Citat:
Ursprungligen postat av
Heretic77
Hur ser din analys ut för den fetade texten?
M: Det alltså jag går, alltså min bror, alltså vi är väldigt olika och går inte alltid ihop så bra
och ja, alltså man bråkar ju med sin familj ibland och så där. Och jag har ventilerat med
henne om ja det mesta liksom som jag har känt och upplevt och så där och hon, ja, alltså hon
har inte sagt liksom rakt ut att jag ska, alltså döda min bror så men hon har liksom, eh, sagt att
ja men att han, han, eh, han är ingen, alltså han är inte någon bra människa, att han försöker
bara göra mig illa. Eh, och att han, eh, är, ja att han är ond och ja men ungefär mitt liv hade
varit bättre utan honom. Och jag har ju sagt liksom att jag alltså det, jag, alltså inte för att jag
skulle döda eller skada någon annan men så men alltså där har jag verkligen sagt att jag kan
ju inte döda min egen familj.
Min högst personliga analys:
"hon har inte sagt liksom rakt ut att jag ska, alltså döda min bror så"
Det där låter lite avslöjande, tycker jag. Hon förefaller inte obekväm med att ta ordet döda i sin mun utan det kommer lika naturligt som om hon skulle sagt "vägra tala med", vilket inte låter helt sunt.
Jag har lite funderingar över om hennes autistiska drag gör sig gällande här, i de raka, konstaterande formuleringarna. (OBS! Endast vad det gäller formuleringarna, INTE tankarna!)
Är det kanske så att "döda någon" normaliserats i tjejernas språkbruk, att de faktiskt diskuterat ovänner i dylika termer hur sjukt det än kan låta?
Har då M hakat på Js mordiska tankar eller har hon "bara" hakat på diskussionen?
Jag tror det senare, att hon utan närmare eftertanke kunnat vara bollplank till J utan att inse det bisarra i att över huvud taget tänka dylika tankar.
Vad kan då vara orsak till att M hakar på i st f att lägga benen på ryggen? Förmodligen en kombination av många faktorer.
JAG TROR att de främsta är att
- hon äntligen kände sig sedd och accepterad för den hon är
- att hon kände sig "utvald" av den äldre, erfarna J och såg upp till henne
- de var lite av tvillingsjälar, med samma intressen, samma humor, lite "småtokiga" idéer och upptåg, tyst samförstånd
- hon inte tänkte längre än näsan räckte.
- hon inte kände sig delaktig i Js makabra "övertramp" (bränderna och elimineringsförslag av familjen) och därför hade "överseende" med dem. (Jag tänker att det från Ms sida endast är fantasier och "snack" utan minsta tanke på att det ska realiseras.) Jag tror att hon såg dem som en försvinnande liten del av allt som hänt. Allt annat vägde tyngre.
Till det fetade:
Där avslöjade hon att visste att Js idéer inte enbart var fria fantasier och "snack" från hennes sida.
J hade inte "tipsat" om att döda brodern, men M tolkade Js ord så, vilket får mig att tänka att dödsdiskussioner inte var någon helt ny företeelse.
Jag tycker mig se, som jag skrivit tidigare, att M själv kan uttala vad ont som helst om sin familj, men om någon annan gör detsamma, går hon i försvar. Hon är inte alls inne på att skada dem, bara "kräka av sig".
Som jag ser det går Ms gräns vid att skada någon fysiskt, som hon själv säger, och att hon blir uppriktigt upprörd över idén att skada sin familj. Trots att hon tycker brodern är elak är familjen ändå viktig för henne.
Jag kan förstå att de som ser M som dotter av Hin Håle tolkar hennes uttalande som ett spel för galleriet och en lögn för att distansera sig från allt som gäller mord, men jag kan inte förstå varför en annan tolkning skulle vara en ursäkt, rättfärdigande eller daltande.
