Jag målar ofta fan på väggen. Hur undvika?

Jag målar ofta fan på väggen. Förutsätter att det värsta kommer att ske. Göra en stor sak av vad som kanske kan bli problem i framtiden. Är detta bra eller dåligt? Generellt tycker jag att det är en bra egenskap. Men kan den också vara dålig?

Hur undviker man detta i sådana fall?

Annat?

Det förflutna och framtiden finns inte, allt vi har är här och nu!

Lyssna på låten Up where we belong då kanske du fattar

Generellt sett är det ett ganska bra försvar för att överleva.
Vill du inte det kan du alltid köra någon enkel KBT. Finns säkert på youtube. Jobbar med sannolikhet och hur ofta skiten verkligen träffat fläkten. Tänkt logiskt etc. Skaffa en grubblattimma och tidsätt den. Typ. Jag ska bara måla fan på väggen på torsdagar mellan kl 19 och 20. Då kan du sätta dig ocj skriva ned allt som oroar dig. Sen får du säga till dig själc att släppa det till nästa torsdag t.ex.

Det är en skitdålig egenskap, som gör dig till nej sägare och i förlängningen kommer det skapa konflikter och göra dig tråkig, ensam och ointressant.

Vad göra börja säga ja, och när alla "men tänk om i fall att" tankarna kommer så bara att punktera dem med vad du missar.

Jag tycker det är en uteslutande dålig egenskap.

Hur kul är du att jobba med?

Sluta konsumera en massa skitmedia, även om det inte påverkar dig medvetet så sitter det och maler i det undermedvetna. Skippa Flashback, sociala medier och annan blaskmedia.

Flashback är ett ställe där pessimister yttrar sin frustration och eggar på andra pessimister i vetskapen om att inget kommer att förändras och ingen kommer att ändra sin åsikt.

Sedan ägnar du dig åt meditation, äta någorlunda vettigt och träna mellanåt. Knarka går det med.

Det är om inte annat en egenskap som är jobbig för dig själv och om du pratar om det så är det jobbigt för andra också.

Men du kan använda den egenskapen genom att göra upp en handlingsplan för om det värsta skulle hända så att du är beredd.

Exempel på saker där en handlingsplan är bra:
Förlora jobbet. Bli allvarligt sjuk. Dvs livsavgörande saker.

Exempel på när det är dåligt:
Mjölken är slut i affären. Det är ett litet hål i min jacka.

Här får man skilja agnarna från vetet och vara realistisk.

Är väl bra. Inse att de värsta absoluta kan ske. Förbered dig för det och det blir positivt när det inte blir det värsta. Så inget fel synsätt i grunden. Det blev inte så illa! = en bra sak.

Människan har överlevt genom att gardera sig för faror.
Men det är inte bra att gå för långt, du blir bara osäker och stressad av det, och det påverkar också ditt självförtroende och i värsta fall skulle det kunna leda till tvångstankar/-handlingar och passivitet.

Lagom är alltid bäst.

Inte en fråga för subkulturer och socioekonomiska livsstilar.


Subkulturer och socioekonomiska livsstilar --> Psykologi
/Moderator

Jag målar aldrig fan på väggen, om folk riskerar att dö så är det en annan sak men allt annat är att blåsa upp en situation/händelse i alltför stora proportioner och det är ju inte rimligt.

Vad är worst case scaenario, hur rimligt är det att någon dör eller skadar sig allvarligt?

Köp en stor whiteboardtavla och kludda på istället.