Citat:
Snarare ett fenomen hos dessa kvinnor där de tänker; "Jag är överlägsen, jag sympatiserar med brottet".
Det är en sjuk läggning maskerad som medmänsklighet, där personerna i fråga känner mer sympati med förövaren än med brottsoffret. Det är rent av perverst på en oacceptabel nivå och det genomsyrar detta landet i stort tyvärr.
Men så hör det ju också till sjukdomsbilden när man är pervers, att man tror sig vara en moraliskt överlägsen och god humanist, som besitter en högre form av civilisation.
En beskrivning som stämmer in på de allra flesta män och kvinnor som har denna attityd...
Det är en sjuk läggning maskerad som medmänsklighet, där personerna i fråga känner mer sympati med förövaren än med brottsoffret. Det är rent av perverst på en oacceptabel nivå och det genomsyrar detta landet i stort tyvärr.
Men så hör det ju också till sjukdomsbilden när man är pervers, att man tror sig vara en moraliskt överlägsen och god humanist, som besitter en högre form av civilisation.
En beskrivning som stämmer in på de allra flesta män och kvinnor som har denna attityd...
Återigen har jag aldrig påstått att jag är unik eller överlägsen, det är jag inte. Givetvis känner jag sympati med förövaren i första hand. Varför ska jag känna sympati med "normala" människor som ändå alltid kommer att se på människor som mig och TE (med diverse diagnoser och psykisk problematik) som samhällets cancer? Absolut, jättetrist att tanten dog, men eftersom jag inte kände henne privat så sörjer jag inte henne heller på någon djupare nivå.
Jag sympatiserar inte med brottet men jag vet hur det är att leva med ett starkt hat inom sig, ett hat som äter upp en inifrån och som tar över om man inte gör någonting åt det. Jag tror inte på att dela upp människor som onda och goda, utan jag är mer intresserad av att ta reda på varför människor gör de val de gör. Det är alltid lättare att döma och peka finger än att försöka förstå. Uppenbarligen.