Citat:
Ett moget, sakligt och högst förnuftigt resonemang från din sida - Tack för ett bra inlägg som motvikt till ogillandet av en närmare granskning av fallet!
Sanningen tycks inte längre vara av vikt, ej heller ett värnande om rättssäkerheten vilket är det enda som borde ha betydelse - antingen är M skyldig till mordet eller så är hon det inte. Inget mellanting existerar. Men ska man döma en 18-åring för mord och dessutom till livstidsstraff så måste bevisningen vara stark, det duger inte att sätta ut en exakt tidpunkt meddelad av en osäker granne som tidigare i samtliga förhör hävdat helt andra tider och som genomgående har flyttat fram de faktiska tiderna; detta av en enda orsak - han vet helt enkelt inte när dunsen hördes, han gissar - liksom tidigare - även i rätten.
Vad man har sysslat med är att, utifrån en högst osäker tid i kombination med registrerad förflyttning i en app där närmare granskning saknas, dra slutsatsen att M inte sov och att hon därmed måste ha varit delaktig i mordet. En slutsats som vilar på felaktiga premisser kan aldrig bli sann hur man än vrider och vänder på det.
Då är frågan; gör 10 min någon skillnad? - Ja, om tiden var utsatt till 02:31 så hade J hunnit med både det ena och det andra innan M visar sig i vardagsrummet. - Vad säger 02:43 egentligen; starttid eller sluttid?
Gällande vardagsrummet så finns sängen där, alltså säger M att hon går till vardagsrummet även om hon från början inte specificerar var exakt hon går. Många tolkar det som att hon sätter sig i en av fåtöljerna.
Sakfrågan grumlas alltmer, för att landa i att "M har deltagit i gravfridsbrottet, hållit tyst under orimligt lång tid och dessutom ljugit under förhören. Då får hon minsann skylla sig själv och ta sitt straff oavsett hon är skyldig till mord eller inte." Ja, lite åt det hållet avläser jag argumenten som anförs emellanåt.
Irritationen och demonisering har ökat alltsedan domslutet meddelades och J som av humanitära skäl kände sig nödd och tvungen att elda upp kroppen, anses numera vara utrustad med mera känslor än M som hade fräckheten att gömma huvudet mellan knäna och somna i bilen. - Hur kunde hon, är det verkligen normalt att göra så?
Sanningen tycks inte längre vara av vikt, ej heller ett värnande om rättssäkerheten vilket är det enda som borde ha betydelse - antingen är M skyldig till mordet eller så är hon det inte. Inget mellanting existerar. Men ska man döma en 18-åring för mord och dessutom till livstidsstraff så måste bevisningen vara stark, det duger inte att sätta ut en exakt tidpunkt meddelad av en osäker granne som tidigare i samtliga förhör hävdat helt andra tider och som genomgående har flyttat fram de faktiska tiderna; detta av en enda orsak - han vet helt enkelt inte när dunsen hördes, han gissar - liksom tidigare - även i rätten.
Vad man har sysslat med är att, utifrån en högst osäker tid i kombination med registrerad förflyttning i en app där närmare granskning saknas, dra slutsatsen att M inte sov och att hon därmed måste ha varit delaktig i mordet. En slutsats som vilar på felaktiga premisser kan aldrig bli sann hur man än vrider och vänder på det.
Då är frågan; gör 10 min någon skillnad? - Ja, om tiden var utsatt till 02:31 så hade J hunnit med både det ena och det andra innan M visar sig i vardagsrummet. - Vad säger 02:43 egentligen; starttid eller sluttid?
Gällande vardagsrummet så finns sängen där, alltså säger M att hon går till vardagsrummet även om hon från början inte specificerar var exakt hon går. Många tolkar det som att hon sätter sig i en av fåtöljerna.
Sakfrågan grumlas alltmer, för att landa i att "M har deltagit i gravfridsbrottet, hållit tyst under orimligt lång tid och dessutom ljugit under förhören. Då får hon minsann skylla sig själv och ta sitt straff oavsett hon är skyldig till mord eller inte." Ja, lite åt det hållet avläser jag argumenten som anförs emellanåt.
Irritationen och demonisering har ökat alltsedan domslutet meddelades och J som av humanitära skäl kände sig nödd och tvungen att elda upp kroppen, anses numera vara utrustad med mera känslor än M som hade fräckheten att gömma huvudet mellan knäna och somna i bilen. - Hur kunde hon, är det verkligen normalt att göra så?
Bra där. Det är så läget är.
Det åklagaren kan göra nu är att kalla den mest erfarne IT-forensikern i ärendet som förklarar som minst tidsstämpeln för stegen. Och så får försvaret ställa sina frågor inkl hur länge han varit IT-forensiker när fallet inleddes och så får de ta det därifrån.
Försvaret har nog svårt att visa att MH var lika borta som Törnrosa eller en björn i nåt idesammanhang men lite mer juridisk finess efterfrågas ja.