Är humor ett mått på intelligens?

Det betyder inte att det är roligt. Snarare en tydlig indikation på att det kommer från en dumjävel.

Mitt krav på en partner har alltid varit humor. Att man kan garva tillsammans. Eller. Ett krav på intelligens. TS är nog rätt ute.

Att kläcka ur sig en ordvits utan timing kräver inte direkt intelligens men att i stunden snabbt förstå situationen och göra en jämförelse som är ironisk, sarkatisk eller med glimten i ögat roasta något/någon tycker jag personligen är ett tecken på intelligens. Tyder på abstrakt tänkande och att man kan reflektera över saker och ting.

Min personliga upplevelse är dock att många som är naturligt roliga också lider av mental ohälsa i större utsträckning, och det kanske därför det inte ses som en "smartsmart" egenskap. Om du kan hitta det roliga i någonting så är det ofta tre gånger lättare att hitta det deprimerande etc.

Endast bra humor

Absolut. Det är ju tecken på en viss kreativ förmåga. Dessutom kan ju humor vara en socialt främjande egenskap, vilket är ett framgångsrecept för allt från att knyta vänskapsband till relationer.

Däremot kan ju typen av humor spela roll. Om din humor är allt för avancerad eller för rå riskerar den att gå över huvudet på folk eller till och med väcka förakt, vilket kan ha motsatt effekt ur ett socialt perspektiv.

Intelligens vet jag inte, har träffat många intelligenta människor där humor flyger rakt över huvudet på dom. Särskilt sånt som kommer från personer som "är humoristiska" i sitt sätt att berätta saker eller dra paralleller till samtiden dvs inte såna som tror att humor är att dra en vits.

Skulle säga att dom som jag upplever som roligast i dom sammanhang jag befunnit mig i är mer allmänbildade än intelligenta. Såna som håller sig ajour med samtiden, noterar och reflekterar över människors olika beteenden, eller någonting dom gör själva som dom funderat kring, och kopplar det med olika saker och skeenden som händer i samhället. Och "det roliga" tar sig uttryck i form av diskussion och samspel mer än "dra regelrätta skämt". Men då måste det ske i rätt kontext dvs att alla personerna som deltar också måste vara någorlunda up to date för att förstå det roliga. Där krävs det kanske inte intelligens men att alla är någorlunda allmänbildade själva. Det bästa är när fler än en deltar i "det roliga" och bjuder på sig själva. Jag upplever att det sällan är en individ som är humoristisk utan humorn sker mellan flera personer eller allihopa, och det är då det är som roligast. När alla är lite kvicka och snappar upp varandra. Det är såna gånger som jag (och alla andra) skrattat som mest, sådär så man nästan gråter och håller på att kissa på sig.

Personligen tycker jag folk som ska dra vitsar och skämt alá "har ni hört den här?" är astråkiga och jag tycker inte det dom säger är särskilt roligt. För mig är skillnaden "har ni hört den här vitsen" eller "jag har tänkt på en grej; insert intressant och rolig reflektion som slår an hos alla andra och bjuder in för andra att haka på"

Nej, jag mäter i alla fall inte folks intelligens efter deras humor. Man skulle kunna tro att intelligenta personer blir trötta på skämt snabbt: "Varför måste allt behöva vara roligt?" "Det skämtet påminner mig om 40 andra snarlika skämt.", det stämmer nog inte för att intelligens och humor är väldigt olika saker.

Det finns ju förstås olika sorters humor,

Men den kvicktänkta lite utanför-boxen humorn är väl ett tecken på en viss intelligens.
Men den torra skratta för gemenskap humorn, är ju något helt annat.

Det är väldigt sällsynt med någon som är rolig (och då menar jag någon som direkt kommer på något roligt att sticka in i en konversation) utan att vara intelligent, men långt ifrån alla intelligenta människor är roliga.

Socialt vettigt beteende där det finns en rejäl del humor, ironi, sarkasm och liknande indikerar (i alla fall för min del) på att det finns en stor portion intelligens. Jag har varit på många olika ställen med varierande "intelligens" genom åren. Låg nivå av humor har gjort att jag bytt arbetsgivare eller avdelning.

Oavsett om det handlar om nåt HR-kategoriserande trams i form av "värdelöst test" (som en idiot på nåt verklighetsfrånvänt företag som tror på att teori före praktik _alltid är viktigare) eller inte.

Det finns ju galet många roller på HR-avdelningarna runtom i Sverige som knappas tillför ett endaste skit. Och det är såna människor som sållar bort personer som skulle kunna funka 100% direkt.

Nej eftersom vilken idiot som helst garvar åt nån som ramlar på arslet.

Eller ni kanske sitter och tittar på stefan och krister och byfånarna i publiken som garvar läppen av sig och tänker "skåda, dessa intelligenta människor!"

Finurlig och kreativ humor är väl ett tecken på att man ser samband som kanske är mer subtila och sammanför dem på ett sätt som de flesta kan förstå och ta del utav.

Precis som med så mycket annat så är det bara en del av en större helhet och man kan inte säga rakt av att någon med ett sinne för humor nödvändigtvis är mer intelligent än någon utan samma förmåga.

Skillnaden ligger i kvaliteten på skämten. När hönshjärnor ska skämta, så blir det alltid skadeglädje på någon annans bekostnad. Den svagbegåvade saknar inlevelseförmåga, och kan därför inte avväga nivån på sina skämt.