Jaha, jag har skrivit något ytterst överflummig i denna spalt som var något sorts försök till tripprapport. Men nu i efterhand när jag läst igenom det förstår jag fan inte vad jag snackar om. Försökte minnas något av det jag upplevt från n2o men kunde bara minnas känslan i huvudet och synfältet, vartje gång jag försökte nå den känslan kändes det som att jag höll på att glömma bort något jag hade glömt, men sen när jag försökte fokusera på det så försvann allt från mitt huvud. Lite samma känsla som när man försöker se en sådan där 3D-bild som man ska dra från ögonen och fokusera bakom. När man sedan väl ser bilden brukar man, iaf jag, vilja "spana över bilden". Men så fort ögonen vandrar iväg mot den försvinner den lika fort.. Hopas någon förstår vad jag menar...
Nu hade jag iaf bestämt mig för att utvärdera detta ytterligare. genom att koncentrera alla sinnen på att komma ihåg det jag hör och tänker i mitt huvud under ett n2o rus.
Tänkt och gjort.
Jag skaffade 2 patroner, då jag estämde mig för att det var nog för att komma dit jag ville utan att flumma iväg förlångt så att man omöjligt kan komma ihåg något.
Fylde en sifon, drog i mig halva + lite syre. Höll inne i ca 20 sek. Tog tcå stora andetag och tog resten av första, bytte patron och upprepade moment 1.
Nu bar det iväg. Självklart hade jag rökt lite cb innan för att få ut så mycket som möjligt av upplevelsen.
Denna gång hamnade mitt medvetande på exakt samma tidslösa område som tidigare gånger. Mer och mer insåg jag hur lite man mins av sitt lustgasrus, detta var en revolutionerande tanke under ruset. Den väckte en "lucid dreaming port", fast till n2o världen istället för drömvärlden. Plötsligt insåg jag meningen med mycket utav det jag upplevt tidigare gånger.
En sak som länge stört mig innan var detta "snack" om början och slutet som jag berättade för mig själv, i mitt huvud... Nu insåg jag att i mitten mellan början och slutet ligger den människliga döden, det tillstånd vi uppnår när våra hjärtan slutar slå... Då fick jag en äcklig vision av att man kunde uppnå en stor del av lustgasruset genom att bara hålla andan, då den delvis berode på syrebrist.
Detta var egentligen en tanke från mitt "normala" och "inlärda" tankesystem. Så fort den tanken var klar Ekade svaren upp från det undermedvetna. Och dessa svar var från en del av mig jag inte känner till normalt sätt.
Allt kändes fruktansvärt paradoxalt.
Jag hörde alla dessa ord och fraser som inte på något sätt var "jag". De var rena och klara tankar. Självklara och visa. Inte ett uns av dubbelmoral fanns i dem. De hade aldrig befunnit sig i min fysiska kaotiska vardag där huvet fylls av information. Detta var tankar från något sinne betydligt djupare ner i hjärnan.
Plötsligt hamnade i en "loop" jag tidiagre hamnat i. Men denna gång insåg jag att det var denna som handlade om början och slutet. Att det finns ingen början och slut.
Allt är konstant.
Alla tankar jag tänkte insåg jag att jag, eller andra, haft förut. Allt upprepar sig. Allt spinner i loopar utan att man normalt sätt sätt ser det.
och sen insåg jag vad allting i detta rus handlade om (!!!)
De två "samvetena"
Tanke -tanklös- Eftertanke
Plus -nollgradit- minus
Ja -ingetdera- nej
inandning -ingetdera- utandning
före -människliga döden- efter
Alla tankar man tänker finns det ett svar på, från en tidigare erfarenhet i evighetshjulet.
Det behöver inte vara du som har tänkt den, men den finns med i denna universiella källa som finns begravd innom oss.
Under ett lustgas rus blir detta tydligt, och man "hör" alla de tidigare svar man fått i slutändan på denna fråga redan. Sedan rullar "rösten", som säger detta, iväg snabbare och snabbare. Tillsammans med både "frågetanken jag ställde mig själv" och "svarstanken som kom från det gömda" tills de båda möttes... framför mig.... rakt framför ögonen..... Där tar allting slut...
Detta gör mig otroligt skitförvirrad. För allt detta "tyder" på är att mitt "jag", det "jag" som är upplärt i våran fysiska verklighet, inte är mycket mer än ett tankespel från mitt "riktiga" jag. Mitt konstanta jag.
Det jag såg var att det finns en till del av mig..
Och att livet inte tar slut vid döden.
Döden finns hela tiden närvarande. "dödsvärlden" ligger redan i det metafysiska bakhuvudet. Mitt "riktiga" jag vet redan om det tankespel som kommer ske efter min död. Då detta redan ägt rum.
Båda mitt liv som levande, och mitt liv som död, har mitt inre medvetande redan upplevt. Det står stabilt i mitten medans de andra sakta sakta sakta sakta sakta sakta springer emot varandra i loopen.
Det allt går ut på i slutändan är att mellanrummet mellan före -döden- efter ska komma närmare varandra.. Dålig förklaring, men detta är skitsvårt att förklara utan literär talang...
Men ungefär såhär...
I dagsläget:
(före)->-tid->-tid->-tid->-(döden)-<-tid-<-tid-<-tid-<-(efter)
tänk dig sedan denna linjära lista cirkulär...
Och slutmålet som loopen åker mot är:
(före)>>>(döden)<<<(efter)
Och det totala målet:
("döden")
Allting möts på +-0
Det är typ det jag fått ut hitills.
Jag minns några ord och fraser från min senaste resa idag, som förövrigt tog mig till exakt samma ställe igen och påminde mig om allt detta...
En fras som kommer när jag tänker en viss tanke är "så får du en smäll",
Sedan vid utandningen så ändrades hela tanken och "svarsorden" kom. Som svar kom något med "käften", ungefär som om någon skulle sagt "ge upp, lägg av"
Sen flashade det till och båda tankarna möttes i mitten....
Detta är vad "jag", alltså den personen som sitter här, på jorden, och skriver detta medelande.
Det där om att allt är ett tankespel är jag mycket väl mevdeten om. "denna" värld, den som jag ser, den skulle inte finnas utan mitt medvetande om den. Skulle inte mitt tankespel reflektera öäver världen skulle den sluta existera, för mig. Och det är den ända värld som finns i mina ögon, i min teater.
Något jag automatiskt börjat göra efter detta är att om jag sitter och röker en cigg, spanar ut över staden, eller liknande, så börjar jag tänka mig in i andra vänner och människors kroppar. Försöka se saker ur andras ögon. Först genom att föreställa mig själv som att jag såg ut som dom och agerade likadant. Och varje gång jag gör så får jag en känsla av att känna igen mig i dem.
Ursäkta att detta är så osamanhängande och urflippat. Men det är helt enkelt så jag upplever n2o. Det är en upplevelse som är ytterst diffus och svårfångar.
Oftast låter man bara alla tankar och känslor från detta rus pasera obemärkt och bara se det som en stor headrush. Men om man satsar allt på att zooma in med microskop över ruset, så inser man att allt det där bruset och "rushen" som man känner är egentligen tankar som smyger på extremt högfrekvent på >>>(döden<<<-listan... Ju mer man kan sakta ner denna process, desto mer kan man tyda ur denna fors av evighetstankar. Om man sedan ska tyda dessa eller ej kan jag inte svara på. jag kan mycket väl tänka mig att hjärnan inte är skapt för att hantera det området på denna nivå som vi kallar "vaket tillstånd". Och de som väl tagit sig över är många av de som idag klassas som psykotiska...
Jag tror jag stannar mina n2o for4skningar här tills vidare.
Möjligtvis 1-2 gånger till, men först krävs en rejäl reflektion över dessa tankar och separera dem från mitt vardagsliv, så att jag kan lära mig ha det hela undertotal kontroll..
Nej nu måste jag sova.
Godnatt...
Nu hade jag iaf bestämt mig för att utvärdera detta ytterligare. genom att koncentrera alla sinnen på att komma ihåg det jag hör och tänker i mitt huvud under ett n2o rus.
Tänkt och gjort.
Jag skaffade 2 patroner, då jag estämde mig för att det var nog för att komma dit jag ville utan att flumma iväg förlångt så att man omöjligt kan komma ihåg något.
Fylde en sifon, drog i mig halva + lite syre. Höll inne i ca 20 sek. Tog tcå stora andetag och tog resten av första, bytte patron och upprepade moment 1.
Nu bar det iväg. Självklart hade jag rökt lite cb innan för att få ut så mycket som möjligt av upplevelsen.
Denna gång hamnade mitt medvetande på exakt samma tidslösa område som tidigare gånger. Mer och mer insåg jag hur lite man mins av sitt lustgasrus, detta var en revolutionerande tanke under ruset. Den väckte en "lucid dreaming port", fast till n2o världen istället för drömvärlden. Plötsligt insåg jag meningen med mycket utav det jag upplevt tidigare gånger.
En sak som länge stört mig innan var detta "snack" om början och slutet som jag berättade för mig själv, i mitt huvud... Nu insåg jag att i mitten mellan början och slutet ligger den människliga döden, det tillstånd vi uppnår när våra hjärtan slutar slå... Då fick jag en äcklig vision av att man kunde uppnå en stor del av lustgasruset genom att bara hålla andan, då den delvis berode på syrebrist.
Detta var egentligen en tanke från mitt "normala" och "inlärda" tankesystem. Så fort den tanken var klar Ekade svaren upp från det undermedvetna. Och dessa svar var från en del av mig jag inte känner till normalt sätt.
Allt kändes fruktansvärt paradoxalt.
Jag hörde alla dessa ord och fraser som inte på något sätt var "jag". De var rena och klara tankar. Självklara och visa. Inte ett uns av dubbelmoral fanns i dem. De hade aldrig befunnit sig i min fysiska kaotiska vardag där huvet fylls av information. Detta var tankar från något sinne betydligt djupare ner i hjärnan.
Plötsligt hamnade i en "loop" jag tidiagre hamnat i. Men denna gång insåg jag att det var denna som handlade om början och slutet. Att det finns ingen början och slut.
Allt är konstant.
Alla tankar jag tänkte insåg jag att jag, eller andra, haft förut. Allt upprepar sig. Allt spinner i loopar utan att man normalt sätt sätt ser det.
och sen insåg jag vad allting i detta rus handlade om (!!!)
De två "samvetena"
Tanke -tanklös- Eftertanke
Plus -nollgradit- minus
Ja -ingetdera- nej
inandning -ingetdera- utandning
före -människliga döden- efter
Alla tankar man tänker finns det ett svar på, från en tidigare erfarenhet i evighetshjulet.
Det behöver inte vara du som har tänkt den, men den finns med i denna universiella källa som finns begravd innom oss.
Under ett lustgas rus blir detta tydligt, och man "hör" alla de tidigare svar man fått i slutändan på denna fråga redan. Sedan rullar "rösten", som säger detta, iväg snabbare och snabbare. Tillsammans med både "frågetanken jag ställde mig själv" och "svarstanken som kom från det gömda" tills de båda möttes... framför mig.... rakt framför ögonen..... Där tar allting slut...
Detta gör mig otroligt skitförvirrad. För allt detta "tyder" på är att mitt "jag", det "jag" som är upplärt i våran fysiska verklighet, inte är mycket mer än ett tankespel från mitt "riktiga" jag. Mitt konstanta jag.
Det jag såg var att det finns en till del av mig..
Och att livet inte tar slut vid döden.
Döden finns hela tiden närvarande. "dödsvärlden" ligger redan i det metafysiska bakhuvudet. Mitt "riktiga" jag vet redan om det tankespel som kommer ske efter min död. Då detta redan ägt rum.
Båda mitt liv som levande, och mitt liv som död, har mitt inre medvetande redan upplevt. Det står stabilt i mitten medans de andra sakta sakta sakta sakta sakta sakta springer emot varandra i loopen.
Det allt går ut på i slutändan är att mellanrummet mellan före -döden- efter ska komma närmare varandra.. Dålig förklaring, men detta är skitsvårt att förklara utan literär talang...
Men ungefär såhär...
I dagsläget:
(före)->-tid->-tid->-tid->-(döden)-<-tid-<-tid-<-tid-<-(efter)
tänk dig sedan denna linjära lista cirkulär...
Och slutmålet som loopen åker mot är:
(före)>>>(döden)<<<(efter)
Och det totala målet:
("döden")
Allting möts på +-0
Det är typ det jag fått ut hitills.
Jag minns några ord och fraser från min senaste resa idag, som förövrigt tog mig till exakt samma ställe igen och påminde mig om allt detta...
En fras som kommer när jag tänker en viss tanke är "så får du en smäll",
Sedan vid utandningen så ändrades hela tanken och "svarsorden" kom. Som svar kom något med "käften", ungefär som om någon skulle sagt "ge upp, lägg av"
Sen flashade det till och båda tankarna möttes i mitten....
Detta är vad "jag", alltså den personen som sitter här, på jorden, och skriver detta medelande.
Det där om att allt är ett tankespel är jag mycket väl mevdeten om. "denna" värld, den som jag ser, den skulle inte finnas utan mitt medvetande om den. Skulle inte mitt tankespel reflektera öäver världen skulle den sluta existera, för mig. Och det är den ända värld som finns i mina ögon, i min teater.
Något jag automatiskt börjat göra efter detta är att om jag sitter och röker en cigg, spanar ut över staden, eller liknande, så börjar jag tänka mig in i andra vänner och människors kroppar. Försöka se saker ur andras ögon. Först genom att föreställa mig själv som att jag såg ut som dom och agerade likadant. Och varje gång jag gör så får jag en känsla av att känna igen mig i dem.
Ursäkta att detta är så osamanhängande och urflippat. Men det är helt enkelt så jag upplever n2o. Det är en upplevelse som är ytterst diffus och svårfångar.
Oftast låter man bara alla tankar och känslor från detta rus pasera obemärkt och bara se det som en stor headrush. Men om man satsar allt på att zooma in med microskop över ruset, så inser man att allt det där bruset och "rushen" som man känner är egentligen tankar som smyger på extremt högfrekvent på >>>(döden<<<-listan... Ju mer man kan sakta ner denna process, desto mer kan man tyda ur denna fors av evighetstankar. Om man sedan ska tyda dessa eller ej kan jag inte svara på. jag kan mycket väl tänka mig att hjärnan inte är skapt för att hantera det området på denna nivå som vi kallar "vaket tillstånd". Och de som väl tagit sig över är många av de som idag klassas som psykotiska...
Jag tror jag stannar mina n2o for4skningar här tills vidare.
Möjligtvis 1-2 gånger till, men först krävs en rejäl reflektion över dessa tankar och separera dem från mitt vardagsliv, så att jag kan lära mig ha det hela undertotal kontroll..
Nej nu måste jag sova.
Godnatt...