Nyfikna frågor om heroin missbruk

Jag pratar om hur det faktiskt är. Gillar du det och tycker det är skönt så har du något att fly ifrån.

Ja det var riktigt heroin och det var jävligt bra.

"Glädjen" du känner är inte glädje, det är avsaknaden av sorg och ångest.

Skönt att höra, bra jobbat!

Tack som delar. Är du orolig för att det kan eskalera och bara bli mer och mer. Hur funkar din vardag, jobbar du eller pluggar du? Hur kom du in i det? Snortar du det eller röker du? När du går tillbaka till det periodvis hur länge är du på det? Hur länge är du utan?

Det blir väl lite värre än så du kan ju dö av avtändningen.

Skulle säga att det är väldigt individuellt. Det beror lite på vad du känner att du saknar mest i livet. Saknar du inre lugn och har extrem ångest är opiater eller benso effektivt, och därför farligt. Saknar du driv, motivation och spänning så är nog tjack farligare. Personligen hade jag haft svårt för att bli beroende av något i nuläget men har haft en del perioder med frekvent amfetaminintag. En nackdel med heroinet där är nog att du kan ta det och ha en hyfsat vanlig mat och sömnrytm, så kroppen kommer inte nödvändigtvis skrika på dig att du måste sluta.

En sak som jag personligen tycker är intressant är att inbitna tjackisar, och heroinister, ofta starkt ser ner på de i den andra gruppen, och ofta har väldigt lite förståelse för varför man skulle vilja utsätta sig för det andra lägrets liv.

Testat heroin flertalet gånger men aldrig fått någon direkt mersmak.

Ruset var nice, för nice. Första gången drog jag i mig en rejäl överlåda. Tänkte att tar jag mer så dör jag, ruset var dock så nice att jag tog mer ändå och jag dog nästan.

Prövade för att min bästa vän just dött och i blandmissbruket hade jag tryckt så många droger att inget fungerade längre. Min polare hade köpt lite H så jag testade detta.

Det tappade dock charmen väldigt snabbt. Ingen av de efterföljande gångerna var lika schysst som den första.

Opiater fungerar inte på alla på det viset. Jag har bara provat vallmo, men den enda effekt jag får är smärtlindring, illamående och klåda. Totalt ointressant rus. Jag odlade egen vallmo för att ha när jag får ryggskott, väldigt potent vallmo. Det gav mig ingenting och det är nästan bättre att ha ont än att ha den där jävla klådan. Och då tog jag så mycket att jag kände av andningsdepression, så det var ingen brist på morfin i kapslarna.

Om man ska generalisera grovt så är introverta personer mer sårbara när det gäller downers medan extroverta är mer benägna att bli beroende av uppers.

En stor grej som inte brukar tas upp alltför ofta när det gäller opioider är att dom gör det väldigt lätt att socialisera med människor, om man är lagd åt det socialfobiska hållet så är det en stor del av appealen. Om man inte har dom problemen kan jag förstå att man upplever opioider som rätt poänglösa droger.

Man kan väl sort of bli hooked första gången om man har en jävligt bra upplevelse. Men inte i bemärkelsen att man man blir beroende på en gång, utan snarare att det blir något som man känner att man definitivt kommer vilja pröva igen. Beroendet kommer oftast smygande, några gånger om året blir till några gånger i månaden som blir till några gånger i veckan och därifrån går det snabbt utför och blir till dagligt bruk för att undvika avtändning. Går olika snabbt för olika personer, händer det något väldigt jobbigt i ens liv och drogerna finns där som en krycka kan det gå väldigt fort.

Engång blir du inte torsk
Jag tar heroin 5 gånger om året
Röker det då
Lyxar till livet ibland
Kola i Sverige är skit renlighetgrad 30%
Åk till Holland om du vill känna riktig kola
Ett tips

Testa ta typ postafen eller liknande innan nästa gång, dämpar illamåendet och till viss del klådan.

Nä, man blir inte beroende av att bara testa ta heroin eller någon drog för den delen. Sedan finns de folk som blir lättare missbrukare, framför allt om de har missbrukare i släkten. Fast en kompis till mig hade en far som var alkoholiserad och en bror som var en tung narkoman. Min kompis och jag har testat alla möjlig droger och även heroin. Varken min kompis eller jag blev fast i något missbruk.

Fast nu har jag börjat att missbruka oxycodone då jag har kommit över en större mängd, men jag försöker nu minska intaget med oxy.

Man fastnar inte efter första gången, men det krävs inte särskilt många gånger heller. Tror dessutom att ens psykiska mående kan påverka. Jag hade det väldigt jobbigt i livet och då tror jag de positiva effekterna av heroin märks tydligare och det blir en sorts tillflykt som människor som mår psykiskt bra inte behöver. Sen som du säger, varför väljer man att ta det i första början? Förmodligen för att man inte mår så bra och man tror att det kan göra livet uthärdligt. Om man mår bra och bara vill festa till det med droger så är knappast heroin det man väljer, utan det är nog en sista tillflykt. Ofta börjar man med något lättare, som du skriver t.ex. cannabis, och sen trappar man upp det. Jag gjorde det. Tror dock inte många går direkt från cannabis till heroin, det känns som ett stort hopp. Jag brukade amfetamin däremellan.

Snittåldern på människor som brukar heroin första gången är 24.5 år. Själv var jag 16 när jag tog heroin första gången och hade då tagit lite lättare droger från att jag var 14, men jag var ju ensam heroinist på gymnasiet om vi säger så. Angående konsekvenstänk så brukar man väl säga att det inte är färdigutvecklat först i tidiga 20-årsåldern, vet inte om det stämmer. Dock så tror jag inte man tänker rationellt kring mycket om man befinner sig på den plats i livet där man tänker att heroin är en bra lösning för att komma ifrån sina problem.

Om det är möjligt att bruka heroin omkring 2-3 gånger i månaden? Kanske, i alla fall om man tar det väldigt sällan och i väldigt små mängder, men om man gillar de positiva effekterna så kommer man vilja ta det oftare och om det råkar bli lite för ofta så kommer man utveckla ett missbruk och då kommer det inte längre vara möjligt att bruka så sällan då du kommer lida av grov abstinens däremellan.

Personligen tog jag heroin första gången när jag var 16, hade då trappat upp från cigaretter och alkohol till cannabis, till amfetamin och till sist opiater. Kliché kanske, men jag växte upp i en ganska dysfunktionell familj med en pappa som missbrukade och en mamma som prioriterade sitt arbete över allt, det fanns inget överflöd av kärlek hemma. Jag blev ganska apatisk rätt tidigt och lärde mig att klara mig själv, men när jag var 14 så gick min äldsta syster bort och det försämrade familjesituationen ytterligare. Jag kände mig ensam och led av ångest, hamnade i fel kretsar där jag kom i kontakt droger och när saker och ting blev illa nog tog jag heroin första gången och det lugnade verkligen saker i huvudet. Min tillvaro blev uthärdlig. Jag tog mig igenom mina gymnasieår och flyttade hemifrån och täntke ta tag i mitt liv, varpå jag blev diagnostiserad med schizofreni och allt kändes ganska hopplöst så då höll jag mig fast vid det enda som fick mig att må relativt bra, heroinet. Men jag lyckades till slut och är ren idag. Så ja, det går att sluta, men det är inte lätt att sluta och det är inte lätt att fortsatta vara ren heller.

Hur funktionell man är i samhället som heroinmissbrukare är nog ganska individuellt, men jag var en relativt "high-functioning" heroinist. Jag tog heroin under hela min gymnasietid och studierna gick ju sådär, hög frånvaro och inte särskilt bra betyg, skolan var bara inte en prioritering. Men jag lyckades bli minst godkänd i alla kurser och fick en gymnasieexamen. Fick ett jobb efter gymnasiet som jag bara lyckades behålla i någon månad, tror dock det berodde mycket på bristande intresse för jobbet. Jag skaffade ett nytt jobb efter det som jag har än idag och verkligen trivs med. Tror mycket handlar om inställning och hur man är som person, om man vill och har någon form av intresse så kan man få det att funka, jag hatar att bara gå hemma och gjorde det även när jag missbrukade, så jag drevs ändå till att ha ett arbete och tycker det är kul att vara social.