att sluta och så

Brukade röka mycket, jag började när jag var sexton år. Det var spännande och alldeles nytt, allt blev så mysigt och
det var så lätt att leva sig in i saker. Visst blev man lite dimmig men det märktes knappt av i början. En gång i månaden
blev en gång i veckan vilket snabbt blev flera gånger i veckan. Jag började köpa eget och när man hade en bit var allt frid
och fröjd. När man inte hade var man tvungen att jaga, pengar och säljare, det var den jobbiga delen. Jag behövde nu grejerna
för att ha kul.

Så kom mina föräldrar på mig, jag förespråkade drogen för dem, men de gillade det ju såklart inte. Min mor vädjade till mig
och jag fick lite dåligt samvete. Jag tog lite uppehåll, men hade inte ändrat mina åsikter ett dugg. Insåg när jag tog uppehåll
att man visst blir rätt dimmig av att röka. Blev lite små skrämd, grejer som händer i huvudet är så svåra att ta på och man har
ju bara en hjärna. Men det glömdes ju förstås av och jag var igång igen. Dock inte lika mycket. Jag hade skaffat mig lite andra
intressen under uppehållet och ägnade en del tid åt dem. Men rökstunderna var fortfarande mina "happy moments".

Så träffade jag min nuvarande flickvän, en vanlig tjej, men ack så underbar. Min blick drogs ifrån hashkakan och landade istället
henne. Hon gillade inte mitt rökande och stunderna med det bruna blev påtagligt färre. Hon blev uppriktigt sårad varje gång jag rökt
och detta avmotiverade mig. Jag vägrade dock fortfarande att ge upp drogandet, det var ju ändå så bra, tyckte jag. Det dirskuterades
livligt emellan oss. Jag fortsatte att röka i smyg lite då och då. MEN hon märkte det på mig med en gång! jag kunde inte dölja att jag
hade rökt. Detta gav mig den viktiga insynen av hur jag faktiskt blir när jag har rökt, alldeles inåtvänd.

Hon gav mig ett ultimatum, och det var avgörande. I början var det svårt med blotta tanken att inte få röka mer. Men jag gjorde andra
saker och glömde så småningom bort det där psykiska suget efter att ha en trevlig stund.

Idag satt jag på bussen och funderade, så kom jag på att det var flera månader sedan jag rökte och har inte ens tänkt på det.
Jippie, jag är avvänjd. För det handlar mycket om vana tror jag. Man är van att göra det och det är en trevlig vana, varför ska
man sluta liksom? Det var lätt för mig att sluta eftersom jag blev uppdragen, jag hade en anledning att lägga av och det krävs nog.

Det här är inget dömande inlägg och absolut inte predikande mot de som röker. Jag tror att cannabis är en sund drog om den brukas
på rätt sätt, dvs. inte för ofta. Men så är det ju med allt, för mycket av det goda.... Idag skulle jag inte orka bli sådär dimmig
igen som man blir när man röker varje dag. Dock skulle jag mycket väl kunna tänka mig att göra det då och då och jag vet att
jag kommer röka igen, men inte nu.... tills dess, ajöss med plantan.

Happy smokin' yall, but don't overdo it!

Grovt bra skriven text.

Det är ju det jag alltid sagt

Jag känner igen mycket av det du skriver.

Javisst, en flicka hade nog kunnat få mig att tänka om, förhoppningsvis

Kul att du hittade dig en kvinna du gillar. Resten av texten har alla läst förr, men det är fortfarande kul att höra folks historier förståss.

Hur mycket rökte du på en vecka då det var som värst då? I g. Hög från morron till kväll eller?
Tror du din ålder hade mycket med det att göra?
Försökte du få kvinnan din att prova?
Hur tror du det hade gått om du inte träffat henne? Fortsatt i samma anda eller blivit värre? Kanske blivit äldre och insett att det är dags att skära ner?
Skulle bara vilja veta, svara gärna på dem om du vill.

Folk som ställer ultimatum är ju ingen höjdare. Synd att du inte fick sluta på dina egna villkor =/

Varför det? Han mår ju bra nu!

Han mådde ju bra innan också enligt honom själv, bortsett från att han blev lite fromare.

Jag rökte inte hemsk mycket, men varje kväll var det.
Man är ung och dum, helt klart. Jag levde nog i förnekelse om bieffekter och sådant vid dagligt brukande. Det är så rörigt i huvudet när man är i den där åldern, man borde inte röra till det mer.
Försökte inte få henne att prova då jag visste om hennes inställning till det från början.
Jag vet att jag hade fortsatt, frågan är bara hur länge och hur mycket. Antagligen skulle jag som du säger, insett att det var dags att skära ner. Det gör nog de flesta.

Egentligen gav hon mig inget ultimatum, det var som en tyst överenskommelse. Eftersom det inte skulle fungerat mellan oss ifall jag fortsatte.

Tjejen har hjärntvättat dig! Du kommer att inse det när det är slut... En bekant till mig var rökfri i nästan ett år p.g.a. hans tjej, men när deras förhållande gick i kras insåg han att han levt en lögn hela tiden...