Vad lider jag av och vad kan jag göra åt det?

Det finns mycket du kan göra för att må bättre frågan är bara hur villig du är att ändra på dina gamla vanor. Skriver detta pågrund av allt du lider utav vet själv att det inte är lätt att göra stora livsförändringar när man är på botten.

Det viktigaste av allt är att du måste hitta en balans med allt i livet.
*träning
*kost
*vitaminer omega3 magnesium zink som grund åtminstone
*sömn bland det viktigaste
*meditation
*utmana din ångest minst varannan dag
*städa få rutin på det så du inte över i missär
*hobby
*sociala relationer
*stretcha kroppen speciellt om du har smärta
*arbete till den mån du kan / kroppsligtarbete
*solljus
Om du lyckas pricka in större delen av listan dagligen så kommer du tillslut känna att ångesten ebbar av men räkna minst med ett halvår MINST.
Och då gäller det att du hoppar upp på rutinerna igen efter varje misslyckande oavsett om det gått 2 dagar eller 2 veckor.

Och börja för fan inte med antidepp.
Det ända du gör är att du tar bort livsglädjen och de mörkaste perioderna och när du väl slutar sitter du i samma båt som för 2 år sen.

Jesus är väl kul för vissa men det är ytterligare ett sätt att rymma från dina problem, försök att lösa det istället.

Kämpa hårt, du har en jävla bit att jobba på men ju tidigare du börjar desto snabbare går det!

Har aldrig varit utsatt för något riktigt stressfyllt dock som krävs för PTSD?

Jag tror att världen i sig själv kan stressa en till ett tillstånd som påminner om PTSD. I mitt fall har jag mycket katastroftankar, och även om det mesta ordnar sig så tar ju knoppen stryk för varje gång man stressar upp sig, den gör ingen skillnad på detta och en riktig fara. Sedan har jag problem med att sortera intryck, så mitt sinne liksom laggar. Detta tror jag bidrar till kronisk stress som jag inte förstår själv att jag har, eftersom jag alltid haft det så.

Är dissociativ utan att ha ett trauma. Så det går utmärkt.

Det enda jag märkt funkar förutom medicin är att gå igenom varje dag på kvällen, att försöka tänka klart allt som man inte hann då.

Man kan säkert ha andra mentala tillkortakommanden som gör att stress lagras. Säg att man är överkänslig på vissa områden, då kommer man traumatisteras där, fastän världen inte är värre än den brukar.

Jag tror att du kanske underskattar hur mycket världen stressar dig.

Känner igen mig i allt. Jag tror att det finns främst tre faktorer; vardagliga påverkningar, diagnoser och trauman och den tredje är andlighet.
Vardag: Ta bort nikotin, droger och alkohol. Ät nyttigt, gärna kosttillskott speciellt vitamin C, D och B, magnesium är bra för oro också. Sov regelbundet, rör på dig - gärna i naturen, duscha kallt och testa olika meditationer som wimhof osv.
Diagnos: be om utredning för kanske ADD, autism och sånt. Testa gå till psykolog och var så ärlig du kan, gräv runt i barndom och eventuella trauman. Kika även in DDD - depersonalization/derealization.
Andlighet: Läs om HSP och andlig högkänslighet. Vissa medium är väldigt träffande och givande att träffa. Googla på EFT-tapping (mycket effektivt). Vanliga andningsövningar och cold exposure (duscha kallt) är bra. Sök även upp jordande meditationer som mother earth meditation, att jorda sig (speciellt i natur) är väldigt effektivt för mig. Även yoga är att rekomendera.
Hoppas något funkar för dig, best of luck

Hej TS!
Kan bara beklaga det du går igenom (var ett tag sedan denna tråden skrevs dock, så förhoppningsvis har det blivit bättre). Vill bara nämna att jag känner igen mig i väldigt mycket i det du upplever, skulle jag säga. Däremot så brukar jag ha perioder med t ex ostadighetskänsla i kroppen i någon vecka, sedan får jag någon annan symtom & så fortsätter det... Jag undrar ifall du funderar och tänker på vad som kanske kommer att ske innan du ska göra något? Till exempel med yrseln, att du kanske sitter ner och känner dig törstig, men istället för att gå direkt och hämta något att dricka så tänker jag alltid på att jag kanske blir yr och ska trilla ihop ifall jag går och hämtar dricka? Att du har det liksom i bakhuvudet och är medveten om vad som kan hända. När jag tänker såhär så inträffar det också (förutom att jag ramlar ihop förstås), vilket gör mig väldigt ångestfylld och deppig... Kanske något du också upplever? jag undrar om du även upplever symtomen svagare/starkare eller likadant ifall du är positiv i tankesättet eller om du är negativ?

Vill också fråga dig när detta uppkom? Har det uppstått bara sådär eller en specifik händelse? Jag fick detta problem efter min första panikångestattack och den blev väldigt traumatisk för mig.. Döden blev centrum i den attacken och har blivit det nu dagligen att jag tror att jag ska dö av dessa symtom.