Citat:
Ursprungligen postat av
MrSwagger
Jo traumatiska upplevelser är en del för sig själv, men det kan man inte själv välja. Man kan inte bara säga att Sara var en traumatisk upplevelse o sen försöka glömma hur hon sårade en. Så funkar inte psyket.
O dedär me att förtränga... Vad betyder ens det? Att man låtsas som att Sara inte finns o hon inte knullade runt? Förstår inte riktigt det.
Duvet hur när man vid ett dåligt uppbrott exempelvis ska fokusera på annat när man mår dåligt, träna eller jobba eller vad fan som helst så att man inte tänker på det, det är en del av att förtränga där man kanske nöjjer sig omedvetet när man kommer till punkten att man inte tänker på dom dåliga känslorna längre medan jag i dessa två fallen gått mycket längre medvetet och omedvetet och numera har såpass lång tid gått också så att en rungande majoritet av dessa minnen inte ens existerar, vad jag vet.
Minns inte hur dom var som personer, minns inte det vardagliga livet, minns inte ens hur lägenheterna såg ut, inte sexet, inte 1 års dagen, eller 2 års, eller 3 års, etc, favorit färger eller fan hans moster etc det är bara en fet dimma.
Exakt hur jag gått till väga för att hamna där kan jag inte förklara för dig, som du säger så är inte psyket så enkelt. Jag kan bara säga att jag lyckats förtränga dessa två näst intill helt.
Att veta namnet på dom och vad dom gjorde mot mig handlar nog bara om självbevarelse drift för att se varningstecken i framtiden.
Har massor andra minnen med andra tjejer som var bra för mig, minns första kyssen med min fjortis kärlek osv.