Finns det en viss kvinna som män inte glömmer?

Ptja, när folk går igenom traumatiska upplevelser och får en total blackout så är det samma sak men automatisk.
Att förtränga ett minne är inget nytt fenomen. Du skulle säkerligen kunna göra det med, om du nu skulle vilja.

Jo traumatiska upplevelser är en del för sig själv, men det kan man inte själv välja. Man kan inte bara säga att Sara var en traumatisk upplevelse o sen försöka glömma hur hon sårade en. Så funkar inte psyket.
O dedär me att förtränga... Vad betyder ens det? Att man låtsas som att Sara inte finns o hon inte knullade runt? Förstår inte riktigt det.

Duvet hur när man vid ett dåligt uppbrott exempelvis ska fokusera på annat när man mår dåligt, träna eller jobba eller vad fan som helst så att man inte tänker på det, det är en del av att förtränga där man kanske nöjjer sig omedvetet när man kommer till punkten att man inte tänker på dom dåliga känslorna längre medan jag i dessa två fallen gått mycket längre medvetet och omedvetet och numera har såpass lång tid gått också så att en rungande majoritet av dessa minnen inte ens existerar, vad jag vet.

Minns inte hur dom var som personer, minns inte det vardagliga livet, minns inte ens hur lägenheterna såg ut, inte sexet, inte 1 års dagen, eller 2 års, eller 3 års, etc, favorit färger eller fan hans moster etc det är bara en fet dimma.

Exakt hur jag gått till väga för att hamna där kan jag inte förklara för dig, som du säger så är inte psyket så enkelt. Jag kan bara säga att jag lyckats förtränga dessa två näst intill helt.

Att veta namnet på dom och vad dom gjorde mot mig handlar nog bara om självbevarelse drift för att se varningstecken i framtiden.

Har massor andra minnen med andra tjejer som var bra för mig, minns första kyssen med min fjortis kärlek osv.

Glömmer gör man inte om det inte är one night. . De jag haft känslor för kommer jag alltid minnas och skulle jag eventuellt träffa på dem igen så skulle jag fortfarande känna lite av detta. Har varit med ett par hundra i sängen och jag ångrar nog alla utom en handfull. Ligger aldrig med de som betyder nåt sen många år tillbaka. Vill inte förstöra det som är.

Kan väl inte påstå att jag glömt någon flickvän men, inte precis som att jag tänker på dem varesig sexuellt eller med någon sorts längtan eller liknande.

Minns väl sexet, inte specifika tillfällen utan mer, hon gillade att bli bunden, hon var tråkig, hon kunde suga, hon sög inte kuk, hon hade härliga bröst, tajt/slapp fitta, hon kom extremt lätt/kraftigt och så vidare, helt enkelt mer övergripande. Eller jag minns någon gång med en av de första flickvännerna när jag fick kramp/sendrag under en "session" och fick avbryta precis innan finalen...

Utöver flickvänner (aldrig hållit på med ONS eller annat casual) minns jag väl några tjejer där jag tex sumpade mina chanser, lärdomar helt enkelt. Tex de där tvillingarna som var väldigt på och när de till slut krävde att jag valde en av dem på fyllan så blandade jag ihop namnen.
Eller jäntan som på första (och sista) dejten tog fram ett måttband och ville se om jag var längre än hennes kompis pojkvän. Det har gjort mig bra skeptisk mot kvinnor med lite väl starka preferenser angående längd. Finner det inte precis smickrande att få positiv särbehandling bara för att man råkar vara "lite" längre än de flesta.

Om det tar slut med nuvarande lär det nog bli liknande efter ett tag, kanske rentav att jag kommer komma ihåg något extra hett knull eller BJ men, det är nog bara som det känns nu om jag tänker på hur det blivit med övriga damer när lite tid gått.

Det jag minns verkar främst vara utmärkande positiva eller negativa sidor och hur de ev kan gå att finna hos andra. Känns nästan lite osunt att hänga upp sig på det som varit, minnena finns men inte så att jag sitter och drömmer mig bort till den där gången eller funderar på hur det blivit om jag och tjej X eller Y hade fortsatt vår relation.

Fokuserar mer på den som finns i mitt liv...

Det är ju flera stycken av dem som man träffat genom åren. En var en japanska på 39 när jag var 19 på en eftergymnasial terminslång kurs. En djäkla gudinna! Så stiligt klädd. Hennes svenska make torde ha haft det bra. Vill inte beskriva hur pass elegant och snygg hon var för jag vill hålla det för mig själv.

Ja jag och min fästmö träffades för 3 år sedan på julafton. Det var helt otroligt för det var en sån koppling jag aldrig känt. Sen kunde vi inte träffas på 2 år för flera anledningar men vi båda tänkte på varandra och sen när vi träffades igen efter 2 år så kunde vi inte sluta träffas och idag är vi förlovade. Men efter den första gången vi träffades så var hon i mitt huvud hela tiden.
Jag tror det handlar om att hon har en sån där personlighet man aldrig glömmer. Omtänksam, trevlig och jävligt sexig också. Men det handlade också om att vi är väldigt lika på många sätt. Var nog därför jag aldrig glömde henne

intressant fråga. Jag har haft "turen" att träffa många vettiga kvinnoe genom åren. Jag kan på rak arm bara erinra mig om en som inte var riktigt frisk mentalt men annars så är det hela skalan av sådana man trivts mycket med generellt och sådana man hade riktigt bra sex med som man kanske skänkt en tanke vad gör de nu utan att man egentligen inte bryr sig så mycket om dem om man ska vara ärlig?

Sen har vi det här med riktiga kärlekar som dyker upp nånstans i tonåren, typ högstadie/gymnasie. sk "high school sweetheart". Ni som varit genuint kära nån gång vet vad jag pratar om.

Det kan hända att jag tänker på denna person ibland trots att det nu är väldigt många år sedan och mycket vatten runnit under broarna. Ibland kan det gå en bra bit i tid, och så kommer jag på mig själv att jag tänker på henne. Jag har haft ett mycket gott liv även efter gymnasiet som jag fått leva på det sätt jag vill och jag tänker hellre framtid än dåtid men första kärleken är speciell, helt klart.

Det mesta har jag såklart glömt men vissa saker är fortfarande kristallklara. Kan vara att jag tänker på något vi gjort, någon händelse eller hennes ögon eller leende. Gissar att ingen har haft lika stor inverkan på den person jag blivit. Vi var lika på vissa saker men väldigt olika på andra och hon lyckades verkligen trolla fram det bästa ur mig. Så jag är egentligen väldigt tacksam att jag fick vara med henne under de år som betyder mest i utvecklingen av ens person.

Om jag ställt mig frågan "vad hade hänt om det inte tog slut?". Ja det har hänt men jag kommer ändå till slutsatsen att hon förr eller senare skulle kommit till (den korrekta) slutsatsen att hon ändå skulle kunna få något bättre. Så därför är jag inte bitter eller något sådant (utan återigen, tacksam) men hjärnan kodas på något sätt när man är kär första gången där som man liksom inte kan rå över.

Glömmer aldrig min första brud, höll ihop ett par år och hade mycket kul ihop. Brudar efter det minns jag mest om det varit bra knull, extra sexiga, någon med porrfilmsfitta eller sjukt tight.