JUST NU: Israel anfaller Libanon [2006]

Trots att israelerna lämnade södra Libanon år 2000 har relationerna mellan Israel och Libanon fortsatt att vara spända längs gränsen. Hizbollah har från södra Libanon attackerat civila mål i byar och städer i norra Israel och Israels militär har beskjutit Hizbollahs ställningar på libanesiskt territorium.

Att stödja Hizbollah är naturligtvis också att "ställa sig på maktens sida". En stat-i-staten, ett politiskt parti som kontinuerligt förses med avancerad militärteknologi av en av världens mest tyranniska diktaturer

Israel är indraget i två olika krig, som inte bör blandas ihop. Det ena står mot Hizbollah, som startade det framför allt genom sina raketangrepp på israeliska städer från libanesiskt territorium. Men Libanon är inte en part. Libanon är snarare gisslan

Eftersom Hizbollah högst medvetet gömmer sina enheter inne i bostadsområden, drabbas även civilbefolkningen i dessa delar av Libanon ohyggligt hårt av motattackerna.

Som medger att man kanske kan kritisera Hizbollah på vissa punkter, bara för att avsluta med en heroisk hyllning till hur Guds parti "bär hedern med sig genom resten av historien". Heder? För den kontinuerliga beskjutningen av Israels judiska och arabiska invånare, eller för att de var hjältemodiga nog att kidnappa israeliska soldater när Teherans bödlar knäppte med fingrarna?

Sommaren 2000 drog sig Israel tillbaka från sin "säkerhetszon" i södra Libanon. Det sades att Hizbollah, som dittills hade rättfärdigat sin privatarmé som ett motstånd mot ockupationen, bara behövde lite tid för att ställa om till en normal politisk verksamhet. Precis som alla andra väpnade fraktioner i Libanon gjorde.

Vad FN-resolutionen föreskrev och som Israel nu vill se uppfyllt, borde få kunna invända mot: Det politiska partiet Hizbollah måste lämna ifrån sig alla sina vapen, så att Libanons egen ordningsmakt kan återta suveräniteten över hela sitt lands territorium. Så blev det inte. Hizbollah blev i stället en stat i staten, i praktiken kontrollerande hela södra Libanon medan Iran skänkte dem en ständigt större vapenarsenal.

De israeliska styrkorna tog sig dock snabbt upp genom landet och omringade Beirut där man satte igång att raketbeskjuta staden för att tvinga PLO att lämna Beirut. För att få ett slut på beskjutningen bad den libanesiska regeringen Yasir Arafat att lämna Landet och den 30 augusti lämnade Arafat Beirut och gick ombord på en grekisk kryssare för att kunna sätta upp PLO:s nya högkvarter i Tunis.