Vilket ansvar ska farmor/Farfar och Mormor/morfar ha över sitt barnbarn

Hur mycket ska den vara involverad i sitt barnbarn?

Vad är en självklarhet för er?

Kikar precis på en reality såpa där en ukrainsk mamma räknade med stöd dygnet runt från sin svärmor med hjälp med barnet medans mannen är bortrest på jobb. Denna ukrainska mamman har inget familj i USA. Hon menar på att hennes egna mor skulle hon behöva tvinga bort från hemmet eller typ att det är standard i Ukraina att man hjälper konstant hjälper till. Denna västerländska svärmor, vill gärna hjälpa till med barnbarnet fast mer nån gång ibland.

Är detta en kulturellt fråga eller är det från person till person.

Väldigt kulturellt, jag har varit en hel del i öst, och det är väldigt sådär familjärt.
Väldigt vanligt att barnen sedan tar han om gamlingarna hemma.

Men vi har också haft det så i Sverige, Östeuropa är Sverige i dåtid på många sätt.

Det är ju en kulturell fråga. I Sverige har vi inte riktigt samma syn på sammanhållning inom familjen. Sen kan man ju tycka att om man bor på samma ort och far- eller morföräldrarna är pensionerade så kan man räkna med mer hjälp. Men många flyttar ju från sin hembygd och man ses bara på högtiderna.

Lite tvek till att kalla det kulturellt. Säger att det beror mer på hur välmående staten i landet är.

Ryssland är väldigt libertarianskt på vissa sätt. Man klarar sig själv, man får göra lite som man vill, man kan inte riktigt lita på någon annan. Gäller att låsa dörrarna, och skaffa vapen, för polisen kommer med stor sannolikhet inte hjälpa till.

Någon större välfärdssamhälle finns inte, förutom dagis, skola och halvfungerande sjukvård. Alltså tar ofta äldre hand om barnen, för man litar inte på dagis, och barnen tar hand om de äldre senare, för man litar inte på serviceboenden.

I Sverige skulle pappan (förhoppningsvis) stannat hemma. I länder utan föräldraförsäkring blir det kanske istället mormor eller farmor, som är pensionärer eller hemmafruar. Har ju hört skräckhistorier där svärmor kräver att få vara med i förlossningsrummet och/eller kommer på besök så fort barnet är ute och stannar i flera veckor. Mardröm!

Bör man som västerländsk tar ett större ansvar över sina barnbarn som dom gör i andra länder eller ska man bara acceptera den kulturella skillnaden.

Jag har snackat med en del svenska mödrar som önskade mer hjälp och speciellt när dom inte bor där deras familj är.

Tycker det är svårt. Jag håller med båda om tiden finns men vi västerlänningar är väldigt mycket individer., vi hjälper till men till en viss gräns.

Det väljer dom själva såklart. De har inget ansvar.

Precis. Inge ansvar men skulle kalla det mer som "plikt" t.ex att umgås med sina barnbarn då och då.

Det blir ju ett problem om man tar sin världsbild från realitysåpor och applicerar det på omvärlden. Realitysåpor har en förmåga att dra till sig lite extrema människor. Ukraina var väl ett hyggligt modernt land innan kriget?

Som far- och morförälder bestämmer man själv hur mycket man vill hjälpa till. Själv tar jag hand om mina barnbarn ibland och de brukar sova över, men det är nog inte så vanligt i Sverige att man låter sina föräldrar vara istället för barnomsorg. Det är bra att ha ett regelbundet umgänge med sina barnbarn så att de lär sig umgås över generationsgränserna.

På svaret på din rubrik: inget

Tror nog det delvis är kulturellt. I Sverige idag så är ju ofta far och morföräldrar väldigt aktiva. Många gånger jobbar de fortfarande heltid när man får barn.

Mina föräldrar är pensionerade nu och hjälper självklart till vid behov och träffar sina barnbarn men de lever oerhört aktiva pensionärsliv. Golf, föreningar, resor etc. Ska vi ha hjälp med barnen behöver det planeras.

Den är en kombination av kapitalism och protestantism som gjort att en klick västländer fått en hyperindividualistisk kultur (främst USA, Kanada och de nordiska länderna), där man inte ens räknar sina föräldrar till familjen. Svensken behandlar sina egna föräldrar som de vore bekanta, som man hälsar på ibland för att vara artig.
Samhället grejar med barnomsorg, Axfood står för maten och Swedbank grejar nybyggd villa. Föregående generation är entledigad och helt överflödig. Alla är ensamma och olyckliga.