Big bang - nånting måste ha existerat innan smällen - men vad?

Det kommer alltid vara så att ingen vet. För det går inte att veta.

Defaitism är såklart en väg, men inte den vi andra väljer. Det vi inte vet idag, kanske vi vet i morgon - det har gällt i tusentals år, så varför skulle det sluta nu?

Är det så att vi just idag vet allt som går att veta?

Jag förstår hur du tänker. Men det är en fråga alldeles för komplex för att kunna svara på, därav kommer det bli omöjligt att därför exakt veta.

Nej, inte alls. Hela poängen med det jag skrev är att man ska inse att *just idag* tog kunskapen inte alls slut. Så saker vi inte vet idag, kommer vi veta i morgon - det har varit en trend ca en miljon år bakåt och lär inte ändras idag.

Att VI inte vet vilken kunskap som härnäst kommer fram har ingenting alls med saken att göra. Snubben som öppnade dörren vid franska palatset på 1800-talet visste rätt lite om penicillin.

Existera gjorde det enligt mig då begreppet är flytande. Men utan en massa så behövde universum inte ett rum som nu att finnas i. Så det handlar om vad man tycker ordet existera ska betyda. Kvantmekaniken struntar ändå i vad vi tycker om den saken..

Hur kan någonting uppstå från ingenting?

Ja, just det är ju frågan.

Man kunde ju tänka sig en slags kvantfluktuation i ett evigt Ur-Intet utan dimensioner, som skapade fröet till vårt universum. När det väl startat går det ju att hävda att det totala energiinnehållet i vårt universum är 0.

Det finns en uppsjö av andra idéer på temat, enda problemet är att ingen av dom bevisats, eller ens nås av nåt slags indicier. Möjligen är det teoretiskt omöjligt att inom ett skapat universum se eller på annat sätt förnimma bakomliggande anledning (låter rimligt, ifall vi nu startade som en singularitet vid tid=0, vilket både kan hävdas och förnekas).

Jag är rätt säker på att rymden fanns före big bang! Rymden är rätt stor, jävla kraftig smäll om den skulle ha spottat ut var enda pinal i hela universum. Skapat samtliga solsystem och galaxer?

Det är väl en ganska god gissning som andra att vårt universum inte är den enda, utan förmodligen finns det oändligt många universums. Det är bara det att avstånden är så enorma att vi kan inte påvisa existens av något utanför vårt eget.

Livslängden på universum är massa år, så många att vi inte kan greppa det, men tänk er ett fyrverkeri, det smäller från något ganska litet och blir enormt stort och vacker att se. Sedan slocknar det ner och finns inte längre.

Lite så är det med universum tror jag fast utsträckt över miljarder år.

Vad för krafter som får Big Bang att hända vet vi ju inte, men uppenbart så händer det och jag tror det mycket väl finns något före Big Bang som det finns efter. Även rimligt då att det finns oändligt många Big Bang som händer.

Men ur vårt perspektiv så är vi tämligen fast i vad som händer efter Big Bang, vi kan inte se längre och vi kan inte se utanför vårt universum. Det här är vår värld och vi upplever den under en förhållandevis kort tid innan vi försvinner.

Man borde nog bli religiös så slipper jag fundera.

Allt går runt. Big bang var alltså inte första smällen, utan den händer om och om igen.

Det enda som bevisligen sker om och om igen är folk säkerhet kring universum. Det finns parallella universa, men dom är lååååångt bort. Eller precis här, i nästa dimension. Det finns självklart liv överallt för det finns ju tuuuusentals planeter, och då är det sannolikt att människor finns i det flesta av dom. Det är uppenbart att alien har varit här, för varför skulle annars nån påstå det? Det är klart att jorden är 6000 år, för de skrev barbapappa i bibe.. ellervänta, han skrev inte, men nån av hans förtrogna skrev det.

Listan på folk som tror på saker, mest kanske för att dom INTE kan bevisas till skillnad från kronofogdar och vårtor på tasken är enorm. Det måste kännas som att gå utanför strömmen ett tag, modigt och lite manligt?

Men att "tro" på nåt helt utan anledning har inte i vetenskap att göra. Det är religion eller mystiscism nu.