Varför går psykologhjälp ut på att komma igång med aktiviteter?

Alla jag pratat med som varit i samröre med psykologer har varit missnöjda med hjälpen de erbjudits. Det har varit psykoanalys, fylla-sina-kalendrar-mentalitet, gruppträning, s.k. skojiga aktiviteter, daglig verksamhet, intetsägande kurser, yoga & meditation i konforma klasser på bestämda tider.
Prova på arbeten eller dylika uppgifter för att bakvägen börja försöka lura in folk i ekorrhjulet till att utnyttjas att göra samhällsnytta.

Något annorlunda att välja på som går utanför dessa ramar och denna konformism finns inte någonstans. Varför är det så?

De flesta psykiska problem brukar antingen börja med eller mynna ut i störd dygnsrytm och att man fyller all sin lediga tid med sina bekymmer. Många gör det till exempel till en vana att skjuta fram dygnet ett par timmar per dag, till exempel till 28-timmarsdygn, så att man gör sex dygn per vecka.

Att tvinga folk att hålla dygnsrytmen och minska mängden ledig tid anses därför vara en väg tillbaka till ett mer meningsfullt liv.

Beror väl mycket på varför man träffar en psykolog…

Du menar att sitta still och grubbla över hur stor världen är skulle vara ett bättre alternativ? Det gäller att koncentrera sig på det lilla man faktiskt kan påverka och hantera. Finns ingen anledning att bekymra sig över att man inte kan lösa alla världens problem. Men, det är viktigt att kunna hantera känslor och det gör man bäst genom att inte känna efter för mycket hela tiden.

Grovt kan man indela i psykodynamisk eller KBT. Förstnämnda är "resonera" och sistnämnd är mer "spotta i nävarna". Så vad menar egentligen du?

Där tror jag det fallerar många gånger.
Många går säkert till en läkare för att dom är deppade eller någon annan känsla av otillräcklighet, gått in i väggen etc.
Läkaren gör en bedömning, skickar remiss och du hamnar hos psykolog.
9 av 10 psykologer idag verkar arbeta med KBT, dom får din remiss och läser vad det står.
Aha ja men då ska jag hjälpa denna patient med detta.
Du kommer till psykologen som redan har en plan för dig och egentligen inte lyssnar på dig eller ens gräver särskilt djupt i dina problem.
KBT kan vara skitbra om man har ett specifikt problem men det som helt släppts inom KBT är att ta reda på vad som gjort att du mår såhär för alla i den specifika situationen blir inte deprimerade tex, man jobbar bara med att fixa "problemet".
Många gånger kan dock depressionen eller vad det nu är bara vara symptomen på det verkliga problem och inte bara handla om ditt liv just nu.
Det blir lite som att äta plåster mot magsår, man försöker behandla symptomen men inget händer med problemet.

Kan själv säga jag har denna erfarenhet flera gånger om.
Har själv haft en sak som plågat mig hela livet och sökt hjälp vid 3 tillfällen genom livet när det blivit för mycket.
Fick en diagnos som 25 åring, fick den igen som 40 åring och igen vid 45.
Dvs vid 3 olika tillfälle oberoende av varandra utan att veta något om min historia.
Alla jobbade utifrån diagnosen som var satt av både läkare och psykiater.

Det har blivit många timmar hos psykolog där jag försökt förklara att detta hjälper mig att hantera vissa saker bättre men jag mår fortfarande inte bra.
Men det har alltid mötts av svaret - Sånt här tar tid..

För något år sedan bytte jag psykolog pga anledning.
Vid första mötet sa han, jag har inte läst dina journal utan vi börjar med att du för berätta varför du är här.
Denna grävande undersökning med ett flertal test och mängder av frågor av både honom och psykiater utmynnade att jag återigen fick min diagnos men med den skillnaden att han fattade vad jag sa.
Jag har genom varenda timme terapi känt att detta stämmer inte och vi la diagnosen åt sidan och han började rota i hur det kommer sig att jag hamnat där jag är.
Har gått hos honom i snart 2 år och jag har gjort större framsteg hos honom än vad jag gjort genom alla mina andra år tillsammans.
Har dragit ner på medicin, vilket jag snart skall sluta med helt och jag mår fan snudd på bra nuförtiden.
Tänk om jag kunde fått denna hjälp i 20 årsåldern, då hade nog livet varit lite roligare..
Men men jag har fått knulla, jobba och levt ändå, nu ska jag bara se till att det blir bra också.
Det är inte lätt att förstå för någon utomstående att någon som tillsynes inte har ett problem i världen och lever ett bra liv kan må så jävla dåligt som jag gjort.

Den som läser till psykolog kommer in i det precis som du och jag, dom vet ingenting.
Dom läser säkert mycket om allt inom psykologi sen specialiserar dom sig och det verkar som allt det dom fått sig till livs innan rinner av dom.
Dom får en mall som kan tillämpas på alla oavsett problem och sen kör dom.
Inget intresse för att förstå eller på djupet hjälpa, det är bara ett jobb som dom finner intressant av någon anledning.
Ska man få riktig hjälp gäller det att ha en enorm tur och få träffa någon som verkligen är intresserad av att rota djupt i en människa och försöka hitta knuten.
Det hjälper inte att vara duktig man måste ha ett driv också och det är väl det som kallas att ha ett kall?

Många har uteslutit psykologer. Bokstavligen och bestämt sagt skicka aldrig någonsin kallelse igen. Då vi inte har samma inställning till mycket så kan ni kan inte hjälpa mig och jag kan inte hjälpa er.
Det dom hade behövt göra vore att ge någorlunda vettiga råd utifrån hur folk är, inte propagera efter en förutbestämd mall om hur alla bör eller skall och måste vara för att det ska passa.

Tex varför hänger du inte med udda löst folk istället för att försöka rätta dig efter just en konformism som du avskyr. Eller åk till Kongo med kuken i hand och gör vad du vill. Ta bara vara på dig och var medveten om riskerna. Då hade många lyssnat i de frågorna.
Det är hög tid att psykologer lär sig att vara pragmatiska och att inte bara vara enkelspåriga.

Jag tycker snarare det är vanligt folk som är enkelspåriga. De har ofta en väldigt snäv bild av hur livet ska levas. Äta frukost klockan 8. Vara på sysselsättningen/jobbet klockan 9. Handla klockan 4.

Lägga sig klockan 22:00. Och så vidare.

Om du säger till din psykolog att du vill resa jorden runt så kommer knappast inte din psykolog att säga att du ska avstå från det.

Det gör däremot din granne, arbetskollega, släkting. Som börjar ha åsikter om vad du ska eller inte ska.

Om psykologer är så värdelösa och vanligt folk så förstående så kanske det är bättre du sätter dig på tågstation och pratar med folk?

Det finns en anledning till varför det idag är svårt att träffa en psykolog. Köerna är långa.

Beteendeaktivering är en del av kognitiv beteendeterapi..

Meningen är ju att man ska rehabiliteras in i samhället igen.