Citat:
Ursprungligen postat av
Akvarellfoto
Det är vanligt att närstående till någon som tagit självmord känner skuld över att inte gjort tillräckligt. Det är ju även något som omgivningen kan säga, till exempel herregud såg ni inte hur ert eget barn mådde.
Riktigt hur någon annan mår kan man inte veta. Kan ju vara som Hytrate skriver, människor som på ett eller annat sätt inte känner sig inkluderade i samhället hoppar av ekorrhjulet en gång för alla. Då kan man ju undra varför dom inte känner sig inkluderade i samhället. Pappan skrev själv i artikeln att sonen var lite egen och kände sig ensam. Pappan kan säkert undra varför sonen kände sig ensam och vad pappan kunde gjort mer, däri kan pappan känna skuld. Säger inte att pappan ska känna skuld över det. Det är svårt att veta hur andra mår.
Fortfarande förstår jag inte din poäng...
Varför behöver han gå ut offentligt och "skydda sig från skuld"
Han hade ju aldrig behövt ge sig till känna genom att skriva artiklen.
Han skrev ju inte det - ordet
EGEN återfinns inte en enda gång i artikeln i den betydeslen.
Inte heller skrev han att sonen "kände sig ensam". Försök att läsa vad han skriver.
Han lyfter ett problem med medikalisering - som är ett rätt vanligt problem.
Han verkar ju även ha rätt i att vi kört fast i vår bild av att det bara finns en enda orsak till självmord - psykisk sjukdom, då nästan alla svar här säger att han har fel och att sonen måste varit psykiskt sjuk.