Citat:
Ursprungligen postat av
stilicho
Peking och Beijing är bara olika sätt att translitterera kinesisk skrift till latinska tecken. Peking är translittereringen enligt Wade-Giles-systemet, som var vanligt på 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Beijing är translittereringen på pinyin, vilket är kommunist-Kinas officiella translittereringssystem och därför det som generellt används idag.
Om man lyssnar på vad kineserna själva säger så låter det absolut mest som Peking, eller kanske ännu mer Pejking, vilket borde betyda att det är den mest kinesiska translittereringen. Men det beror förstås på många saker och man kan inte enkelt kalla en translitterering mer kinesisk och en för mer europeisk.
Wade-Giles-transkriptionen av 北京 borde snarare vara "Pei³-ching¹". För de som inte vet är alltså Wade-Giles ett tidigare vanligt transkriptionssystem (fortfarande använt i Taiwan tror jag) för språket som historiskt talas främst i norra Kina (även känt som "mandarin" eller "standardkinesiska").
Edit: Mandarin talas visst historiskt sett också i stora delar av det kinesiska inlandet även ned i sydvästra Kina. Jag misstänker dock att uttalsvariationen mellan de nordöstra och sydvästra områdena skulle kräva olika transkriberingssystem för att ha något värde. Wade-Giles (och pinyin) baseras som jag förstår det på hur folk talar i och kring Peking med vissa utrensningar av dialektala egenheter.
Jag vill minnas att "Peking" kommer från uttalet hos sydkinesiska språk typ kantonesiska ("bak1 ging1" enl transkriptionssystemet Jyutping) och Hakka (vilket jag inte kan ens lite men som av Wikipedia anges som "Pet-kîn"/"bêd5 gin1" enligt olika dialekter och transkriptionssystem som jag inte är bekant med).
Den tidiga kontakten mellan Europa och Kina skedde primärt via de södra hamnstäderna, så det är en förklaring åtminstone jag är nöjd med. Jag har dock inte studerat ämnet i detalj så jag utesluter inte att jag har fel.