Citat:
Ursprungligen postat av k4lle
tror ni att författarnamnet hjalmar söderberg och dess klassikerstatus avskräcker många på gymnasieelever? menar inte att knippa av tråden nu.
Förstår inte, skulle "klassikerstatus" vara något avskräckande? Det måste väl vara tvärtom, alla vill väl läsa en klassiker. Men det kanske blivit så att dagens gymnasieelever tror att alla klassiker ska vara svåra. Jag är dock inte säker på det. Klart folk vill läsa stora böcker.
Angående Brott och straff läste jag den när jag var nitton år och det är nog min största läsupplevelse. Läste om den för inte länge sedan och visst är det lika fantastisk fortfarande.
Lite tankar:
Raskolnikov är en fascinerande karaktär och Dostojevskij starkaste psykologiska porträtt. Om inte litteraturhistoriens starkaste.
Dostojevskij ställer den centrala frågan, om människan formas av sin miljö, eller om hennes historia är ödesbestämd. Tvingar fattigdomen, det hårda studentlivet och svälten fram mördaren i Raskolnikov? Eller är han predestinerad att bli mördare under vilka omständigheter som helst?
Raskolnikov får i slutet insikt i vem han är och hur han ska förhålla sig till det brott han begått. Han erkänner för sig själv att morden inte var nödvändiga. Tvärtom var de en lek med ödet. När han planerade brotten kände han sig sig osårbar, när han leker med tanken att begå brottet, han hade inte räknat med de faktiska följderna ett mord innebär, mer än ytliga detaljer (hur han ska kunna dölja sin roll i det hela), Raskolnikov speglar sig i sin föreställning om omvärldens reaktioner. Hur mycket av hans föreställningar som är faktisk realitet är svävande. Han föreställer sig samvetet som något borgligt och lite skamligt. Raskolnikov tror sig rationellt kunna försvara sina handlingar, men inutiativt kan han inte hantera dem. Gapet mellan vara och bör blir milsvitt. Raskolnikov är kall och oberäknelig men samtidigt inte helt låst i sig själv. Han är ung och behöver fortfarande gensvar från omgivningen. Helst av allt vill han bli betraktad som ett unikum, ett geni som liksom Napoleon går över lik för att genomföra sin vision. En del av honom ser sig förmer än andra, men en annan del av honom är likgiltig. Denna del vill inte ens försvara sina handlingar. Det enda brott som existerar är att bli påkommen, för mord i sig är en ganska trivial historia.
Det enda som kan förlösa Raskolnikov är kärleken. Men för att bli förlöst av kärlek måste man också kunna älska, vilket Raskolnikov är oförmögen till och frågan är om Raskolnikov faktiskt ägde den förmågan - ens innan mordet.
Är Raskolnikov en god människa som utför onda handlingar, eller är han en ond människa som utför goda handlingar? Det finns fortfarande godhet i Raskolnikov, och detta är bara en av de många faktorer som gör berättelsen levande. Samtidigt är den empati som Raskolnikov kan känna på ett väldigt ytligt plan. Han kan inte ta in att han inte utgör navet i alla andra människors liv. Allting tycks kretsa kring honom, varje uttalande, varje handling är riktat mot honom, kring honom. Raskolnikovs relation med Katarina och hennes man, och senare med Sonja har troligen sitt ursprung i Raskolnikovs vilja att "sona" sitt brott. Samtidigt leder denna hjälp han erbjuder till en väg av verklig försoning.
), så det skulle nog ta några timmar att hitta.
