Ruttnar europeisk/norsk lax som sin nordamerikanska kusin när de ynglat?

Fick lära mig något igår, att den nordamerikanska laxen börjar självruttna tills den helt enkelt dör efter att den har ynglat av sig. Finns rätt så läskiga videos på det på Youtube, men detta måste vara den värsta jag sett: https://www.youtube.com/watch?v=bIrMRxyKYX4

Fråga: är detta något som även "vår" lax gör, den kända norska laxen? Jag har aldrig hört talats om det innan, och detta jag hittade var just kring lax i Nordamerika, och det kan ju vara någon underart med andra förutsättningar, tänker jag?

Ja en del dör efter lek en del simmar tillbaka till havet och leker ytterligare några gånger innan de dör efter leken och blir Zombiefisk

Eftersom den norska laxen odlas upp i stora kassar (kasslax i dubbel bemärkelse) så hinner det inte bli några problem med den kasslaxen. Jag undviker norsk kasslax.

Nej, atlantlax, vår normala lax, gör inte så. De återvänder till havet efter parning och kan vandra upp och para sig nästa år igen. Men leken tar hårt på dem så en del stryker med ändå, men de dör inte "av sig själva" på det sättet.
De amerikanska är stillahavslaxar och tillhör ett annat släkte, som även vår regnbåge ingår i. Regnbågen är ju amerikansk men inplanterad i Sverige, fast den gör inte heller som stillahavslaxar utan kan också para sig flera gånger.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Atlantlax

Det verkar variera från älv till älv och år till år. Dödligheten efter lek är för vår lax (Salmo salar) ingen fast procentsiffra. Jag gjorde egna eftersökningar i ämnet för en åtta tio år sedan och vad jag minns så var dödligheten efter lek högre för hanar (knappast överraskande eller hur) och kunde uppgå till så mycket som 80% i vissa fall. Honor har lägre dödlighet efter lek, kanske kring 20 till 40% vissa år. En mycket gammal och stor lax kanske leker för sista gången. Någon gång ska de slutligen dö och det är bättre de gör det i älven än i havet.

Det här var forskning som gjorts av SLU i svenska älvar. Anledningarna till variansen mellan olika år och älvar antas vara miljö (väder exempelvis), genetik och sjukdomar (som exempelvis M74). År med mycket stora uppgångar bör också leda till mer konkurrens på lekområdena och följaktligen högre procentuell dödlighet (hanar vanligen).

Det är heller inte helt och hållet naturens slöseri att en del av laxarna dör efter leken, de som dör går in i födoväven och blir mat åt djur som fåglar, utter och insekter i vattnet. Insekterna utgör sedan basföda för de uppväxande lax ynglen.

Som flera har korrekt påpekat i tråden så kan vår lax leka flera år på raken, den har inte som strategi att satsa alla sina ägg eller spermier på en enda lek för att sedan dö som många av laxarna från Stilla havet gör. Vissa av dem dör trots det pgr av utmattning, det är en väldig ansträngning helt enkelt, de äter nämligen inget under lekvandringen och om de överlever så börjar de äta först när de kommer ut i saltvattnet i havet igen, många månader senare.

Jämför man med havsöringen så ser man att det mera är undantag att de dör efter lek, kanske 10 till 20% dör under eller efter lek. Det finns havsöringar som passerat pit-tag läsare många år i rad. Se exempelvis "Berta" havsöringshonan som passerade räknaren i Testeboån sju år på raken. Länk här: https://fisheco.se/testeboans-megaor...fatt-ett-namn/

Ska kanske också förklara att Berta fick en passiv prob inopererad i buken när hon vandrade ut som smolt första gången och den läser man av med en radiosignal i räknaren. Det är data som den från Berta som ligger till grund för de skattningar SLU gör om lax och havsöring i vissa älvar i Sverige.

Havsöringen kan så vitt jag förstår äta under sin lekvandring till skillnad från laxen, det ska visst bero på att öringens njurar kan ställa om från saltvatten till sötvatten vilket inte laxen klarar av. Havsöringar kan dessutom gå upp i en å eller älv under hösten och födosöka utan att leka. Det finns antydningar från svensk forskning att de dessutom kan gå upp i en annan älv eller å den är född i enbart för födosök eller av ren nyfikenhet och kanske tom för lek (det vi kanske felaktigt kallar felvandring).

Laxens felvandring ska ligga kring 1-2% om jag minns rätt, den är betydligt högre för havsöringen och att kalla det för felvandring för havsöringen är nog kanske inte helt korrekt, den är i stället en utforskare.

Havsöringen är mer mystisk än laxen tycker jag och vi får hoppas att det forskas mer på den i framtiden.

Egna åsikter och spekuleringar följer. Jag har haft en period när jag var närmast besatt av lax och öring så ni får ursäkta mig när jag här börjar spinna vidare i ämnet.

Individer som exempelvis "Berta" i Testeboån har en positiv och oproportionerlig påverkan på ett vattendrags unika stam av havsöring. Hon kommer ha fler ungar med utsökt genetisk profil än en havsöringshona som kanske bara leker en gång.

Det är alltså väldigt viktigt att vi låter flergångs lekare återkomma upprepade gånger till samma vattendrag. Berta har gjort någonting rätt vad det nu än är: hon är försiktig, hon vet hur man hittar mat, hon undviker att bli uppfiskad av ivriga spökastare i vattendraget. Hon har undvikit både säl, skarv och nätfiske i havet.

Vi har regler för både lax och havsöring med fönstermått som säger att vi ska endast landa individer inom ett längdintervall.

För havsöring är det typiskt 50-60cm. För lax att man endast får landa individer över 50cm. Det jag föreslår är att ju större en individ är .. dess större anledning att låta den vara. Men dagens fiske efter "troféer" leder till risk att de mest värdefulla individerna ska landas, fotas och vägas. Det är en komplicerad fråga. I någon mån kan man säga att sportfiske efter stor lax och havsöring skapar intresse för stammarnas bevarande, så jag är inte emot sportfiske.

Vem skulle inte vilja vara den som landade denna lax filmad i trappan i Jockfall i Kalixälven för tio år sedan: https://youtu.be/l2HCDa5w39Y (dialekten är tornedalssvenska för de som undrar) Uppskattningar jag hört säger ett minimum om 40kg. Personligen tror jag det är för lågt skattat. Östersjöns stam av Atlantlax "östersjölax" (fortfarande Salmo salar) anses växa sig något större i genomsnitt än dess atlantiska syskon på grund av den lägre salthalten.

Det finns en bok som heter "the Doomsday book of Giant Salmon" skriven av en brittisk entusiast för 20 år sedan. (länk https://www.amazon.co.uk/Domesday-Bo.../dp/1845295986) För de av er som läser tråden och är intresserade av hur stora laxar egentligen kan bli rekommenderar jag att låna boken (distanslåna kanske) från närmsta bibliotek. Det är som att läsa om dinosaurier .. kolla bilderna, det är helt absurt hur stora vissa individer kunnat bli.

Så varför ser vi inte laxar av den storleken idag? (ja förutom monstret i Jockfall ovan) Till viss del beror det på att de stora individerna inte tillåts leka mer än en gång.

I genomsnitt leker de nog färre gånger under livstiden än havsöringen gör och anledningarna till det är många. Den största enskilda anledningen är att majoriteten av de stora laxälvarna är utbyggda med vattenkraft. Laxen leker i stora vattendrag medan havsöringen även kan leka i mindre kustmynnande vattendrag som inte lämpar sig för vattenkraft.

Det finns ingen idag levande människa som upplevt de stora laxstegen i Ångermanälven på sjutton- eller artonhundratalet. Det är inte otänkbart att den var världens största producent av Atlantlax (Salmo salar), idag går den titeln förmodligen till Torneälven, gränsälven mellan Finland och Sverige.

Vindelälven belyser problemet för flergångslekande lax: de laxar som tar sig upp genom den komplicerade passagen förbi Sveriges största vattenkraftverk Stornorrfors har näst intill ingen chans att ta sig ut till havet igen för att återkomma och leka en gång till. Det är osannolikt att någon någonsin fångar en lax över 30kg i Vindelälven.

Vi har andra problem också och idag kan vi alla se att det är födotillgången i haven. Om födan de här djuren äter minskar i frekvens och blir av mindre genomsnittlig storlek så krävs det mer energi för födosök. I Östersjön delas detta problem mellan torsk, lax, havsöring och säl (kanske även sik).

Det är inte otänkbart att fler laxar och havsöringar blir engångslekare och det kommer påverka den genetiska strukturen. Se gärna nya filmen från SVT här: https://www.svtplay.se/video/3647987...t-3?id=jd11QGN

Ber om ursäkt för det långa inlägget. Det är ett ämne som intresserar mig.