Citat:
Med risk för att låta provokativ; "de allra flesta strypmord" är inte alla strypmord och det här fallet avviker i flera avseenden från de flesta andra framifrån strypta. Det är bra att bli påmind om att detta mord troligen inte handlar om en snabb medvetandeförlust och ett 10 sek grepp, där Johanna och Maja undrade, vad var det som hände?
Som de allra flesta strypmord har detta pågått flera minuter där Tove haft fruktansvärd panik och använt all sin styrka för att försöka ta sig loss. Bara att hålla henne på plats på golvet har krävt en stor styrkeinsats från både J och M. Att J strypt T under flera minuter medans M har gjort T försvarslös genom att hålla fast hennes armar är så brutalt så man har svårt att tro att två tonåringar klarat av det.
Som jag skrivit innan krävs det ett väldigt speciellt psyke för att klara av att utföra ett strypmord. Både J och M har bokstavligen både sett och känt hur livet runnit ur T. Att sitta i flera minuter och beskåda detta är brutalt!
Deras snabba agerande direkt efter mordet, när dom forslar bort kroppen och sen åker hem som ingenting har hänt tyder på att allt inte står rätt till där uppe. Dagen efter beter sig J, som J brukar. Back to work, städa bort spår, dollarstore, tänder eld på kroppen, rider, pratar ihop sig med M. Och M beter sig M brukar, hon sover, snapar, skickar bilder från helgens aktiviteter, pratar med familjen som tycker hon som vanligt och sen pratar hon ihop sig med J.
Samma känslokalla beteende ser vi under ca 20-30 förhör dom kommande månaderna. Ingen bryter ihop, ingen gråter eller visar några skuldkänslor, bara lögner och bortförklaringar för att själv slippa ansvar.
Som de allra flesta strypmord har detta pågått flera minuter där Tove haft fruktansvärd panik och använt all sin styrka för att försöka ta sig loss. Bara att hålla henne på plats på golvet har krävt en stor styrkeinsats från både J och M. Att J strypt T under flera minuter medans M har gjort T försvarslös genom att hålla fast hennes armar är så brutalt så man har svårt att tro att två tonåringar klarat av det.
Som jag skrivit innan krävs det ett väldigt speciellt psyke för att klara av att utföra ett strypmord. Både J och M har bokstavligen både sett och känt hur livet runnit ur T. Att sitta i flera minuter och beskåda detta är brutalt!
Deras snabba agerande direkt efter mordet, när dom forslar bort kroppen och sen åker hem som ingenting har hänt tyder på att allt inte står rätt till där uppe. Dagen efter beter sig J, som J brukar. Back to work, städa bort spår, dollarstore, tänder eld på kroppen, rider, pratar ihop sig med M. Och M beter sig M brukar, hon sover, snapar, skickar bilder från helgens aktiviteter, pratar med familjen som tycker hon som vanligt och sen pratar hon ihop sig med J.
Samma känslokalla beteende ser vi under ca 20-30 förhör dom kommande månaderna. Ingen bryter ihop, ingen gråter eller visar några skuldkänslor, bara lögner och bortförklaringar för att själv slippa ansvar.
Men framlagda fakta av rättsläkaren själv som har utfört obduktionen har plötsligt låg tillförlitlighet.
Varför går det inte bara att acceptera de slutsatser som AL och JB har lagt fram - är det för att de rubbar på övertygelsen om M:s delaktighet?
Det är inget som hindrar att fortsätta vara av den uppfattningen och samtidigt respektera rättsläkarnas slutsatser i det specifika fallet.
Rättsläkare Zigl (notera att hon uttalar sig specifikt om Tove):
"Att Tove Tönnies skulle ha avlidit av ett helt kortvarigt (tio sekunder långt) grepp om halsen
är osannolikt. En ung och frisk person skulle möjligen kunna bli medvetslös efter ett sådant
grepp, men vakna så fort greppet släppts och blodflödet till hjärnan återställts."
AL och JB:
"Medvetandeförlust
kan inträdda mycket snabbt, t ex vid ”carotid-choke" redan inom 5-10
sekunder."
/.../
Vi bedömer att skadebilden på halsen talar starkt för att JJ utövat ett liknande
grepp, dock med mer tryck/kraft på grund av att hon haft överläge och kunde
använda sin kroppstyngd."
"F. Slutsatser:
"Att undersökningsfynden talar starkt för att förloppet varat i åtminstone
någon enstaka minut *(2-3), utesluter ett exceptionellt kort förlopp på 10
sekunder och är fullt förenliga med en s.k. kort agonal period (döden
inträder inom minuter, som mest upp till 10 minuter) som vid onaturliga
dödsfall ses både vid manuell strypning och inandning av främmande
material,[...]"
*2-3 minuter skulle alltså vara den tid J håller ett stadigt och extremt djupt grepp om T:s hals. Men T levde fortfarande efter att J släppt sitt grepp; på J:s beskrivning lät det enligt rättsläkarna som att T övergått i agonal andning.
Under den här minuten eller minuterna, hade T förmodligen kunnat räddas.