Självutnämnda trafikpoliser

Någon gång vartannat år träffar man på dem - om man bor i en mellanstor stad. I nio fall av tio har de fel beträffande reglerna. De är allmänt ohyfsade och ofta slitna, men ibland så förekommer det mer välklädda som har ett konfrontativt och allmänt ohyfsat beteende. Vem konfronterar fullständiga främlingar med kritik som oftast saknar grund?

När man närmar sig folk man inte känner så brukar man inte vara öppet otrevlig och konfrontativ, vanligtvis lindar man in en eventuell kritik i ett "ursäkta men...". Det gäller inte den här gruppen. Om man mot förmodan kommer med ett snabbt och korrekt svar på hur reglerna fungerar så kommer det ett syrligt svar - eller ett "va fan flytta på dig!".

Detta gäller såväl gångtrafikanter, cyklister som bilförare.

Min spontana reflektion är att det rör sig om psykisk ohälsa, kanske missbrukare och personer som är grälsjuka i största allmänhet och bara söker en anledning till att få gräla med något oskyldigt offer på stan. Det kanske är så den här gruppen fungerar, istället för ett glatt "hej, hur är läget?" så är standardfrasen "va fan gör du?".

Har du samma erfarenheter som jag av självutnämnda trafikpoliser med ett normbrytande beteende?

Tja, om du stannar på övergångsstället för att släppa av en kompis, blir även jag en trafikpolis!
De flesta är rätt usla i trafiken, jag också...

Det är enligt regelboken snabba avsläpp/hoppa på vid ett övergångsställe. Men det måste ske snabbt, öppna dörren och ut.

Men jag förstår inte TS, hur kan du råka ut för dessa grälsjuka låtsastrafikpoliser? Jag menar, när jag är i trafiken och stöter på idioter eller är själv en idiot då tutar man eller helljustutar. Man åker ju inte tillsammans till närmsta mack eller parkering och pratar med varandra. Man tutar svär och fortsätter i flödet.

Trafiken är som uppgjord för dispyter och godtyckliga ageranden. När människor rannsakar sina egna misstag hänvisar de till situationen - att det t. ex var långa köer eller att solen bländade. Men när människor anklagar andra personer frågar de vad som mentalt är fel med personen. Psykologisk forskning har visat på detta och du faller så klart in i den fållan som hänvisar till att personen har problem. Medan personen i fråga högst troligen kan och kommer hänvisa till att något var dåligt i situationen.

Om folk parkerar på cykelbanor så blir jag trafikpolis. Då händer det att jag knackar på rutan för att uppmärksamma personen, om det är någon i bilen, Om det inte är någon i bilen så kanske jag fäller in backspegeln om den är ute, för en gång råkade jag köra av en backspegel på en bil som parkerat på cykelbanan (i kanten av vägen) så det var trångt.

Japp, senast idag blev jag konfronterad av en sliten person som tyckte att jag inte kunde leda cykeln på vänster sida av gatan som gångtrafikant. Vad jag kommer ihåg från skoltiden är gångtrafikanter till vänster - något som transportstyrelsen egentligen inte bekräftar utan de menar att man kan gå lite vart man vart man vill, som man kan se i trafiken där folk dräller lite varstans.

Det är det konfrontativa beteendet som jag finner så märkligt. En måttligt irriterad bilist som drar iväg en tut i tid och otid är en sak - det är mupparna som har noll koll på reglerna och ändå konfronterar folk som jag finner så märkligt.

Härom året blev jag utskälld av en gångtrafikant som utan att vara medveten om sin omgivning gick rakt ut i vägen och fick ett gångrage - eller vad man nu ska kalla det?

Ja svenskar är i allmänhet konfrontativa och aggressiva. Att svensken är konflikträdd är en myt.

Svensken har många gånger en grandios självbild av sig själv som överlägsen och ser sig som auktoriserad att tillrättavisa andra.

Många gånger blir detta värre när det är äldre som möter yngre. Äldre anser sig ofta ha rätt att tillrättavisa yngre, tycker de ska "veta hut".

Äldre människor är väldigt dåligt uppfostrade.

Men detta gäller inte bara trafiken. Det kan gälla alla livets situationer.

De jag talar om är de som har noll koll och grälar med de som gör rätt. Ett annat exempel är att en parkering var rätt full och jag parkerar i en uppmärkt plats - bara för att få höra "har du fått körkortet på posten?" av en berusad passagerare i en in parkerad bil. Visst, jag flyttade snällt på bilen trots att den stod parkerad på rätt plats. Föraren (antagligen frun) bad om ursäkt för den överförfriskade passageraren.

Vilken regelbok? Det är förbjudet att parkera på och före ett övergångsställe. Inte heller är det tillåtet att stanna för att släppa på/släppa av passagerare strax innan eller på övergångsställe.

Såg så sent som igår ett ljushuvud som mitt i city parkerade så att bakre hälften av bilen stod parkad på ett övergångsställe. Givetvis en invandrare som ställt sin skruttiga bil där.

Först och främst,
Den gemensamma nämnaren är att det alltid är en man.

Ibland får man vara självtrafikpolis , på grund att folket är så jävla idioter, fittor som förkännar att bli purge ,idag när jag skulle hem , skulle in i rondellen i mitten av rondellen stannar en lite grå Renault clio tipisk blondin tjeje bil, då hoppar ut en av passagerare , en tjej (den typiske blond som dricker chardonnay med finnitrande tjejer en fredag kväll med skvaller) och står och pratar med föraren i mitten i den faking rondell , var precis tillbaka från skjutbana tänkte I en millisekund att varför är det ologlig att purge folk, fick stanna och tutta att dom skulle flytta på sig så gör man inte , ändå blev dom sura , dom jävla idioter, där har du svaret varför ibland man blir egen trafik polis