Att prata för sig själv är det ett dåligt tecken?.

Vet inte. Talar själv med mig själv ibland, bra eller dåligt bryr jag mig inte om

Ja, framförallt om man har hög intelligens och de i ens omgivning inte har det, så kanske man inte får något större utbyte av att prata med någon annan än sig själv.

Det skulle jag säga.

Jag har en mycket nära bitter släkting som pratar för sig själv, och har gjort så i mer än 40 år. För den sakens skull vet man aldrig när människan säger något som det är tänkt att andra skall lyssna på, och då är det sällan i en normal samtalston.

Hen förstår inte att andra människor är några man skall umgås med på en jämlik basis och satsar nästan alltid på att tala om negativa saker; det bara frossas i mord och olyckor, och väldigt sällan handlar det om något trevligt.

Människan känner sig helt ensam, men det är inte konstigt det, för ingen orkar med den negativa storm man finner när man väl känner hen.

Men jag har bara erfarenhet av ett fåtal personer, och kanske är ditt inre samtal annorlunda. I så fall är det inte några problem.

Med den jag känner är det ett fruktansvärt stort problem där man inte kan göra något utan att det blir konflikt, för det är som att hen inte ens kan ta in att man är en annan människa med en annan uppfattning.

Äh, det är väl inget särskilt att bry sig om. Är jag själv, kan jag prata lite för mig själv också. Typ "vad var det nu jag skulle göra?" Väldigt osällan att det händer bland andra mänskor. Om jag är trött och irriterad, kanske.

Oftast när jag pratar för mig själv så övar jag på att prata om intressanta ämnen eller argumentationer. Så att när ämnet sen kommer upp när jag är bland andra så har jag förberett välformulerade tankar och argument.

Gjorde även samma sak när jag läste det här ämnet. Innan jag skrev detta så sade jag det ovanför ett par gånger för att få ut det jag ville säga.

Vad kom du fram till när du tittade in genom fönstret? Hunden och katten snackade när de spelade schack? Katter är kloka djur, så där är vi lika. Men nog utnyttjar de oss lite väl mycket om man tänker efter. Där håller den dock inte med mig, säger att den har fullt upp när jag inte är hemma. Fångar möss, säger den, och faktiskt så är där ju inga. Sen får jag alltid kloka svar när jag talar med sig själv. Katten brukar dessutom oftast hålla med. Vet en som brukar bråka med sig själv. Men det är väl mer någon diagnos, tror jag.

Jag pratar ofta för mig själv. Mest för att reda ut saker som har hänt och om olika situationer. Och ibland svär jag i en dialog med mig själv över inlägg på Flashback.

Min bror och mor gör likadant. Min bror när han är ute och går med sin son, och min mor när hon diskar.

Vi har gjort det hela livet.