Ni som var vuxna/växte upp under kalla kriget

Jag har främst minnen som någorlunda medveten människa från Kalla krigets sista 10-12 år. Det pratades och skrevs mycket om kärnvapen. Tidningarna skrev om barn som var rädda och grät för att det skulle bli krig. Själv kände jag mig inte så påverkad av det. Tror att min pappa pedagogiskt hade förklarat Kalla kriget och terrorbalansen och jag godtog det. Även när jag blev ung vuxen var jag inte så oroad av det. Däremot tyckte jag det var väldigt deprimerande med förtrycket i öst och minns fortfarande väl en semesterresa med familjen till ett östland när jag var 13.

Har däremot fått berättat för mig av nära anhöriga som var med hur rädda de och många andra var under Kubakrisen. Inte utan anledning. Men 70- och 80-talen präglades ändå av relativ stabilitet även om det var väldigt djupfryst i relationerna Sovjet-USA en stor del av tiden.

Man kände också att Sovjet inte styrdes av en ensam maktgalning. Av det skälet är jag mer orolig nu, även om det inte är att hela civilisationen ska gå under det finns skäl att oroa sig för. Jag är väldigt osäker på Putins psykiska status och grad av irrationalitet. Liksom vad han kan få igenom för order i ett desperat sista försök att vända krigslyckan. Men hoppas på det bästa och är jävligt glad över utvecklingen i Ukraina just nu och allt pisk som ryssarna får där.

Aldrig hört talas om. Men visst, jag hade annat att göra på den tiden :-)

Östeuropa har enormt med turister. Tjeckien och Ungern är med sina två huvudstäder väldigt besökta.

Ytterligare en sak som försvårade utlandsresor före 1989, var att hela luftrummet ovanför Warsawa-pakten, huvudsakligen var stängt för västerländska flygbolag.

Betydde att alla flyg mellan tex Nordeuropa och Östasien, var tvungna att flyga via Alaska.

Gjorde att flygningar till Östasien blev extremt dyra. Och därför åkte väldigt få nordeuropéer till Östasien.

Detta förklarar bla att Thailandsresor blev så extremt populära bland nordeuropéer, från 1990-talet och framåt, efter det att Warsawa-pakten kollapsade. Väldigt få nordeuropéer, hade någonsin haft möjlighet att åka dit tidigare.

Å andra sidan är det väl lite så än idag med? Visst Sunny beach i Bulgarien och nån enstaka badsemester i Albanien kanske men annars hör man väl inte talas om folk som reser runt i östeuropa särskilt mycket?

Men visst, förstår att det ändå är en annan grej. Kallades väl "järnridå" av en anledning.

Jo, till Tjeckien kunde man inte åka, men desto fler reste till andra städer och länder, utan restriktioner.

Charter var ganska nytt då, så ställen som Mallorca och Teneriffa var tillräckligt exotiska.

Googlade lite snabbt och verkar som att det var aktuellt under 80-talet främst:



https://www.byggahus.se/bygga/bygga-...n#n7229-sida-4

En kunde åka dit men det var inte säkert att en kunde åka tillbaka till väst. Det var lite mer sport i den semestern.

Under den senare tiden av det kalla kriget var jag militär inom spaning. Ryssland utgör inget militärt hot mot Sverige idag om man jämför med det kalla kriget . _ _ .. ._.

Intressant. Värt att besöka? Kanske hade varit spännande.


Det var en märklig situation. Bakom järnridån fanns slutna samhällen, stängda länder.

Den känsla vi hade då, liknar den känsla som människor i Sydkorea idag har, när de ser på Nordkorea.

På andra sidan järnridån fanns människor som liknade oss utseendemässigt, men levde i en helt annan värld. De fick aldrig besöka oss, och vi fick aldrig besöka dem.

Förr var det ju i stort sett bara USA och Sovjetunionen som man tänkte kunde starta ett kärnvapenkrig men idag finns ju Nord Korea, Kina, Iran, Israel och typ Indien vs Pakistan och kanske nån terrororganisation(?) som också kan tänkas kunna tända krut dunken.

Där ser man. Frågan är hur vanligt det var. Jag har aldrig varit inne i någon villa med skyddsrum :-)