Era erfarenheter av psykodynamisk terapi

Jag skulle vilja höra från folk som har gått i psykodynamisk terapi, hur det var, hur det gick till och om du blev hjälpt.

Jag funderar på att testa PDT men vill veta mer om hur det går till i verkligheten, om det finns fallgropar man ska undvika osv.

Det jag främst är ute efter är berättelser från nutid och ca 10 år tillbaka eller så.
Vill även gärna veta hur det kom sig att du gick i just PDT och om det var ditt eget önskemål, och hur vården i så fall ställde sig till det.

(Vill inte skriva för mycket om mig själv, men ändå ge lite backstory till varför jag vill veta om andras erfarenheter av PDT: Jag har tidigare gått i KBT men känner att det är en ytlig terapiform som kräver att ens problem passar in i vissa mallar. Man känner sig som en maskin som ska lagas, och sedan spottas ut i fabriken igen. Jag är ute efter något djupare där jag kan få hjälp att förstå mig själv. Min problematik handlar om återkommande depressioner, social ångest, dålig självkänsla och självhat bl.a.)

Alla terapiformer handlar om att konstruera ett narrativ som patienten kan tillämpa för att "förstå" sig själv; detta oavsett om lidandet beror på undermedveta processer eller mönster som styr vårt beteende. Allt är givetvis "bullshit" men så länge terapeuten lyckas övertyga patienten om att hans behandling kan ge svar på givna frågeställningar; varför mår jag dåligt?, så har terapiformen - åtminstone för stunden - en viss funktion.

Sanningen är dessvärre att den "djupare förståelse" för dina känsloyttringar och tankar inte entydigt kan besvaras av varken vetenskapen eller psykologiska skolor; såtillvida att du inte är ute efter dogmatisk pseudovetenskap med universella förklaringsmodeller, vilket i sådana fall lika gärna kan substitueras med religion eller ideologi.

I den mån det nu går att förstå andra människor förstår jag hur du menar. Såklart kan man aldrig veta säkert vad psykologiska problem beror på. Men jag tror att man kan må bättre om man får en trolig förklaring, och om man tror på den kanske den kan hjälpa en att komma vidare. Tycker det verkar deprimerande att tänka som du gör, vill hellre låtsas förstå saker om jag ska vara ärlig. Har du gått i psykodynamisk terapi?

Vet att det är vanligt med väldigt modifierad psykodynamisk terapi i andra länder. Vet inte hur det är med Sverige. En sådan terapi kan nog vara OK. Men om man menar den mer hardcore sorten som fanns till 90-talet så skulle jag inte rekommendera den. De sa att man måste tro för det var som en religion. Och allt man trodde var sant var fel, för det var försvarsmekanismer. Sådant kan förstöra alla ens relationer. Eftersom man älskar dem man hatar och tvärtom.

Nej precis, det låter hemskt. Man har ju förstått att psykodynamisk terapi har varit väldigt destruktiv i perioder, med framkallande av bortträngda minnen och allt det där. Men jag har läst att det finns psykodynamisk terapi som är mer modern även i Sverige. Men vet inte i hur stor omfattning.