Varför är det så lågt engagemang kring prepping?

För folk är för dumma helt enkelt. Dom tänker troligen att bor du i en stad så får du vatten genom att vrida kranen eller trycka på knappen så lyser lampan i ett skarpt läge.

Helt utsiktslös att preppa i en stad annat än mindre störningar. De som menar allvar har flytt staden och bosatt sig på säkert avstånd och har förråd, utrustning, odlingsbar mark redo. Och främst kunskaper.

Ny undersökning:
Två av tre hushåll har mat och
vatten för mindre än en vecka.

Två av tre hushåll skulle klara sig mindre än en vecka på den mat och det dricksvatten de har hemma idag. Bland unga är beredskapen ännu lägre. Samtidigt har över hälften tänkt att de borde stärka sin hemberedskap men ännu inte gjort det, visar en ny undersökning från Verian på uppdrag av ICA.

Över hälften, 55 procent, har under det senaste året tänkt att de borde stärka sin beredskap, men ännu inte gjort det. Totalt uppger 81 procent att något hindrar dem från att vara bättre förberedda.

Vanligast är att skjuta upp det, vilket en tredjedel uppger. Därefter följer brist på förvaringsutrymme och att det inte känns nödvändigt.



https://www.icagruppen.se/arkiv/pressmeddelandearkiv/2026/ny-undersokning-tva-av-tre-hushall-har-mat-och-vatten-for-mindre-an-en-vecka/

Prepping startade ca 2015, alltså över 10 år sedan.
Vad har hänt sedan dess som gjort oss beroende av att ha ett preppinglager hemma?
Det enda jag kan komma på är att folk hamstrade toapapper i början av corona.
Jag har själv varit aktiv prepper men har sänkt garden rejält.