Snart är det slut, Behöver hjälp...

Varför ska han söka sig närmare sina föräldrar? 😂Hanr väl vuxen?

Om man inte har något viktigt jobb eller annat att förlora så, varför inte? Ja, han är säkert vuxen, vadå då.

Men nu är det väl dags att klippa navelsträngen och inte gå tillbaka i tiden och lusta efter mammas tutte.. Nu måste han bli en man och stå på egna ben


Livet e hårt, man måste lära sig att älska motgångar. Annars blir livet en jävla plåga.

Inbrace the suffer boy.

Här i Ukraina finna det småbarn som fått sina föräldrar sprängda i småbitar. De skriver inte såna här poster på flashback, de begår inte självmord, de fortsätter vidare för att de vill leva trots deras ohyggliga tragedier. För en månad sedan slog det ner 3 Kalibr-raketer 500 meter från mitt hus. Slår det ner raketer i din lägenhet?

Har du testat att sluta vara så jävla svensk och ta tag i ditt liv istället?

Förstår att situationen känns hopplös men det kommer inte alltid vara så. Behöver du snacka av dig så skicka PM. Vem vet, kan vara början på en fin vänskap. :-)

Semen retention, bra mat och gym är kicken du behöver. Sedan skall du sluta tänka negativt och fokusera på vad du vill istället för all skit.
Bort med alla människor också i din närhet som inte respekterar dig.
Antar att du bett din otrogna flickvän att dra åt helvete.

Börja idag. Sluta tyck synd om dig för det är något man inser med tiden tyvärr. Det finns INGEN som egentligen bryr sig. Man har fullt ansvar att ordna upp sitt liv. Glöm att någon annan älskar dig, det är upp till var och en att älska sig själv.

Hitta något enklare sammanhang du kan vara delaktig i. Sök dig till någon studiecirkel i snickeri eller gå med i nån hobbyklubb som flyger drönare. Helst ska det vara en personlig hobby eller nånting du är intresserad av att göra. Hittar du inget så sök dig till kyrkan.

Väl där så kan du bygga kontaktnätverk med nya människor med nya möjligheter. Ditt liv kommer kännas mer levande.

spela spel på steam och dur sällskap

hoppas allt är bra trots allt.. Själv lider jag med psykisk ohälsa och har varit självmordsbenägen fram och tillbaka sedan jag var runt 12. Självskadebeteende och ätstörningar sitter fortf i men man tar en dag i taget. Det enda som egentligen har nån mening för mig är min häst, tycker du om djur? rätt bra att ha nått/ någon att leva för.

jag har inga direkta vänner, jobbar istället för att gå gymnasiet. Så jag gör det mesta själv, det har tagit tid för mig att få det att sjunka in - att jag inte har någon. Men det behöver man inte heller. fokusera på dig själv just nu. gör det du tyc ker är kul och ta hand om dig själv.

De som skriver att du ska sluta tycka synd om dig själv o ta tag i ditt liv har ingen erfarenhet av psykisk ohälsa. Känner du att det inte hjälper sök hjälp - svenska psykiatrin är dålig men man kan alltid försöka.

Du är aldrig ensam, bara o skriva om du vill få ut lite

444

Gör det inte, du är starkare än så

Jag menar bara att ha möjligheten att han umgås/prata/äta middag med sina föräldrar kanske 60 minuter i veckan eller varannan vecka om man vill, inte flytta in i deras hem och äta ur kylen. Har de villa och man själv bor i lägenhet och har bil t.ex kan det vara praktiskt och inte särskilt jobbigt, och den kan det finnas barndomsvänner kvar i staden.

Välkommen i klubben. Är själv konstant ledsen numera o tappat livslusten totalt. Samt att jag vantrivs på mitt jobb 24/7. O söka nytt jobb pallar jag inte alls.