Kärleken till fosterlandet, var är den?

Hej Flashback bröder och systrar,

Jag tänker på en dikt av Sverigesonen Axel Lundagård

Visst är det så, att allt snack om förfall och dekadens:
Är precis det vi vill och tror på?

Varför orda om hur man visst förtjänar bättre,
Som lydiga slavar med nävarna i fickorna?

Är inte de missnöjdas största problem deras eget ansvar?

Javisst stämmer det att vi alla får ta ansvar för hur landet artar sig.
Samtidigt har vi en mer begränsad röst för att visa åsikt för påverkan.

Så nej, ett förfall och dekadens är inte det som alla vill se.
Därför att alla inte är representerade personligt så ska givetvis ett missnöje om att vi förtjänar bättre kunna ges till tals.

Inte till 100%, då vi fortfarande har en egen åsikt och en egen tro om vad vi vill se i utveckling inom alla områden.

Den försvann när fosterlandet övergav mig och sitt folk.

Ganska svårt att ha kärlek till något som avskyr en.

Precis. Finns inte mer att tillägga.

Japp.. Nationalsången var bannlyst under 90-talet då den ansågs rasistisk på skolavslutningar m.m..
De som tog dessa beslut på den tiden bör straffas för att åsamkat sverige stor skada.