Nu får det faktiskt vara nog! [statlig djurrätt]

Precis korrekt. Jag anser inte att människorna är mer värda än djuren. Det är den enda logiska slutsatsen man kan komma till utan att tillgripa gudahistorier och annan vidskeplighet.

Poängen med utalitarismens kollektiva egoism är att man stiftar lagar och regler så att man själv blir så skyddad som möjligt. "Every man for himself" låter som ett mycket underligt utalitaristiskt ställningstagande då det sociala skyddsnätet som så ofta gagnar individen skulle försvinna.
Bara för att jag inte tror på livets värde behöver inte betyda att jag vill bli dödad. Tvärtom ser jag livet som något väldigt viktigt för egen del. Av uppenbara skäl.

Men om livet är viktigt för dig, så torde du också kunna förstå att livet är viktigt för andra? Men du menar att det är oviktigt för dig vad andra tycker? För om nu ett människoliv inte är mer värt än ett djurliv så borde du ju vara lika upprörd över att människor skyddas som att djur skyddas. Eller från en Utilitaristisk utgångspunkt; Människor lika dig själv borde skyddas, då det också skyddar dig själv, medan andra människor inte förtjänar samma beskydd. Barn torde ingå i skyddet, då du själv kan tänkas skaffa barn ... Äldre torde också skyddas, då du själv kan tänkas ha äldre släktingar du vill ha kvar i livet. Men människor i tredje världen t ex? Kan de dödas hämningslöst, liksom djur, eftersom du inte riskerar att drabbas av att negrer dödas/svälter? Jag måste säga att du bekräftar min bild av Utilitarismen som en oerhört cynisk filosofi!
mvh
TT

tja ... där skiljer vi oss åt... Jag tror att människor kan göra det som de anser moraliskt riktigt, även om det gör dem olyckliga. Man kan alltid hävda att det finns en tillfredsställelse i att göra det moraliskt riktiga.... och att det alltså bringar lycka. Men om människor inte hade någon känsla av vad som är moraliskt riktigt, annat än ur själviska skäl, så torde de undvika att t ex rädda judar från nazister och dylikt. Ändå var sådant inte ovanligt. Lyckan av att tro att man handlat moraliskt riktigt torde vida underskrida den oro man känt för att man själv eller familjen skulle drabbas!

Jag har aldrig sagt att utalitarismen är annat än cynisk.

Det enda jag menar är att samhällets moral ska vara anpassat på så vis att det gynnar levande människor, dvs. bl.a. mig. För mig att ha någon annan inställning känns väldigt underligt och konstlat.
Anledningen till att jag upprörs över djurens "rättigheter" är att sekulära individer börjar värdera djurs liv och lidande som något absolut utan någon som helst grund att stå på.

Klart jag bryr mig om afrikaner svälter. Jag kan själv hamna i svält imorgon och då vill jag att andra hjälper mig på samma vi som jag hjälper dem.

Utalitarismen är egentligen bara den logiska konsekvensen av ett gudlös värld. Kalla det cyniskt om du vill. Du har säkert rätt.