Min sambo lider av OCD.

Jag har verkligen satt mig i en totalt värdelös sits i livet. Jag valde att försöka leva med en kvinna som lider av OCD.
Tidigare har hon åtminstone försökt hitta hjälp för sina problem. Den enda hjälpen hon har fått är att hon numera äter en sorts antidepp medicin som gör att hon i alla fall
Inte skriker och gråter hysteriskt om man avbryter hennes sjukliga beteenden.
Men blir upprörd nå in i bänken.
Och att tala om att hennes "rutiner" förstör hennes liv då hon knappt sover eller äter
Och därmed knappt orkar jobba eller vara emotionellt närvarande med barnen utan att bli arg på dom och leta fel på dom.
Finns numera inte på kartan längre.
Men känner nu på sistone att jag vet inte längre om medicinen gör någon skillnad eller om hon ljuger och slutat ta dom.

Hon har helt slutat att kommunicera
Och jag känner att hon har börjat hata mig ärligt talat. Jag har stött den här kvinnan ekonomiskt genom många år.
Samt försökt älska henne så gått det går.
Men vartannat år så har alla hennes rutiner gradvist tagit över vårat liv. Också just denna gången. Samt vårat sexliv har också denna gång gått och dött. Men vi har på något viss lyckats komma över det efter en tid.

Men hur jag än pratar med henne nu är hon numera en otrevlig vägg som dessutom har börjat hota mig i tid och otid om hon inte får som hon vill med att förstöra eller slänga mina saker. Jag känner mer och mer att alla hennes rutiner har helt raderat mig som person. Har knappt några vänner kvar och mina hobbies och även jobb blir lidande pgr av att jag numera bor med en totalt kompromisslös människa som är totalt olycklig och hopplös och vardagen och kvällarna är en enda ändlös natt av gräl och gråt.

Finns det någon där ute som vet var man kan få hjälp med sånt här? Hade det bara varit jag
Så hade jag bara flyttat ut igår men då vi har barn blir det hela väldigt komplext.
Då hon knappt äter och kan inte laga mat till barnen heller vilket jag alltid får göra.
Är jag rädd att dom inte kommer ha det bra om jag bara drar. Hon har knappt några vänner heller då hennes rutiner gör det omöjligt att hinna med några sociala äventyr.
Så om jag går vet jag ärligt talat inte vad som händer.
Varenda gång hon sökt hjälp så verkar dom inte begripa hur pass handikappande hennes rutiner är eller så har vården inte en Aning om hur man behandlar OCD.

Jag har ändå känslor för den här människan men jag tror inte det är besvarat något mer.
Jag blir nog mest ekonomiskt och pgr min snälla omhändertagande natur uttnyttjad.
Men är vansinnigt trött på skiten ärligt talat.
När jag säger att jag vill flytta ut börjar hon hota att ta barnen och rymma och alla möjliga konstiga saker. Jag känner att jag tappar greppet om hela livet snart.

Vad hade du gjort om du var i mina skor?

Har du provat följa med när hon sökt vård?
Kan ju vara en idé så du kan få information om eventuell behandling men även att du kanske kan ge värdefull information till vården om hur illa det faktiskt är ställt? Det kan ju hända att hon inte riktigt förmedlat detta.
Kanske man kan behöva göra justeringar av medicineringen också.
Tänker då det låter som du helst vill kunna lösa situationen och inte bara lämna även om det verkar kämpigt.
Önskar er lycka till ❤️

Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen. Detta är vad OCD är och det är en permanent sjukdom (hon ÄR galen).

Så fort jag lär känna någon med OCD bryter jag kontakten helt. Jag har bott med en person som hade OCD och den personens oändligt upprepade sjuka galenskap gjorde mig galen. Numera vill jag slå folk med OCD på käften. Jag gör det inte, man jag hade gärna velat göra det.

Jag hade stuckit. Fixat med socialen så att barnen får växa upp med någon som inte är galen.

Svår sits och kan inte relatera till den så har inget bra svar. Uppenbart är i alla fall att du inte mår bra i förhållandet och att dina barns pappa kommer bli lika miserabel i slutändan om det fortsätter på inslagen väg. Du måste börja tänka på dig själv och på det sättet även tänka på dina barn som behöver en välmående far i deras liv. Du skriver det själv, du håller på att tappa greppet om livet. Någonstans måste du väga fördelar och nackdelar. Förstår att det måste vara jättesvårt att göra något förhastat med tanke på era gemensamma barn men du borde verkligen ta dig en funderare kring om du ska stanna i relationen eller ej. Om du lämnar vad tror du kan hända?

Om hon skulle ta barnen och rymma som hon hotar med så är det kidnappning. Det borde du göra klart för henne. Genom en sådan handling skulle hon förmodligen mista vårdnaden om barnen. Hon känns inte stabil för fem öre så förstår att du är rädd för att lämna med tanke på att du inte vet hur det skulle påverka barnen eller vad hon skulle göra.

Om ni skulle skiljas borde det finnas någon slags utrymme för dig att anmäla henne till socialen om hon missköter rollen som mamma till barnen. Hon kan inte laga mat till barnen, hon är alltså inte i skick att ha vårdnaden om dina barn.

Om jag var i dina skor: Vänt mig till professionella och kontaktat socialen eller annan professionell person för att rådfråga vad du kan göra i denna sits. Dina barns säkerhet går först så därför borde du titta på möjligheter att få ensam vårdnad om barnen vid skilsmässa. Min amatörmässiga bedömning i detta ärende är att hon borde bli inlagd på psyk, för hon verkar inte vara i skick för någonting just nu. Det måste finnas någon myndighet du kan vända dig till eller någon du kan rådfråga som sagt.

Kom ihåg, tänk på din egen hälsa också. Du kommer inte må bättre om förhållandet fortsätter så här och det kommer gå ut över dina barn också.

Hur gamla är barnen?
Hur upplever barnen situationen?

Det finns KBT-behandling, har hon försökt eller är villig att försöka?
Finns även på nätet.

Du kanske kan få stöd över hur du ska hantera situationen genom någon familjerådgivning?

Vilka idiotråd ovan. Gissar att några är urkokade kvinnor. Herregud.

Varför använder du ordet komplext? För att ljuga för dig själv? Du vet vad du behöver göra. & det redan igår…

OCD är vad jag förstått ett rent helvete, både för den drabbade personen och dess anhöriga. Jag har inte så mycket att tillföra, men jag kan varmt rekommendera dig att ta tid och titta på denna. Podden. Den finns även på Spotify om du hellre lyssnar den.

Huberman lab Podcast, the science and treatment of OCD.

https://youtu.be/OadokY8fcAA

Herregud vilken tragisk situation. Ni båda behöver professionell hjälp. Om jag var du skulle jag kontakta vården för att be om hjälp och stöd att hjälpa barnens mamma.

Att bara sticka kommer bli svårt för barnen. Antingen berövas de sin mamma om hon inte kan ta hand om dem och du får ensam vårdnad. Eller så kommer de lida när de är med henne eftersom hon mår så dåligt.

Försök kontakta vården och sök professionell hjälp. I värsta fall kanske tvångsvård är aktuellt?

Kontakta psyk akut. Hon kanske måste tvångsvårdas en period. Inrikta dig sedan på att vara ett tryggt stöd för barnen.

Jobbigt ämne, har sjukdomen.

Hon är i en situation där hon inte kan bryta mot några tvång, dvs finns inget att börja med. Skulle också rekommendera inläggning.

Hon behöver en bättre medicin, slår vad om att hon är på sertralin eller någon skit. Hon ska testa Fevarin om hon inte gjort det. Den har rätt låg hjälp i antal, men om den hjälper tar den 50% av tankarna.

Sedan kan man börja i terapi. Man ska exponeras och hindras göra rätt enligt sjukdomen. Tuff behandling men hjälper. Det ska alltså inte vara KBT. De säger den funkar, inte sant. BT med responsprevention.

Min medicin hjälpte mig att kunna göra självterapi. Är påläst. Vet att när man faller för handlingen förvärras sjukdomen. Dock kan man inte göra lika tuff terapi ensam. Har man ingen terapeut börjar man bryta mot de beteendeena som man nästan klarar av. Man tar det lättaste först. Sedan kommer det svåra verka lättare med tiden.

Det går att bli nästan frisk. Som värst la jag 12 timmar om dagen på sjukdomen. Motsvarande kanske 15 minuter idag.

Det är en grym sjukdom. Känslorna är i psykos men man vet om att man är sjuk, så i tanken är man inte i psykos.

T ex så vet tanken att dörren är låst men känslan säger något annat.

Har hennes känslokyla och 'hat' mot dig blivit värre sen hon började med antidepressiva?

Tror att det är en mycket vanlig biverkning, även om det inte brukar pratas så mycket om det.

Regerade liknande själv. Blev känslokall, vägrade lyssna, blev extremt envis, och en total idiot. Mina närmaste blev som störningsmoment som bara ville sätta käppar i hjulet för mig. Sambon jag gjorde slut för att få jobba ihjäl mig ifred. Och samma sak med nästa.

Låter som tvångsinläggning är ett måste. Du kan ju fan inte gå och må skit för att hon ska få utöva sina tvång.
Hur var hon när ni möttes? Märkte du inget eller är det något som kommit på senare år. Har lite svårt att förstå varför man skaffar barn med en sådan person om du redan visste om problemen.

Hur mår barnen? hur gamla är dom? är inte hälsosamt att växa upp med en galen förälder medan den andra(du) är slutkörd och deprimerad.