Det var direkt obehagligt, gjorde ont, att se programmet.
Jills veranda, är själva grejen att att gästerna ska förnedras, tillintetgöras, har aldrig sett programmet förr.
Jag var ny på Melodybox, strax innan pandemin slog till. Går sällan på spelningar men min snubbe sålde in det med
–Det är blattefritt, jag lovar.
Och det var det, sånär som på en som en tjej hade tagit med sig, uppenbart av nån artighet medan han trodde han hade halva inne, pinsam som satan, skulle bugga, gjorde sitt bästa för att förstöra hennes musikupplevelse, den förstod han inte alls.
Men jag golvades.
David Ritschard var oerhört bra.
Köpte biljetter till Ritschards följande spelning men pandemin satte stopp för den, höll på biljetterna, gissar att de biljetterna tog oss till spelningen dit han också bjudit in Magnus Carlsson.
Jo, jag vet, "Vi ses snart igen", är skriven för Bajen, fick oss att stå kvar, men den är också, för de flesta mest, en kampsång på ett helt annat plan.
Så var det, det som var grejen med programmet, att tillintetgöra Ritschard, spotta på det svenska.
Förmodligen, det var ju svt, programmet gjorde honom till en spillra.
När svt hade insett att det inte var så klädsamt att bjuda in och lovprisa gangsterrapare, underordnat fråga om de kände någon som blivit dödad, våt i trosan inför möjligheten att den svarte var själva mördaren, då bjöd man in David Ritschard.
Och jag skrattade gott, Karin Magnusson, Morgonstudion, blev ställd, inte minst för att Ritschard plötsligt sjöng några strofer som ett svar på något.
Han kunde verkligen sjunga.
Det har man nu gjort sitt bästa för att ta ifrån honom.
Han har förändrats, helt klart.
