Hur ser ni på gamla människor och åldrandet?

Nejdå, så lätt blir jag inte provoserad.

När man är rädd för någonting, då gäller det att försöka vinna över sin räddsla.

Några blir religiösä på grund av sina räddslor. Dom söker tröst i religioner. Men i egentlig mening dom lurar sig genom att vagga sig i tron att någon osynlig gud hjälper dom. Och så börjar dom tro på livet efter döden i himmelen. Men allt är ju bara tro, ingen vet om det finns liv efter döden.

Bästa sättet att tackla räddslor är att börja bekämpa dom. Om du tänker efter, du vet att du kommer att åldras och sedan dö. Man kan inte göra något åt det. Alla har vi det framför oss förr eller senare. Varför må dåligt på grund av sådant som man inte kan göra någonting åt?

Livet är till att levas, ha trevligt och må så bra som möjligt. Vi har ju bara ett liv.

Ni har rätt i att det är synd att de gamla inte längre tas om hand, utan dumpas på något ålderdomshem eller bor själva. Jag önskar jag var bättre och hälsade på min mormor ibland som nyligen förlorat sin man. Bara det att hon bor långt bort, och är så förbannat tråkig, gnällig och irriterande

Har ju gjorts någon undersökning om åldrande, tror det var i Illvet jag läste det. I kulturer där gamla har en naturlig plats i deras barns och barnbarns hem lever de mycket längre och har en mycket mer positiv inställning till livet, helt enkelt för att de fortfarande har något att leva för, de har barnbarn som ser upp till en osv.

Själv har jag aldrig riktigt hajjat det här med att vara rädd för döden. Vad har man egentligen att vara rädd för, man kommer ju ändå inte känna någonting, och det är ju oundvikligt. Jag skulle vilja tro att det skulle spela någon roll hur man har levt innan man dör, men det gör det ju inte.

Vi behöver blåsa liv i den svenska folksjälen och återuppväcka
en heroisk livsanda.

När man dör ska man göra det rejält och ordentligt, helst för sina höga ideal,
inte bortglömd och förtvinande i sin egen avföring på en skrynkelhem.

inga barn, kommer leva osunt och "farligt". Om jag nu inte skulle dö av sjukdom eller olycka så planerar jag att leva max 35 år, förmodligen tidigare... Vem fan vill bli gammal?

Klurat länge nu, men mina faktiska tankar kring äldre vägrar för stunden fastna i förståelig text. Återkommer...

Tankar om åldrandet är dock ständigt återkommande hos mig, och jag röstar helt klart emot. Det värsta jag vet är att bli äldre, jag avskyr tanken att mina unga dagar faktiskt går att räkna. För tusan, jag minns det som igår när jag var tretton, och jag vet att jag kommer minnas idag, som om det vore igår, om lika många år till och då kommer jag redan ha passerat mitt bäst-före-datum. Så länge jag aktivt reflekterat över min tillvaro har jag haft dessa tankar i en eller annan grad och form.

Angående barn så tror jag att de kommer ge en anledning att verkligen leva livet vidare, till skillnad från att bara överleva, och tyna bort helt tills man är gammal och bortglömd. Jag ämnar att skaffa barn när jag blir något äldre, även om det faktiskt är det överskådliga mål jag har i livet just nu som tidsmässigt ligger allra längst bort. Vilket torde svara på ungefär vart jag nu befinner mig.

Gå läs en bok om riddare och drakar. Jag längtar till den dagen blir gammal för då får jag se hur jag hanterar situationen och om jag tänker gå ner med värdighet eller självmedömkan.. att vissa gamla skiter på sig beror på dålig kost och hälsomedvetenheten som först har börjat öka nu i det nya milleniet!
Personligen tror att på 10 gamlingar finns det 1 utav dom jag skulle kunna kalla hjälte

22 år! då är du fortfarande ung och har livet framför dig, allt är möjligt. Åldrandet är ganska plågsamt När jag var just 22 tänkte jag att livet var för evigt. Idag är jag 33 år och känner redan nu hur livet sakta driver mot ålderdomen. Att åldras är en långsam nedbrytning och förmultning av kroppen. En positiv sak med att vara gammal är att man är mer beredd på att dö då, man har mindre att förlora på det.