som borde ha ställts. Många kommer i efterhand ihåg hur Idajasmine inte brydde sig om sitt barn, men ändå var mån om att snabbt komma hem. Familjen kommer sedan inte tillbaka på kontroller, men ingen bryr sig om att verkligen kontrollera hur det går för Zoey därhemma.

Barnafadern sen. Initialt fick jag intrycket att han var lite bakom, och styrd av Idajasmine, medberoende. Efterhand vreds dock bilden, fler och fler osmickrande sidor kom i dagen. Han är inte lika lätt att se som Idajasmine, men jag tror faktiskt att han också är psykopat. Han beskrivs återkommande som "obehaglig" och visar upp ett gränslöst och aggressivt beteende, både på arbetet, i privata relationer och på barnens skolor, dagis och sjukhus. Hans beteenden på sjukhuset med Zoey tyder på en känslokyla, likgiltig och nonchalant sitter han och leker med sin telefon. Ibland får han något ryck och försöker spela rollen av en far som bryr sig, men eftersom han inte vet hur en sådan man beter sig blir det mest konstigt och obehagligt. Att han sagt upp kontakten med sina tidigare barn på grund av att han "tyckte det blev jobbigt med allt bråk" säger också väldigt mycket om hans mognadsnivå och empatiska oförmåga,.

Stackars lilla Zoey som varit i händerna på två psykopater. Jag är övertygad om att det bara är toppen på ett isberg som kommit fram, dessutom. Hon är så fruktansvärt skadad inifrån och ut, bara skadorna i underliv och tarm är bland det värsta jag hört om, även vuxna offer inräknat.
Jag är säker på att inget av barnen i denna familj har klarat sig undan vansinnet. De borde också ses som brottsoffer, åtminstone för att de tvingats leva i ett hem där man hållit ett barn fånget och torterat.

Det jag tänker mest på är hur många gånger samhället har svikit dessa barn, och med barn menar jag allihopa, från Idajasmine och hennes systrar när de var små (och som vuxna), och alla barn som Idajasmine och Daniel satt till världen, nio stycken! Ingenstans på vägen har någon gripit in, den här fruktansvärda snöbollen har fått fortsätta att rulla och omfatta mer och mer skit, tills ett barn nästan dog. Och när Zoey väl var på sjukhuset tog det om jag förstår det rätt dagar innan någon faktiskt gjorde en polisanmälan. Barnet var nästan dött, hon var smutsig, ovårdad, med fruktansvärda skador, men ingen kontaktar polis...

Det är uppenbart att vi lever i ett samhälle där resurserna inte räcker ned till de undre lagren. Bara på senaste tiden har vi ju Amanda&Pontus- psykopat+borderline+fem småbarn, unga borderlinemamman med Münchhausen b. P. med ett dött barn och ett nästan dött. I samtliga fall finns varningssignalerna fullt synliga, personlighetsstörningar är inte osynliga utan borde ha upptäckts och monitorerats ordentligt och deras föräldraskap borde i första hand ha avstyrts, eller i andra hand följts upp minutiöst. Amanda och Pontus har båda svåra uppväxter bakom sig med bristfälliga föräldrar, precis som Idajasmine och Daniel. Det har funnits sååå många tillfällen då samhället borde ha gripit in.

Det hoppas jag att vi alla tar med oss av dessa fruktansvärda fall- att VI är samhället, och att vi alla har ansvar för de barn som föds där, inte bara de barn som redan är gynnade och kommer från välartade familjer.
Eftersom det finns mycket okunskap och följande missuppfattningar, bland annat på detta forum, kring politik och kring psykologi, vad som får människor att plåga sina barn och varför det kan försiggå mitt ibland oss utan att någon gör något, så hoppas jag att Zoeys, Gabriels och de andra smås fruktansvärda öden blir en ögonöppnare. Vill vi verkligen ha det såhär??

Tycker din analys är mycket intressant, välformulerad, och genomtänkt. Gillar särskilt det som du avslutar med:

”VI är samhället”

och

”Vi alla har ansvar för de barn som föds där, inte bara de barn som redan är gynnade och kommer från välartade familjer.”

För detta är EXAKT vad det handlar om. Om vi vill ha ett bättre samhälle för oss själva och våra nära och kära både här och nu och för våra kommande generationer måste vi alla förstå att det just är VI som ÄR samhället och därför ta ansvar och bidra till förändring. Det innebär att vi måste ta hand om och stötta de barn och ungdomar som verkligen behöver det istället för att endast se till våra egna.

Vi kan ej heller förlita oss på att politiker och myndigheter ska göra sitt jobb. Det ser vi bevis på hela tiden, gång på gång.

Faktum är att det är VI som i slutändan är skyldiga till att det hela tiden skapas nya brottslingar (vissa värre än andra, som i detta fallet denna tråd handlar om) om vi gång på gång sviker de individer som behöver vår hjälp.

Jag tror mamman lackade på att Z grät från tvättstugan, frusen och uttorkad och bad om vatten gång på gång. J tar glaset med ättika, ”Här drick då ungjävel!”, när Z inte vill tar hon fram tratten. Går därifrån. Googlar ättika, inser att det här var kanske inte så bra. Z gnyr och gnäller ännu mer, kanske väcks D av det eller att J väcker honom tillslut.

Det var lök och feferoni, sådant som de andra barnen petat bort från sina pizzor.

Vad jag funderar på är varför man inte väljer Mordförsök som grövsta brott? Att låta ett barn bli så nedkylt, svältfött och torterat, med så mycket skador, sår och nedsatt medvetandegrad - och sedan inte ens ringa efter ambulans när kroppen håller på att lägga av. Vad är det som inte gör att det ses som mordförsök?
Som jag ser det så har de en längre tid försökt bli av med henne och först när hon är döende inser man att det blir svårt att göra sig av med kroppen och förklara vart hon tagit vägen, så då är sjukhuset det minst dåliga alternativet för föräldrarna. Så sorgligt alltihopa.

Fast snälla.
Du menar att du som vuxen person aldrig hört ordet ”pulla” istället för höna?
Dvs en pulla = en höna.

Har följt tråden sen start, och gör det ff, men detta är ju bara trams.

Vad det gäller 'kärleks höna' är det bara en skum autocorrect, Js sms är fulla av felstavningar, autofyll och konstiga uttryck - förmodligen för att hon 9/10 gånger skriver dem i affekt.

Ja, fantasin spinner lätt iväg.
Jag hoppas ni bägge har rätt och att detta konstiga ord bara är en felskrivning eller betydelselöst trams.
När någon kallar sitt eget barn för ”zombiekräkspya” så känns det som att allt är möjligt.

Det är vi nog många som önskat.
Tyvärr bedömde inte åklagaren att hon kunde styrka uppsåt att döda barnet.
Åtal för mordförsök kräver att åklagaren kan visa att GM haft åtminstone likgiltighetsuppsåt att döda barnet, och att försöket kunde ha lyckats om det inte vore för tillfälligheter.
Det finns olika varianter på ett sådant uppsåt.

I detta fall tror jag att åklagaren inte kunde bevisa att föräldrarna borde ha insett att det kunde leda till döden att låsa in ett barn utan kläder i ett kallt utrymme och tvångsmata henne med ättika. Om de bevisligen hade insett detta och ändå fortsatt så hade det kanske kunnat nå upp till ett mordförsök.

Hur blir det med umgänge och vårdnad i framtiden för J och D? Om man som förälder blir dömd för misshandel har man då rätt till umgänge med barnet man har misshandlat? När tappar man som förälder rätten att ha kontakt eller ta hand om sitt barn?

Någon som vet?

Ett inlägg som briljerar i klarhet..
Håller helt med dig om att bilden kompliceras av pappan ju mer man läser, han är också psykopat, utan tvekan.

Och bugar inför dina slutsatser,om en mamma är sådär anti sitt barn på en gång och inte verkar förhålla sig till det som en vuxen, och sedan inte kommer på kontroller,då borde larmet gå.

Vi är så konflikträdda i denna kultur. "Tänk om man har fel"
Ja? Tänk så hemskt.
Om föräldrarna är reko så välkomnar de en anmälan, att myndigheterna fungerar som de ska, innerst inne, även om det är jobbigt.
Självklart har soc/Bvc/förskola rätt och skyldighet att reagera om ett barn inte kommer på kontroller.




Och ja,det god tid för dem att reagera på sjukhuset. Samma strukturer där.

Barnen är familjehemsplacerade nu, och om föräldrarna döms till fängelse som förväntat så kan jag inte tänka mig att de återfår någon vårdnad.
Rätten till umgänge riktar sig till barnen och kan falla ut olika beroende på barnens åldrar.
Tyvärr tvingas barn i Sverige att umgås med föräldrar som skadar dem mot barnens vilka (jag tänker på Tintin-fallet.)

Äldsta flickan kommer antagligen att ges umgängesrätt om hon så önskar.
Däremot skulle jag tro att Z slipper detta.

I lagen finns det inte några konkreta fall stipulerade som automatiskt medför att man blir av med vårdnaden. Utan istället är det tre kriterier som skall vara uppfyllda för att man skall kunna besluta om LVU. Dessa är:
1. Att det skall handla om ett missförhållande som har anknytning till barnets hemmiljö och/eller till barnets eget beteende.
2. Det skall finnas en påtaglig risk att barnets hälsa eller utveckling skadas.
3. Att vården inte kan ges på frivillig väg.

När man sedan prövar frågan om LVU så gör man det mot det enskilda barnet (dvs på respektive barn var för sig) där man utgår ifrån "barnets bästa"