Den Siste Feministen ~ (Har feminismen spelat ut sin roll i det moderna samhället?)

Vem är det? Den siste feministen.

Var ser man all aktivism idag från kvinnor, som ju i Sverige främst är feminister? Hur ser egentligen antalet ut? Hur många av alla kvinnor i Sverige är feminister? Anser att kvinnor verkar ta allt mindre plats i den offentliga diskussionen. Inte för att män tog supermycket plats innan nödvändigtvis i modern tid, men nu är det som att det inte är någon av könen som tar stor plats. Var finner man kontemporära kvinnliga politiska diskussioner? För diskussioner med män ser jag inte så ofta, det är mest män som diskuterar med män. Som här på flashback, rent generellt. Håller den feministiska rörelsen (som man får anse är kvinnors enda stora rörelse) på att dö? Vad är det nya? Finns det något nytt som gror i sin frammarsch? Har sett spår av detta.

Har feminismen spelat ut sin roll och ser vi nu utvecklingen av detta?

Ser man till Metoo kan man tänka sig att det var feminismens senaste stora utspel. Jag som inte är feminist anser dock att det är bra att man avslöjar förbrytare av alla slag. Men dessa manliga förbrytare är en minoritet och det är inget systematiskt patriarkat mer än att många psykopater söker sig till ledarpositioner i företagskulturen. Vilket givetvis kan skapa ett slags systematiskt förtryck i samhället, både gentemot män och kvinnor. Men det är inget generellt manligt förknippat beteende, utan ett generellt psykopatiskt beteende. Ett beteende som alltså är väldigt ovanligt hos båda könen. Män generellt begår alltså inte sexuella övergrepp. Vilket många feminister får att låta som.

Man gjorde en undersökning om hur utbrett feminism är bland män och kvinnor samt dess utveckling under tid. Man såg att fler kvinnor blir allt mer feministiska, medans hos männen har antalet feminister halverats på fyra år! Denna undersökning var runt 2018. Ponerar man då att utvecklingen fortsatt i samma takt, åtminstone hos män. Då kan det inte finnas många manliga feminister kvar. Givetvis vore det intressant att se hur stor andel av alla män och kvinnor som är feminister, i Sverige (men även i världen). För att göra en egen uppskattning på sverige så kanske 60-90% av svenska kvinnor är feminister, medans hos män gissar jag på mellan 20-50% kanske. Det är såklart väldigt svårt att göra en exakt uppskattning. Hittade ingen undersökning när jag sökte snabbt. Sverige är trotsallt världens mest feministiska land så att det är närmre 50% av män som har någon slags ide om att de identifierar sig som feminister håller jag inte för omöjligt. Även om det till och med kan vara lite mer, så kan det också vara mycket mindre. Vad känner ni?




Vad handlar diskussionen om då mer konkret?

Om feminismen har spelat ut sin roll i det moderna samhället.

Finns det något mer för feminister att uppnå genom politisk förändring? Eller är det kanske snarare så att kvinnor nu måste förändra sig själva, snarare än omvärlden genom politiska lagförslag etc. För att uppnå förändring. Givetvis går det hand i hand, och den ursprungliga feminismen fick igenom just lika rättigheter genom att ändra sitt beteende. Man började säga ifrån och protestera helt enkelt! På vilket sätt bör kvinnor förändra sig nu för att nå ytterligare positiv förändring? Man börjar säga ifrån mer och mer, man vågar nu berätta om övergrepp med mera. Detta är bra. Men krävs det verkligen en feministisk ideologi för att säga ifrån när någon gör fel? Vad innebär ens feministisk ideologi? Fanns samma idéer innan det ideologiska begreppet för båda könen? Att jämställdhets mellan könen är essentiellt.

Vad menar vi då med det moderna samhället? Ja, feminismens grundmål var ju att få samma rättigheter som män. Detta har man idag lyckats med, mer eller mindre, för länge sedan.

Kvinnor har rösträtt, kvinnor blir myndiga likt män och rätt att göra egna val. Kvinnor har kommit in i arbetsmarknaden och är fria att ta den plats de förmår sig till och vill. De får alltså göra precis vad de vill nu, till skillnad från innan. Precis som män.

Eftersom man nu uppnått samma rättigheter som män så har rörelsen skiftat fokus på ett sätt. Visst man har samma grundidé om ett slags jämställt samhälle. Men vad det innebär för olika feminister verkar vara skiftande. Vissa "ursprungsfeminister" har idag övergett rörelsen då de anser att rörelsen uppnådde dess mål, jämställdhet i samhället genom lika rättigheter. Men många anser att lika rättigheter inte räcker för jämställdhet. Vad man idag fokuserar mycket på inom feminismen är istället ojämställdhet i det sociala samspelet mellan könen. Samt normtypiska beteenden som man anser är sociologiskt konstruerade snarare än naturligt kopplade till kön, dessa påstådda onaturliga konstruerade normer anser man hämmar och förtrycker kvinnor på olika sätt i samhället och vardagen överlag på ett orättvist sätt.

Det kan vara allmän jargong, att man (främst män) talar om kvinnor som sämre människor än män. Nedlåtande jargon på olika vis. Att det finns en stor andel män som ser ned, eller ogillar på kvinnor endast på grund av deras kön. (Men hur vet man att det endast är pga. kön?) Detta vill feminister förändra så att man (främst män) ser på kvinnor som likställda män. Att kvinnor är precis lika bra och lika mycket värda som män, att man inte förtjänar någon som helst särbehandling alls bara för att man är kvinna. Vilket i sig då givetvis innebär att män inte bör särbehandlas heller. Man bör alltså inte se kön när man bemöter andra människor, utan den inviduella människan. Individen bakom könet och utseendet.

Känner att majoriteten av både män och kvinnor i världen, åtminstone i västerländsk kultur som dominerar världen håller med om den principen. Att man inte ska döma någon baserat på ens kön. Men om vi nyanserar diskussionen en aning. Om det är så att kvinnor rent generellt uppvisar ett visst beteende. Som ju skiljer sig beroende på kultur (land) osv. Som sagt, Sverige är ett av världens mest feministiska länder. Vilket innebär att kvinnor har annorlunda beteende och jargon här, än om man jämför med t.ex. kvinnors normtypiska beteenden i Saudiarabien. Eller i stammar i Afrika. Dessa exemplen skulle ju såklart kunna ses som moderna kontra omoderna. Men det är en definitionsfråga och är inte nödvändigtvis min poäng även om den diskussionen kan vara intressant. T.ex. Islam Kontra Feminism. Absolut, men poängen är att kvinnor inte är ett enhetligt släkte som beter sig exakt likadant överallt. Samt att man därför inte kan förvänta sig att bli behandlad exakt likadant som alla andra kvinnor, bara för att man är kvinna.

Här motsäger man alltså sig själv på ett sätt. Man vill bli respekterad som kvinna. Men vill samtidigt bli bemött som en individ. Men om majoriteten av alla kvinnor har ett slags otrevligt beteende. Vad händer då med den generella synen på kvinnan i samhället? Då blir ju jargonen mot kvinnor, att de generellt är sämre än män. Om de då beter sig allmänt sämre än män. Men även om det finns en sån normtypisk jargon i samhället, så kommer ju ändå män bemöta kvinnor inviduellt samtidigt. Undantagen kommer då bli de trevliga kvinnornas interaktioner med män. Betyder det att kvinnor är mindre värda som människor än män för att de har en sämre (mer otrevligt, respektlöst) beteende rent generellt? Är man nödvändigtvis sämre än någon annan för man i stunden beter sig sämre, mer otrevligt, eller överlag över tid. (Semantik) Det kan man diskutera, vad anser ni själva? Jag håller min syn på den saken här för mig själv tillsvidare.

Så länge världen inte är perfekt kommer man generalisera, menat att om majoriteten av kvinnor, eller män för den delen beter sig kasst (generellt, majoriteten av tiden man interagerat och konverserar). Kan man inte undkomma en slags generell jargong i samhället mot kvinnor hur mycket man än ogillar det. Det är inte fördomsfullt i en sån situation utan är ju sanningen om kvinnors beteende. När kasst beteende är så pass utbrett är det naturligt att man skapar en slags "fördomsfull" jargong, menat att den är fördomsfull mot kvinnor som kön då undantag kan finnas även om de generellt är på ett visst sätt. Jag tror att detta kan vara sunt för ett samhälle att göra det på en hälsosam nivå, skapa generella "peakande jargoner" baserat på generella normtypiska beteenden (specielt om de är negativa) för att om det inte fanns en negativ nedlåtande, eller kanske snarare rättande och peakande jargong istället (som ju faktiskt kan vara kärleksfull på ett sätt (hård kärlek)) så kommer aldrig den negativa parten att behöva ändra sig. Alltså om det inte får någon slags konsekvens, på olika sätt. Sen visst, givetvis blir det tråkigt för den snälla minoriteten kvinnor att behöva utstå denna generella negativa jargon mot kvinnor i en sådan sits i ett samhälle där majoriteten kvinnor blivit genuinas, förvirrade och respektlösa.

Det finns även en slags negativ (till synes nedlåtande) men även skämtsam jargon mot män i samhället riktat mot dess generella negativa beteende. (vad som är negativt och inte är också givetvis en definitionsfråga, men tydliga exempel är t.ex. att män misshandlar och våldtar oftare). Båda könen begår alltså tillkortakommanden, misstag. Är båda könen kassa och förtjänar att bli förtrycka pga det? Förtjänar man att bli förtyckt för man begår ett misstag? Eller är det bättre att bemöta alla som gör misstag med respekt. Alla vill leva hälsosamma och friska liv i sitt sunda tillstånd. Därför anser jag man bör ha empati för människor som beter sig kasst. Men om någon beter sig kasst och samtidigt förväntar sig respekt, då kommer det bli en reality check för denna människan. För folk respekterar inte människor som beter sig illa. Samtidigt bör man hjälpa dessa. Har då majoriteten av ett helt kön anammat en destruktiv och toxic ideologiskt övertygelse. Är det då så konstigt att det finns en generell nedlåtande attityd och jargong mot ett kön som beter sig kasst rent generellt?

Visst i utopins värld bör man väl inte bemöta någon med nedlåtande attityd och jargon. Utan istället vara så snäll som möjlig och komma med konstruktiv kritik. Poängen är väl inte att det inte vore eftersträvansvärt ur ett utopiskt perspektiv. Utan min intention är väl snarare att starta en genuin diskussion om hur man kan förvänta sig att exemplariskt perfekt beteende från andra, när man själv inte kan bidra med det? Är roten till problemet andra, eller en själv? Här verkar det finnas två rötter. Män bemöter kasst beteende med hat istället för empati, kvinnor bemöter hatet med ännu mer kasst beteende. På så sätt skapas en negativ spiral när båda kvinnorna inte tar ansvar över sitt egna beteende.

Är feminister själva ansvariga för den negativa jargong de möter? Är män det också? Är de båda ansvariga för att inte bemöta respektives tillkortakommanden på ett bättre sätt? Har alla brister att arbeta på. Är det bättre med självinsikt än att skylla ifrån sina problem på någon annan? I detta fallet motsatta könet. Är poängen att förändring ligger i eget ansvar snarare än att förändra andras beteenden först? Att man endast kan förändra andras beteenden, genom att förändra sitt egna betande? Men att man missar detta om man blivit vilseledd.

Ursprungsfeminister skyllde inte ifrån sig. De tog slag i sak och skapade förändring. De klagade inte, de agerade och skapade nya positiva beteendemönster i samhället. Feminismen har definitivt haft sin plats i historiens gång för ett mer öppet, jämställt, fritt och kärleksfullt samhälle. Men att efter rörelsen spelade ut sin roll (mer eller mindre), så kapades den och nu och leddes överlag tvärtemot än vart den var påväg tidigare.

Att den nu i modern tid överlag används för att motarbeta könens jämställdhet genom förvirring, hat, hjärntvätt och lögner. Absolut Metoo är en grej. Men det är inte ens en mans och kvinno grej nödvändigtvis. Det är en kvinno och psykopat grej. Vi övriga män kan inte stå till ansvar för en extremt liten minoritet psykopatiska män som skapats ett slags systematisk förtyck. Detta förtrycket påverkar män minst lika mycket som kvinnor på ett negativt sätt. Detta på bevisar hur onyanserad modern så kallad feminism är. Samt att det fungerar överlag destruktivt och kontraproduktivt snarare än positivt. Dock anser jag män har ansvar över att man tillåtit psykopater att skapa ett slags systematiskt förtryck. Men feminister målar upp en helt annan onyanserad bild som istället lägger skam och hat på mäns axlar, istället för konstruktiv kritik ofta.

Visst kan man försöka lösa det tillfälliga problemet det ju är (att de, en minoritet få positiva kvinnorna får utstå fördomar bara för majoriteten kvinnor är otrevliga), ett tillfälligt problem just eftersom jag anser att man i ett samhälle bör utgå efter strävan att alla ska må bra, vilket i sin tur leder till ett gott beteende gent emot andra. Då tror jag snarare än att lösa den tillfälliga negativa jargonen mot minoriteten bra kvinnor generellt i kulturer där majoritet kvinnor beter sig kasst överlag. Så är lösning att förändra kvinnornas kassa beteende, istället för den generella negativa jargonen minoriteten bra kvinnor får ustå.

För jag tror det är svårt att anpassa en majoritets beteende utefter en minoritets önskningar när det kommer till jargon angående generella kulturella beteenden. Speciellt kopplat till kön. Håller ni inte med kom gärna med erat perspektiv. Sen håller jag med om att det är destruktivt om jargonen blir rent ut sagt hatisk och inte alls konstruktiv. Men jag känner att feminister gärna blandar ihop konstruktiv kritik och hat. Man är alltså inte förmögen att ta emot konstruktiv kritik, man blandat ihop det med kvinnohat och misogyni och detta är bara ett exempel på hur svenska kvinnor idag faktiskt inte beter sig så exemplariskt, vilket gör att de ofta inte får någon särskild respekt från mig baserat på deras agerande. Mer än att jag vet att alla kan gå snett i livet, bli vilsen och begå misstag. Att jag respekterar de som människor, och har empati för att de blivit ideologiskt hjärntvättade och därför beter sig så otrevligt.

(FB) Kvinnor kan ej se skillnad på brist av respekt och hat, kritik förväxlas med misogyni

Först och främst finns det såklart individer, med inviduella beteendemönster. Men det är ju ett spektrum. I Saudiarabien är också alla kvinnor individer, men de alla har också ett gemensamt normtypiskt beteende kopplat till dess kön, baserat på deras kultur och historia. Vad är då poängen? Att beroende på hur man beteer sig, så förtjänar man olika mycket respekt. Om då feminister förväntar sig att kvinnor ska behandlas identiskt män. Är det verkligen något man kan förvänta sig utan att själv förtjäna det? Vad är det svenska kvinnor (feminister) har gjort för att förtjäna den jargon, eller respekt vi män ger varandra? Som enligt kvinnor är en mer respektfull sådan?

Absolut kan ju alla hålla med om att i en utopi. Så är det inte någon som är sämre än någon annan. Det är inte någon som beter sig respektlöst och där med ingen som inte förtjänar respekt. Men vi lever inte i en utopi. Vi lever i ett samhälle där människor inte är perfekta. Vi lever i ett samhälle där många människor beter sig på ett sätt att de inte förtjänar respekt baserat på dess agerande. För de respekterar inte ens sig själva. Givetvis förtjänar sjuka, vilsna människor respekt med. Men ni fattar vad jag menar. Rent semantiskt kan vi säkert vara tydligare här. Hur kommer det sig att kvinnan vart så manipulerad? Hur kommer det sig att männen lät kvinnan bli så manipulerad? Vad är slutändamålet?

Ja kvinnor fick rösträtt och alla rättigheter som män fick. Men vad gjorde de med denna chansen? De började bli otrevliga mot männen som gav kvinnorna denna friheten. Kanske inte direkt, men idag ser man enorm mängd manshat. Det är till och med blivit socialt accepterat att hata män. Om inte det faktumet bevisar min poäng. Då är man nog längre gången in i hjärntvätten än vad man tror.. De förväntade sig ett likställt beteende, utan att komma med likställt engagemang och beteende själva. För mig känns det som att feminismen har blivit en bortskämd, otrevlig och naiv rörelse. Vilket alltså speglar svenska, men kanske även i stor del västerländska kvinnor överlag nu i "modern tid". Detta håller dock på att vända. Vi ser det som sagt först hos män. Men när kommer kurvan börja vända hos kvinnor? Observerar man utvecklingen så känns det som att det redan börjat hända. Men att det är precis i början och att det bara är en tidsfråga innan vi ses slutet på den historiska rörelsen vi idag kallar feminism. Då den inte bara spelat ut sin roll i det moderna samhället. Utan när den gjorde det, så kapades den och har nu istället använts som ett vapen. Inte bara mot kvinnorna själva, utan med kvinnorna mot hela samhället i stort. Inte minst männen, som ju är halva samhället.

Om man förväntar sig att jämställdhet ska gälla. Bör inte en grundförutsättning vara att alla bidrar lika mycket, menat att alla göra sitt bästa och inte klagar på varandra t.ex. Att alla är förmögna att ta till sig konstruktiv kritik och är öppensinnad till förändring och förbättring, inte minst hos sig själv i förstahand.

Ser man till förmögenhetsskillnaden mellan de båda könen så ligger män på runt 70-80% av all förmögenhet (alla pengar som finns) och kvinnor äger runt 20-30% av alla pengar, åtminstone i Norge enligt en undersökning. Jag kan tänka mig att ser man över världen överlag kan det sträcka sig ännu mer, till 90% för män respektive 10% för kvinnor. Om inte ännu mer! (källa: https://norwayreports.no/2020/09/how-large-are-the-wealth-differences-between-norwegian-men-and-women/)

Vad är poängen med detta då? Ja givetvis bör man fråga sig varför det ser ut så? Ja patriarkatet är ett diffust ord, med olika betydelser i olika sammanhang. Men frågan är väl snarare varför "patriarkatet" har växt fram? Vad är ens patriarkatet? Som jag beskrivit är feminismens definition onyanserad. Menar man mäns maktmissbruk, t.ex. genom chefspositioner och sexuella trakasserier. Eller menar man mäns allmäna makt i samhället baserat på att de faktiskt byggt upp samhället? Det är ju två olika saker och även det sistnämna kan man nyansera mycket mer då det finns olika grupperingar av män med olika intressen med olika nivåer av rättfärdighet. Så vad menar man egentligen mer konkret med partiarkatet? Kan någon enda feminist berätta?

Ja man kan börja olika tidigt i historien. Att män har starkare muskler än kvinnor, samt ett beteende baserat på könshormoner etc. som gör oss aggressivare och mer beskyddande. Men det finns ännu en till egenskap som är utpräglade för män och denna egenskapen är en stor nyckel, eller ledtråd i varför det ser ut som det ser ut idag i samhället, med könen och allt vad det innebär. Kan ni gissa? Skaparförmåga! Eller kanske vi kan komma på bättre synonymer, byggaranda, "måste göra någonting känsla".. Män pågrund av sin biologi har mer av ett logiskt tänk, medans kvinnor har mer av ett emotionellt tänk. Detta gör att män har ett driv att bygga saker. Inte bara hus. Starta stora projekt, se lösningar etc. Medans kvinnor fungerar lite annorlunda. Jag kanske inte beskriver skillnaden super bra, men den är tydlig och verklig.

Varför är en stor majoritet av världens förmögenhet i manliga händer? Det är för att män har byggt upp världen. Vi har skapat majoriteten av alla företag. Vi har byggt majoriteten av alla hus. Vi har skapat majoriteten av alla infrastrukturer och system (som inte alltid är bra dock). Sen givetvis, kvinnor har bidragit. De hade också säkert bidragit en hel del mer om de uppmuntrades att göra så. Dock kan man ställa sig frågan om kvinnor verkligen alltid ville vara med i den processen, och lämna sin egna process. Som ofta var kopplad till familjelivet. Även idag vittnar många kvinnor att de trivs i hemmet, de kan få intellektuell stimulans hemma också på olika sätt. Det handlar inte om att kvinnor är mindre begåvade. Det handlar om naturliga biologiska instinkter kopplat till ens kön. Sen att undantag finns, magi är ett faktum. Men så är biologi. Problemet är inte att några kvinnor vill snickra. Problemet är väl snarare att feminismen försöker förvrida det naturliga och få det att låta som att undantagen inte är undantag av naturliga skäl. Utan att kvinnor inte är snickare så ofta pågrund av ett "patriarkat" systematiskt fötryck som skapat sociologiskt konstruerade könsnormer. Men stämmer detta verkligen? Motbevisar inte jämnställdhetsparadoxen denna idén? Varför har inte feminister tagit till sig denna information? Har feminismen spelat ut sin roll och blivit förvriden?

Visst till viss utsträckning stämmer det säkert. Att fler kvinnor hade blivit snickare om fördomarna osv försvinner. Men bara till en viss gräns, det blir någon enstaka procent kvinliga snickare, men inte mer! Könsparadoxen är alltså ett faktum. I sverige där jämnställheten är som högst. Vilket man såklart bör fira, då äkta jämnställdhet är något bra. Men för mig så propagerar feminister för en falsk slags jämnställhet. Eller en onaturligt, sjuk slags syn på jämnställdhet. Som faktiskt inte är jämställdhet på riktigt. Utan det feminister propagerar för verkar ju faktiskt vara vad de själva är emot. Sociologiskt konstruerade könsnormer! Man vill ju t.ex. könskvotera in kvinnor i olika branscher, även om det är så att de inte är bäst lämpade. Det känns även som man försöker hjärntvätta kvinnor att gilla manliga saker för att det på så sätt kommer göra de mindre "könsfasta". De kommer alltså inte vara lika fast i sin påståda sociologiskt konstruerade könsroll som kvinna, som ju är mer emotionell och gärna tar hand om hemmet. På något sätt har man målat upp detta som negativt, och att ett sådant liv inte skulle kunna ge en slags intellektuell stimulans och förgyllelse i vardagen och livet överlag. Som om man inte kan studera, läsa och utvecklas på alla möjliga sätt bara för man är en emotionell omhändertagande hemmafru?

Det känns som man kan fortsätta i en evighet med detaljer kring hur förvridna och onaturlig dagens moderna såkallade "feminism" eller "jämnställdhets" rörelse blivit. Men för risk att bli alltför bokmalig (utdragen) så får man nöja sig någonstans.

Dagens feministiska rörelse liknar mer en sekt än en seriös politisk rörelse. Med dess fantasi om den biologiska verkligheten som faktiskt inte överensstämmer med den verklighet vi kan observera i verkliga livet. Detta gör att dagens moderna feminism för mig blir som en slags vaneföreställning som kvinnor lägger sin tid och energi på. Något jag vill rädda kvinnor från då jag observerar att feminister överlag lider av psykisk ohälsa o mycket större grad än de som inte följer denna nu förvridna ideologi. Att jag som människa hade motarbetat kvinnor om jag inte motarbetade feminismen är för mig självklart. Samt att kvinnor idag har blivit extremt vilseledda och manipulerade att gå de motsattas ärenden än vad de själva tror och påstår sig göra. Man motarbetar alltså sig själva, och spelar sina fiender (de riktigt misogyna) i händerna. Som man kanske kan kalla är denna minoritet psykopatiska män (men även vissa psykopatiska kvinnor).

Diskuterar gärna vidare, då det inte är helt lätt att samla alla tankar på ett övergripande sätt. Så har jag ändå lagt grund för diskussion men en hel del poänger som format mitt perspektiv på saken.

Att världen blir en bättre plats om kvinnor får vara med i bilden, på ett jämställt sätt. Som sagt jag känner att majoriteten av alla människor anser att man bör bemöta människor baserat på individen bakom, inte enbart könet. Sen bör man givetvis anpassa sig om man möter en kvinna eller en man då vi rent biologiskt är olika och därmed reagerar olika på olika stimuli och beteenden. Men att man åtminstone bemöter alla med lika stor respekt. Men detta är som sagt i utopins värld. Många kvinnor, inte minst svenska feministiska är långt i från perfekta. Tvärtom, de är ofta otrevliga. Men samtidigt förväntar de sig att skallade patriarkatet inte ska ha en "fördomsfull" negativ jargon mot kvinnor överlag. Men vänta nu, jargonen blir inte fördomsfull mot majoriteten kvinnor i ett land feministisk land där kvinnor blivit egoister. Jargonen är bara fördomsfull mot en minoritet ödmjuka icke-feminister i ett sådant land.

Sen om ni håller med om att feminister överlag inte är särskilt ödmjuka eller inte. Det är som sagt tydligt för mig iom att manshat till och med blivit socialt accepterat. Som jag sa feminister har väldigt svårt att revidera sin egna självbild och ta emot konstruktiv kritik. Ser man inte detta är man ju själv denna personen jag ger exempel på. Vilket jag ju observerat, ett sådant beteende, hos svenska kvinnor så ofta. Så detta är inget jag själv behöver bevisa för mig själv, och jag är säker att de flesta män noterat denna utvecklingen hos feministiska kvinnor, som ju är en majoritet i sverige.

Tillsist ser jag en positiv utveckling inom de kvinnor som hoppar av feminismen och inser hur lurade de blivit. Feminismen, som ju är nära förknippat med vänster rörelsen (även om det finns ett fåtal höger feminister, så är de förvinnande få). Ja många unga kvinnor luras in i feminismen. Men allt fler börjar inse att rörelsen blivit kapad och förvriden, kontraproduktiv. Detta leder till att utvecklingen hos kvinnor blir likt män som vi kunde läsa om i artikeln. Det känns som att detta bara är början på den kurvan då vi som sagt fram tills 2018 såg att allt fler blev feminister. Ja det har givetvis att göra med generationer osv också. Som sagt unga kvinnor skolas in. Men tidigare har de inte "skolats ut". Detta har nu börjar ske i alt större grad som sagt. Det är bara en tridsfråga innan feminismen börjar få stora avhopp på riktigt och det vad jag ser, har redan börjat sakta men säkert. Kvinnor ifrågasätter allt mer, vilket går hand i hand med att kvinnor börjar tänka allt mer självständigt. Visst maskulinitet kan vara toxic, för att inte tala om kvinnors. Båda könen har arbete att göra. Men att männen påbörjat sitt går inte att blunda för. Nu är det dags för kvinnorna att också ta grepp om rodret och styra seglet ännu en gång. Detta ser jag att många framåt kvinnor gör inom den spirituella rörelsen. De till skillnad från feminsiterna ransakar sig själva, tar emot konstruktiv kritik och vågar säga ifrån när de ser omoraliska handlingar trots att det är svårt att vara den första som säger emot. Osv!



Övriga diskussions ämnen som är relaterade till ämnet men för stora för att detaljerat gå igenom i denna tråden, men som ändå kan bidra till tråden.




(FB) Ser man alla feminister som "femi-nazis" för att ingen feminist står upp mot dessa?

(FB) Feminister som vill ha lika lön men bli bjudna på dejter. (Traditionella könsroller)

(FB) Kvinnor är biologiskt monogama medans män är biologiskt kodade till att vara polygyna

(FB) Kvinnor nöjer sig med medelmåttiga män?

Hej stycket! Eventuellt kan du identifiera den sista feministen här på FB, det är nog den ende som ids läsa din trådstart.

Haha minsann! Att djupdyka i ämnen som rör stora delar av befolkningen är för mig väldigt givande! Speciellt när det rör kvinnor som man älskar så mycket

Men absolut du har en poäng

Men du sätter också bra prägel på min poäng, att feminister slutat ta plats, de har slutat ta diskussionen. Vilket, om inte det, blir ett tydligare tecken på att feminismens är på utgång?

Mitt bud är att du är sent på det, den sissta femenisten var Cissi Wallin, och hon tycks ju efter många långa år ha fått rätt medicinering.

Feminism är cancer

Så länge vi har en värld som ger kvinnor högre skyddsvärde så har vi feminism, det är vad feminism handlar om i grund och botten. Vad som särskiljer dagens feminism ifrån annan feminism är det extrema hyckleriet. Att de propagera om jämställdhet och förgörandet av könsroller då de i verkligheten arbetar för det exakta motsatta.

Jag gillar personligen att skriva långa texter och analysera saker. Men detta är bara för mycket. Många kvinnor har troligtvis insett att feminism i längden inte gynnar någon. Kvinnor är dessutom väldigt beroende av att vara omtyckta av andra. Framförallt av män, och de har väl insett att de flesta män hatar feminister mer än någonting annat. Om vi säger som så här, om jag får välja mellan ett samhälle där majoriteten är harcore muslimer, och ett samhälle där majoriteten är hardcore feminister, väljer jag muslimerna utan någon som helst tvekan.

Det är en cancer och den siste feministen försvinner när den siste kommunisten försvinner, för kan man flytta målstolparna i all oändlighet för att passa sina mål, finns ingen "endgame".
Det finns inte en enda feminist som kan svara på frågan vad behövs för att ni ska anse er vara klara.

Det går bara runtrunt och i kommunisternas fall, har på hundra år över hundra miljoner dött, men de tror ändå att det finns "en riktig kommunism" som är bra för alla.

Det enda som behövs för att det ska bli sant är att ingen längre har en egen fri vilja eller vill något annat.

För feminismen är samma mål det totala utrotande av alla män.