Sitter du på tåget så är det jävligt svårt att kliva av... du följer med av bara farten, vare sig du vill eller inte...
Tro mig: det är satans så jobbigt att inte kunna slappna av, du vill men kan och vågar du?
Självhävdelsebehov, leva upp till omgivningens inbillade krav, man går på myten om sig själv, frustration, rastlöshet, "chip on your shoulder"...
I mitt fall var det nog så att inte orkade med uppväxten/omgivningen och flydde från det jag inte orkade fronta, orkar inte idag heller, men nu så är jag äldre och lite smartare, MEN jag är så satans arg, vill inte, tro mig, jag vet inte varför, vill vara glad och tycka om folk, vill vara en omtyckt och glad kille med social kompetens, men det är så satans mycket som lever rövare innuti... så satans mycket!!!
När jag var yngre så fann jag tryggheten i att fightas, jag var någon, jag kunde något och folk pratade med mig pga det jag kunde dvs vara korkad och våldsam...
Visst jag får återfall än idag vid 37 års ålder, man talar om för någon som är jobbig på krogen: "lämna mig ifred, känner inte dig, jag vill ha lugn och ro", "ok, jag är en tönt, förlåt allt är mitt fel", "här ta 100 kr köp något att drick och lämna mig ifred", men till slut så måste man behandla någon bara för att dom skall lämna en ifred, en preson man har förklarat för 10 ggr att "sluta annars så gör det ont"...
Varför syns det utanpå att man är ett sluthuvud som folk måste "testa", alltså på riktigt: jag vill inte slå någon, men ibland så måste man, det bara är så... folk som upplevt svek, inte fått närhet, stöd, förtroende, gap och skrik, våld osv osv.. HURIHELVTE tror ni att en sådan kille löser problem? ni tror inte den killen har så satans mycket som han vill släppa ut och hur ska han få ut det? vart får han stödet, inte fan är det hemma, det är polarna och gänget, tror ni han lägger av?
Ähhh skitsnack och fyllesvammel kanske, MEN jag mår fucking jävla skit konstant, men vafan kan jag göra?
Allvarligt, är det någon som har några bra förslag?
Jag har gått på satans kognitativ betendeterapit, jag har käkat betablockerare, käkat concerta, ritalin, xanor osv osv och pratat med riktiga sluthuvuden till teurapeuter, men jag är likförbannad frustrerad och försätter mig i situationer jag inte vill hamna i...
Det går av bara farten, tro mig, även fast du inte vill så sitter du där...
Vart ska man vända sig om man är så jävla frustrerad av någon förträngd/omedveten jävla känsla, så att man ibland vaknar och man hoppas hela dagen att "give me a reason", snälla, snälla tuta på mig, kör på min hund, stöt till mig i kön osv osv...
Jag skriver bara om vad jag tror är orsakerna i mitt fall, kan ej svara för alla andra...
Tyvärr så tror jag att så jävla många känner igen sig...
Jag är ledsen, på riktigt, vill inte vara så, men hur i helvete löser man sitsen man sitter i, samhället är inte till så mycket hjälp, stödet och hjälpen, det får man av fel personer, därför så stannar man kvar i ett destruktiv leverne..
Ta det lugnt, nu jag gör inga dumheter gentemot mig själv ikväll, men jag tycker synd om den person som få ta skiten, det är väldigt väldigt lätt att man överreagerar, ÄVEN fast man inte vill!!! det bara kommer, man har så mycket inom sig som tyvärr någon måste smaka på... men återigen, man kanske 9inte vill men det bara brinner, man bara släpper lös skiten och agerar utan tanke på konsekvenserna, man mår ju bra för stunden, för tillfället efteråt...
Ähhh skriv en fekking jävla bok Arsedestroyer, sluta grina (shit nu pratar han om sig själv i 3:e person, nu är det kört hahahaha...).
Faktum: jag känner mig lite lättare nu efter att jag skrivit totalt OT..
Kram alla sköna lallare på FB / Cheers
Min mage, varför?
Undrar ni varför? därför:
"When it all ended
There was no where to turn
I hid inside myself hoping someone would find me
That day never came
As the years passed the pain lessened
I thought those memories where gone forever
I was wrong
This time there's no turning back
Emerge from a doorway at the end of a war inside my soul
There's no picking up where we left off
And there will not be a future
I've died so many times inside
I've accepted this pain
And I won't look back now
I never will
You don't know
You don't care
You never have and you never will
[repeat: Chorus]
You made me realize
Everything I've ever known of love was pain
And the person you once were
Has died and rotted away
I've lived with this knife in my heart
As a reminder of what I can't be
I know all I do is hate you
There is nothing you can say or do
You were never part of my life
And you never will be
Unloved"
Vem det handlar om? jag vet det mycket väl OCH det är inte ett ex...
Men det skulle ju vara lite bättre om man fick lugn och ro invärtes, SÅ JÄVLA SKÖNT ATT KUNNA VARA SOFT, ni hajjar inte hur många som inte vill, som bara vill vara "vanlig"...
/ Over And Out!