Citat:
Ursprungligen postat av
hakro807
Det är egentligen någonting ganska unikt som uppstått i Sverige/Norden. Trots en kraftigt utbyggd barnomsorg, gratis skolgång, gratis sjukvård, generösa föräldraförsäkringar etc så har vi jämfört med tidigare väldigt låga födslotal.
Detta är vill jag hävda resultatet av kultur. Vi har tappat bort oss själva som folk. Samtidigt som det anses som naturligt att vi har ett skattetryck närmare 50 procent så anses vi som individer inte ha något ansvar mot samhället som helhet. Barn är något vi skaffar för att vi känner för det, och då blir det 1 barn. Ibland 2. Ytterst sällan 3 eller fler. Och medelvärdet hamnar där det hamnar, idag runt 1,7 barn/kvinna när minimum för att upprätthålla befolkningens storlek är 2,1. Istället ska vi ta in miljontals människor från andra delar av världen och underhålla dessa samtidigt som det svenska folket dör ut.
Men hur uppstod denna så underliga kultur? För ja, det är underligt att vi anser det som naturligt att hälften av vår vakna tid så jobbar vi åt andra som vi inte ens känner, men barn som ger så mycket glädje åt föräldrar och släktingar verkar vi mest se som en plåga. Det är som om vi blivit självplågare.
Det finns ju ett antal anledningar och man kan ju liksom inte peka på en, men rent generellt så har för vi inte en politik som gynnar att just vi svenskar ska skaffa barn utifrån hur vi lever och hur våra ideal är.
-Vi ska studera ganska länge för att ens få ett enkelt jobb och därifrån börja göra en karriär.
-Vi vill gärna resa och uppleva massa, samt ha ett antal olika partners innan vi kan tänka att stadga oss.
-Det är dyrt att flytta hemifrån och att vi skulle flytta till någon förort och beblandas oss med dem, samt starta familj och börja därifrån existerar inte.
-Det är dyrt att flytta hemifrån för att kapitalisterna och bankerna ska tjäna på oss, samt massa folk främst inom bygg ska ha jobb. Sedan de höga priser skapar också en trygghet och stabilitet för många, men det tar ett antal år innan de flesta av oss är där.
-Sedan har vi inte heller längre det där att släkter giftes ihop utan alla får klara sig själva bäst de kan, sedan ska staten hjälpa till också, fastän det väl visserligen haltar lite i detta nuförtiden som allt annat.
-Vi har inte heller någon direkt stabilitet i förhållande utan det ska kunna gå lika snabbt att skilja sig som skaffa barn, oavsett om vi talar om ett antal ungar, hus osv.
-Sedan vill ju staten hellre ha in nytt folk som man direkt kan sätta i arbete utan att behöva vänta de där 20-30 åren med skolutbildning osv. innan de blir lönsamma och produktiva.
Hur få ordning på allt detta är dock den stora frågan.