Misskött katt - vad göra?

Du kan alltid anmäla det, men vi bor i Sverige så straffen är obefintliga och ägarna kommer aldrig lära sig ovillkorlig kärlek till ett djur.
Plocka in katten till dig och ta över ägarskapet, men låt henne vara innekatt.

Jag bor i ett relativt nyproducerat område så här har vi den efterlängtade mixen av folk från, om inte från hela världen, snarare MENA.

I min trappuppgång är hälften berikare men det brukar inte ställa till det oftast. D v s fram till nu.

Den arabiska familjen på våning tre, har en mycket liten raskatt, vet inte vilken, men hon har brunt ansikte och klarblå ögon och så en beige päls. Inte helt olik Helig Birma men mycket, mycket mindre. Hon är inte en kattunge, det är jag säker på. I alla fall har hon bott hos familjen mindre än ett år. De förstår inte kattens behov av trygghet och omsorg utan släpper ut henne vind för våg till den ganska trafikerade gatan utanför. Även nu när det är vinter och kallt. T o m i mörkret hittar jag henne.
Idag när jag skulle ta hissen upp kom hon till porten och pep och jamade på ett hjärtskärande sätt. Jag öppnade och plockade upp henne och märkte att hon var mager och eländig. Nu vet jag var hon hör hemma så jag åkte upp till tredje våningen och ringde på. En kvinna i sjok kom och öppnade. Jag sade bara "kissen vill in" trots att jag vet att ingen där kan ett enda ord svenska.

Det är uppenbart att de inte förstår hur man tar hand om katter, kanske inte andra djur heller.

Funderar att anmäla det hela till Länsstyrelsen men familjen kommer att förstå att det är jag som anmält dem. Vad ska jag göra? Funderar att nästa gång jag hittar henne ute i mörkret och snön tar jag in henne till mig. Problemet är att jag redan har en katt och han skulle förmodligen bli aggressiv mot henne.

Har ni några tips?

Det kan kanske i moralisk mening anses vara rätt men är enligt lagen egenmäktigt förfarande och stöld. Att först kontakta människorna borde göras innan. Anmälan egentligen också men det riskerar ge osämja.

Möjligen bryr sig inte ägarna så mycket men han kan gå in till dem med Google translate och försöka eller skriva till dem som någon föreslog. Tips... Han bör uttrycka sig ganska simpelt.

Idag försökte jag ta katten och bära henne in till mig. Hon skrek, hjärtat dunkade enda upp mot huvudet och jag försökte få tag på henne. Men hon ville inte stanna utan sprang rakt ut i gatan till andra sidan. En bil som kom stannade och lät henne försvinna vidare. Hon skrek så det ekade och verkade inte alls bry sig om mig. Sedan tappade jag bort henne.

Hemma i trappen stötte jag på en av alla dessa araber som brukade släppa ut katten. Jag försökte göra mig förstådd. Han drog på sig skorna för att gå ut och leta. Vet inte vad som hänt sedan. Det här området är väldigt trafikerat så det behövs ju bara en sekund för att allt ska vara försent.

Kissen tycks inte ha något chip så jag vet inte hur man ska göra.

Jag bor i ett relativt nyproducerat område så här har vi den efterlängtade mixen av folk från, om inte från hela världen, snarare MENA.

I min trappuppgång är hälften berikare men det brukar inte ställa till det oftast. D v s fram till nu.

Den arabiska familjen på våning tre, har en mycket liten raskatt, vet inte vilken, men hon har brunt ansikte och klarblå ögon och så en beige päls. Inte helt olik Helig Birma men mycket, mycket mindre. Hon är inte en kattunge, det är jag säker på. I alla fall har hon bott hos familjen mindre än ett år. De förstår inte kattens behov av trygghet och omsorg utan släpper ut henne vind för våg till den ganska trafikerade gatan utanför. Även nu när det är vinter och kallt. T o m i mörkret hittar jag henne.
Idag när jag skulle ta hissen upp kom hon till porten och pep och jamade på ett hjärtskärande sätt. Jag öppnade och plockade upp henne och märkte att hon var mager och eländig. Nu vet jag var hon hör hemma så jag åkte upp till tredje våningen och ringde på. En kvinna i sjok kom och öppnade. Jag sade bara "kissen vill in" trots att jag vet att ingen där kan ett enda ord svenska.

Det är uppenbart att de inte förstår hur man tar hand om katter, kanske inte andra djur heller.

Funderar att anmäla det hela till Länsstyrelsen men familjen kommer att förstå att det är jag som anmält dem. Vad ska jag göra? Funderar att nästa gång jag hittar henne ute i mörkret och snön tar jag in henne till mig. Problemet är att jag redan har en katt och han skulle förmodligen bli aggressiv mot henne.

Har ni några tips?

Du verkar vara en sån som bryr sig, det tycker jag är bra.

Fråga dem om du får köpa katten.

Djurskyddsnämnden kommer inte bry sig eller agera, du måste ta in misse och mata den regelbundet och med tiden vänjer sig de två vid varann så får din kise en lekkamrat.