Citat:
Ursprungligen postat av
flowerpower900
Nej det har jag inte. Helt ärligt så vet jag inte om jag är fysiskt beroende av stesolid och elvanse. Psykiskt så är jag beroende 100%.
Även om jag skulle lyckas sluta med allt så skulle jag förmodligen fortfarande må skit. Vill inte att kollegor ska börja misstänka något, men vad kan arbetsgivaren eller socialtjänsten göra? Ska på kbt för sjuttioelfte gången nästa vecka.
Vad bör jag göra i mitt känsloliv för att hålla mig undan droger är en bra fråga. Har alltid haft ångest och tar paroxetin sedan lång tid tillbaka som hjälper en del. Alltid varit väldigt ensam pga min dåliga självkänsla. Har träffat en tjej som jag varit med i 2 år i Juni och det hade varit för henne isåfall, hon vet om läget.
Jag kommer inte klara av att jobba åtminstone i början av utsättningen. Har en konstant instinkt till att fly situationer med människor. Det ironiska är väl att jag jobbar med kundservice till vardags, men jag har svårt att hitta något bättre jobb än detta.
Hur lång tid tog utsättningen för dig? När gick det värsta över?
Nu tände ju jag av från heroin och alkohol samtidigt så det är svårt att säga vad som var vad, men jag tyckte på det stora hela att det värsta var över på en månad ungefär. Men sen kommer det under typ hela första året plötsliga vågor av total jävla panikångest och drogsug som kändes precis som abstinensen i början typ. Min läkare förklarade för mig att det var "postakut abstinens" som man ofta får efter längre tids bensobruk och att det kunde komma då och då under ett år eller ibland lite mer vid riktigt höga doser. Jag fick såna typ första året men det var bara kanske 8-10 gånger på ett år.
Jag tycker KBT är bra för massa saker, men i ärlighetens namn rätt jävla uselt för mitt känsloliv. Mitt problem var aldrig drogerna, det var vad jag kände när jag inte gick på droger. Jag hade ångest jämnt, sen började jag knarka och blev av med ångesten i rätt stor utsträckning. Vart efter åren gick så kom ångesten tillbaka mer och mer vilket gjorde att jag använde mer och mer till det att det inte funkade längre. Problemet var bara att jag inte såg drogfrihet som ett realistiskt mål eftersom jag alltid blev så jävla deprimerad när jag försökte hålla mig drogfri.
En polare till mig som hade varit nykter sen ett par år fick av en slump med mig på ett 12-stegsmöte och jag träffade en annan gammal polare från det aktiva där och gick å käkade lite efter. Sen hakade jag på några gånger till och träffade lite annat shysst folk och tänkte att jag kunde testa att jobba i stegen om det nu hade funkat för mina polare. Resten är väl egentligen historia, jag provade i brist på bättre idéer och utan nån egentlig tanke eller tro på att jag skulle varken vara drogfri eller må särskilt bra. Nu har det gått typ 9 år och jag är drogfri än.
Så för egen del var 12-steg det som gjorde att jag hamnade i ett sammanhang där jag faktiskt mådde bra och kunde hålla mig nykter över tid utan att prata så jävla mycket om hur jag skulle hantera knarket eller drogsuget utan med enda fokus att faktiskt bli i känslomässig balans. Sen hjälpte det ju mot ensamheten också i och med att jag lärde känna några av mina bästa vänner där.
Du är alltid välkommen att skicka ett PM om du vill ha tips på bra möten eller behandlingshem eller bollat nåt annat om du inte vill ta det i tråden