Är ny här på flashback och skulle verkligen vilja ha kontakt med folk som har lite mer erfarenhet av skitvärlden vi lever i.
Har sedan december 2020 varit sjuk - kom från ingenstans, ena dagen arbetade jag utan problem och i nästa stund sov jag i tre dagar i sträck, kunde knappt gå och prata och kunde inte längre genomföra vanliga vardagssysslor utan att nästan kollapsa av trötthet. Försökte återgå till arbetet och fick då istället bli hämtad av familjemedlem och utskjutsad från arbetsplatsen i rullstol då kroppen helt la av fast jag gjorde enklare datorarbete den dagen. Har sedan dess varit sjukskriven i olika omfattningar av att vara sjukskriven 100%, 75%, 50% och en liten period provade jag på att enbart vara sjukskriven 25%. Under alla olika former av sjukskrivning där jag fortfarande arbetat har jag inte lyckats arbeta hela veckor utan har konstant fått bakslag och mått sämre igen. Då jag provade att arbeta 75% klarade jag några enstaka dagar utspritt över ca två-tre veckor innan kroppen svek mig utav helvette och jag blev sjukskriven på 100% igen.
Jag har nu varit sjukskriven 100% sedan september 2022 och vet inte längre vad jag ska ta mig till. Har fast anställning och har i dagsläget ingen problem med försäkringskassan men ekonomin är obefintlig och jag tvingas låna pengar av familjemedlemmar för att kunna betala räkningar och klara vardagen. Väntar i dagsläget på vidare utredning av ME/CFS på någon specialklinik men om det inte ger resultat så vet jag inte vad jag gör, läkaren på vårdcentralen har sagt rakt ut att vi inte kommer längre i utredningen från deras sida och att jag behöver söka specialistvård.
Jag är fan inte ens 30 än och har genomgått flerårig utbildning på universitet för att faktiskt kunna komma någonstans i livet och samhället men istället är allt jag ser av mitt framtida liv just nu en framtid där jag inte kan arbeta som en "vanlig" person, alltid kommer ha dålig ekonomi och aldrig kommer kunna betala av studielån och lån från familjen. Att aldrig kunna uppnå drömmarna om att vara oberoende av andra...
Någon som har någon erfarenhet inom detta på något sätt? Antingen om ME/CFS eller att vara sjukskriven i över 2 år och ha noll ekonomi och framtidsplaner?
Jag skiter till och med i om folk vill hata mig för att jag belastar samhället - tro mig, jag vet! Jag vill bara ha någon slags samhörighet till samhället igen och inte känna mig så jävla isolerad.
Har sedan december 2020 varit sjuk - kom från ingenstans, ena dagen arbetade jag utan problem och i nästa stund sov jag i tre dagar i sträck, kunde knappt gå och prata och kunde inte längre genomföra vanliga vardagssysslor utan att nästan kollapsa av trötthet. Försökte återgå till arbetet och fick då istället bli hämtad av familjemedlem och utskjutsad från arbetsplatsen i rullstol då kroppen helt la av fast jag gjorde enklare datorarbete den dagen. Har sedan dess varit sjukskriven i olika omfattningar av att vara sjukskriven 100%, 75%, 50% och en liten period provade jag på att enbart vara sjukskriven 25%. Under alla olika former av sjukskrivning där jag fortfarande arbetat har jag inte lyckats arbeta hela veckor utan har konstant fått bakslag och mått sämre igen. Då jag provade att arbeta 75% klarade jag några enstaka dagar utspritt över ca två-tre veckor innan kroppen svek mig utav helvette och jag blev sjukskriven på 100% igen.
Jag har nu varit sjukskriven 100% sedan september 2022 och vet inte längre vad jag ska ta mig till. Har fast anställning och har i dagsläget ingen problem med försäkringskassan men ekonomin är obefintlig och jag tvingas låna pengar av familjemedlemmar för att kunna betala räkningar och klara vardagen. Väntar i dagsläget på vidare utredning av ME/CFS på någon specialklinik men om det inte ger resultat så vet jag inte vad jag gör, läkaren på vårdcentralen har sagt rakt ut att vi inte kommer längre i utredningen från deras sida och att jag behöver söka specialistvård.
Jag är fan inte ens 30 än och har genomgått flerårig utbildning på universitet för att faktiskt kunna komma någonstans i livet och samhället men istället är allt jag ser av mitt framtida liv just nu en framtid där jag inte kan arbeta som en "vanlig" person, alltid kommer ha dålig ekonomi och aldrig kommer kunna betala av studielån och lån från familjen. Att aldrig kunna uppnå drömmarna om att vara oberoende av andra...
Någon som har någon erfarenhet inom detta på något sätt? Antingen om ME/CFS eller att vara sjukskriven i över 2 år och ha noll ekonomi och framtidsplaner?
Jag skiter till och med i om folk vill hata mig för att jag belastar samhället - tro mig, jag vet! Jag vill bara ha någon slags samhörighet till samhället igen och inte känna mig så jävla isolerad.