Hej! Postar med förhoppningen att det kan finnas någon eller några som vill bolla mitt problem med mig. Long story short är att jag sedan ett decennium kämpat med upprepade diskbråck och dito buktningar följt av DDD och modicförändringar i ländryggen bekräftat på MR. Jag har rehabtränat med ”bra” fysioterapeuter – haft kontakt med sex eller sju olika de senaste tio åren inte minst för att få lite olika input – och min compliance är god. Mitt liv har hunnit se ut på många sätt de senaste tio åren men jag har alltid utöver rehab tränat i någon kombination av tex styrketräning, löpning, simning cykling etc. Successivt har min rygg gjort mig mer och mer begränsad. Jag har nu haft kontinuerligt ont sedan sommaren 2022 och fick mitt senaste skov för ca fem månader sedan varpå min rygg blivit sämre än någonsin. Jag har ont i princip konstant och kan inte böja mig, sitta för länge, rotera, lyfta, ta en snabb promenad etc.
Har en privat försäkring så till slut tog jag hjälp av den för att få komma till riktiga ryggproffs. Väldigt hjälpsamt att få göra en MR, få en förklaring, lite förståelse och hjälp att diskutera möjliga åtgärder. For the record är jag helt med på den i allmänhet svaga kopplingen mellan grad av symtom och radiologisk bild i största allmänhet, men mina symtom hänger väl ihop med den radiologiska bilden och jag får nog hålla det för sannolikt att smärtan är orsakad av de strukturella förändringarna.
Jag har nu fått erbjudande om fusion men vet så pass mycket att jag inte vill göra det förrän alla andra möjligheter är uttömda. Det finns också en del studier på icke kirurgisk lindring av både DDD och modic, samt nya metoder som faktiskt verkar lovande, så en liten del av mig vill försöka stå ut några år till för att ”vänta och se”.
Nu till min huvudsakliga fråga. Jag tycker själv att det är rimligt att prova en genomtänkt farmakologisk smärtbehandling innan jag opererar mig. Jag är läkarstudent och förstår själv att opioider inte är oproblematiska, men det är ju tyvärr inte oproblematiskt med en fusion heller. Min nuvarande vårdcentral har jag inte direkt sprungit ner innan det senaste skovet inföll i höstas men nu har jag varit tvungen att förnedra mig och be om oxynorm för att alls kunna sköta mina studier. Efter det mest akuta läget har vi nu landat i att jag provar norspan som jag trappat upp till 15 mikrogram/h. Det hjälper, men inte särskilt mycket – gör tex att jag kan gå lite längre och att det oftast dröjer fram till kanske 9.30 på förmiddagarna innan ryggen stör mig alltför mycket. Utöver det VC hjälp till med har jag försökt gå till botten med smärtmekanismen med hjälp av ortopeden via sjukvårdsförsäkringen samt en privat smärtläkare (jag betalade en gång bara för att få lite ideer kring hur jag kan jobba med smärtan) och min smärta bedöms vara nociceptiv. Att den inte är neuropatisk gör mig ändå lite hoppfull men också lite frustrerad eftersom jag, med mina kunskaper så här långt, misstänker att jag skulle kunna ha betydligt mindre smärta om jag fick lite mer hjälp på vägen. Jag har (såklart) provat NSAID i perioder men tycker inte att jag märker någon skillnad samt att jag trots magskydd får vansinnigt ont och dessutom har en kontraindikation i form av NOAK (pga medfödd rubbning). Har också provat alvedon i fulldos men det gör ingen skillnad. Jag har inte bedömts ha någon egentlig nociplastisk smärta men fick tack vare ortopeden prova amitryptilin. Det gav ingen effekt på 20 mg och tyvärr fick jag en ganska påtaglig cirkulatorisk påverkan samma dag jag trappade upp till 30 mg så det blev ett besök på lättakuten och omedelbar utsättning.
För att sammanfatta tycker jag att jag gjort väldigt mycket arbete själv och min VC väldigt lite. Jag har bett om en remiss till smärtläkare men får ingen. Min läkare är väldigt skeptisk till opioider vilket ju är en generellt rimlig inställning vid långvarig smärta, men jag har en konstaterat opioidkänslig nociceptiv smärta med tydlig länk till radiologiskt fynd och dessutom en stabil livssituation utan missbrukshistorik och skulle verkligen behöva lindring. Vi hade ett ”avancerat” seminarium om långvarig nociceptiv smärta i skolan och jag försökte då luska i just hur man gör vid långvarid opioidkänslig smärta som beror på vävnadsskada. Svaret jag fick var att det är så specialiserat att man behöver smärtläkarnas ”ess i rockärmen”. Jag kan säga att jag hemskt gärna hade haft tillgång till den kunskapen men det tycker alltså inte min VC. Så snälla hjälp mig – finns det hopp om smärtlindring som kan skjuta upp behovet av operation och hur fasen ska jag prata med min VC?
Har en privat försäkring så till slut tog jag hjälp av den för att få komma till riktiga ryggproffs. Väldigt hjälpsamt att få göra en MR, få en förklaring, lite förståelse och hjälp att diskutera möjliga åtgärder. For the record är jag helt med på den i allmänhet svaga kopplingen mellan grad av symtom och radiologisk bild i största allmänhet, men mina symtom hänger väl ihop med den radiologiska bilden och jag får nog hålla det för sannolikt att smärtan är orsakad av de strukturella förändringarna.
Jag har nu fått erbjudande om fusion men vet så pass mycket att jag inte vill göra det förrän alla andra möjligheter är uttömda. Det finns också en del studier på icke kirurgisk lindring av både DDD och modic, samt nya metoder som faktiskt verkar lovande, så en liten del av mig vill försöka stå ut några år till för att ”vänta och se”.
Nu till min huvudsakliga fråga. Jag tycker själv att det är rimligt att prova en genomtänkt farmakologisk smärtbehandling innan jag opererar mig. Jag är läkarstudent och förstår själv att opioider inte är oproblematiska, men det är ju tyvärr inte oproblematiskt med en fusion heller. Min nuvarande vårdcentral har jag inte direkt sprungit ner innan det senaste skovet inföll i höstas men nu har jag varit tvungen att förnedra mig och be om oxynorm för att alls kunna sköta mina studier. Efter det mest akuta läget har vi nu landat i att jag provar norspan som jag trappat upp till 15 mikrogram/h. Det hjälper, men inte särskilt mycket – gör tex att jag kan gå lite längre och att det oftast dröjer fram till kanske 9.30 på förmiddagarna innan ryggen stör mig alltför mycket. Utöver det VC hjälp till med har jag försökt gå till botten med smärtmekanismen med hjälp av ortopeden via sjukvårdsförsäkringen samt en privat smärtläkare (jag betalade en gång bara för att få lite ideer kring hur jag kan jobba med smärtan) och min smärta bedöms vara nociceptiv. Att den inte är neuropatisk gör mig ändå lite hoppfull men också lite frustrerad eftersom jag, med mina kunskaper så här långt, misstänker att jag skulle kunna ha betydligt mindre smärta om jag fick lite mer hjälp på vägen. Jag har (såklart) provat NSAID i perioder men tycker inte att jag märker någon skillnad samt att jag trots magskydd får vansinnigt ont och dessutom har en kontraindikation i form av NOAK (pga medfödd rubbning). Har också provat alvedon i fulldos men det gör ingen skillnad. Jag har inte bedömts ha någon egentlig nociplastisk smärta men fick tack vare ortopeden prova amitryptilin. Det gav ingen effekt på 20 mg och tyvärr fick jag en ganska påtaglig cirkulatorisk påverkan samma dag jag trappade upp till 30 mg så det blev ett besök på lättakuten och omedelbar utsättning.
För att sammanfatta tycker jag att jag gjort väldigt mycket arbete själv och min VC väldigt lite. Jag har bett om en remiss till smärtläkare men får ingen. Min läkare är väldigt skeptisk till opioider vilket ju är en generellt rimlig inställning vid långvarig smärta, men jag har en konstaterat opioidkänslig nociceptiv smärta med tydlig länk till radiologiskt fynd och dessutom en stabil livssituation utan missbrukshistorik och skulle verkligen behöva lindring. Vi hade ett ”avancerat” seminarium om långvarig nociceptiv smärta i skolan och jag försökte då luska i just hur man gör vid långvarid opioidkänslig smärta som beror på vävnadsskada. Svaret jag fick var att det är så specialiserat att man behöver smärtläkarnas ”ess i rockärmen”. Jag kan säga att jag hemskt gärna hade haft tillgång till den kunskapen men det tycker alltså inte min VC. Så snälla hjälp mig – finns det hopp om smärtlindring som kan skjuta upp behovet av operation och hur fasen ska jag prata med min VC?
