Hej FB! Hur erkänner man ett missbruk? vart ska man vända sig? jag har flera missbruk som för varje dag jag blir äldre blir värre och värre. Ett stort missbruk jag har är anabola steroider, jag själv skulle kalla det ett missbruk då jag legat on i flera år. och jag märker att kroppen (bollarna) fungerar sämre, eller dem fungerar nog inte alls faktiskt

Sexlust finns det endå ganska ofta, men ja jag märker väl negativa saker där i helhet iallafall, jag brinner dock för träningen, tar den seriöst och har det som min största hobby, ifall någon undrar.. Men ja iallafall klassar jag det som ett missbruk..
samtidigt i detta missbruk skulle jag även klassa mig som sexmissbrukare, porrmissbrukare, spelberoende, och ett mindre missbruk i cannabis!
Jag mår fruktansvärt dåligt inombords egentligen, mestadels över mitt spelberoende, just för stunden iallafall, det som orsaker mest kaos i mitt huvud.. Dock har jag pengar att lösa dessa spelproblem, har tagit lite lån och grejer.. inga stora grejer, (50k) ! men som jag sa så har jag pengarna, tillgångar, låsta hos mina föräldrar för min egna skull, men det är endå spelproblemet som jag ser som störst fucked up, svårast att komma ur just nu, för jag måste erkänna det för min familj, och jag skäms över det så fucking mycket (varit i spelproblem förut en gång) alltså jag är ju en VUXEN man, men jag mår så jävla dåligt över att behöva göra mina föräldrar och folk i min närhet besvikna, så överväger nästan att ta tag i problemet själv.. men jag vet innerst inne att det kommer inte bli någon skillnad. jag måste ta tag i alla problem samtidigt, vart börjar man? hur får man hjälp? jag har ALDRIG haft något problem förut med mina missbruk, skulle nog säga att det är spelmissbruket som är största boven i att jag mår fruktansvärt dåligt just nu. fast jag egentligen har massa missbruk... vissa mer vissa mindre, vissa mer huvudvärk än andra..
Någon som vill hjälpa en medelålders man som tappat det helt? eller vart ska jag vända mig
Edit: värt att notera kanske är väl att jag andå inte är så deprimerad över det att jag skulle få självmordstankar eller liknande, men jag skulle nog kunna tro att fortsätter man i samma veva som nu så kan det säkert bildas. sen kanske jag ska säga att jag har aldrig någonsin varit i problem tidigare, inte ens varit på akuten, är aldrig sjuk, helt prickfritt register. så inte varit med om så mycket.
Och sen vet jag nog att ni kommer skriva gå till dina föräldrar.. och ja det lär jag väl göra

men kanske vill visa att jag vill ha hjälp först.. vart vänder man sig? såklart har jag googlat lite och så.. men ja tänkte väl det kunde vara skönt att skriva av sig lite här.