Ansvar

Vad är ansvar? Det bör väl rimligtvis vara en typ av imateriell skuldsedel. Varför håller vi vad vi lovar? Varför beläggs vi med ansvar och varför accepterar vi det? Om personen som har ansvar inte uppfyller vad som förväntas av honom/henne ska han/hon straffas? skuldbeläggas? Är det i vår "goda" uppfostran vi lär oss att skammen i att ha misslyckats att hålla ett löfte är så fruktansvärd att vi ser oss tvingade att uppfylla det? Är det hotet om omgivningens intolerans och ev. utfrysning? Är det hotet om grymma straff eller hämnd? Är det vår "rationalitet" som förstår att det är lönsamt för oss om så många som möjligt håller sina löften? Är det en social konstruktion vi bara accepterar utan att reflektera? Är det stoltheten i att kunna ta ansvar? Är det något annat?

Vad tror du att du skulle kunna få ut av en ev. disskusion kring detta ämnet?

Jag tycker det skulle kunna uppstå intressanta funderingar kring vad ansvar innebär för oss människor. Är det rätt att skuldbelägga/straffa etc. personer för något de inte gjort, är inte det paradoxalt? Finns det ens ansvar? Det är ett mycket grundläggande begrepp och kanske just därför svårt att ha distans till. Men genom att diskutera det kanske man kan hitta något intressant spår av dess ursprung och egentliga betydelse.

Ansvar är nog lika (o)verkligt som rätt och fel. Ingen är ansvarig för att de finns till så hur kan man vara ansvarig för något egentligen?

Jag tror att det är en genetisk konstruktion. Gener formar oss fysiskt och vårt beteende. Men gener är inte bundna till en individ utan upprepas i åtskilliga kombinationer med varandra i åtskilliga individer. Gener som styr vårt beteende kan mycket väl ha som strategi att samverka inter-individuellt (eller socialt med ett annat ord) på ett sätt som främjar deras spridning. Ansvar och de känslor (=biologiska processer) som hör samman med det skulle kunna vara uttryck för sån koordination.

Men även på individnivå så finns det (till synes) icke-själviska strategier som är framgångsrika. Gör man en främling en god tjänst så kan det betala sig många gånger om ifall främlingen etablerar en längre relation med en i ett ömsesidigt utbyte av tjänster. Det överskottet kan vara mycket större än de förluster man gör på tjänster som inte gengäldas. Strategin att först ge bort en tjänst, men om den inte gengäldas inte längre ge bort något, är vinnande om samma beteende fått tillräcklig (genetisk) spridning. Ansvarskänslor kanske är kopplade till det, att man känner ansvar för att återgälda goda tjänster. T.o.m. att man känner ansvar för att göra gott åt en främling, även helt utan garantier för att det återgäldas. På motsvarande sätt skulle man inte känna ansvar för någon som inte återgäldat en god tjänst. Sån ansvarskänsla skulle alltså gynna de flesta individer som har det beteendet.

Intressant, jag har också funderat kring genernas "inter-individuella" samarbete. Har ansvaret gynnats evolutionärt genom att ansvarskännande individer tillskansat sig livsförutsättningar eller har de rensats ut genom andra människors hämnd när de känner sig svikna? Alltså hur kan generna ha samarbetat? På vilket sätt kommunicerar de med vårt medvetande?

Exempel på användning:

1) "Kalle är ansvarig för projekt X"
2) "Någon måste ta ansvar för olycka Y"
3) "Var och en ansvarar för sina handlingar"

1 verkar beskriva ett kontrakt (uttalat eller underförstått) som säger att Kalle avtalat med någon att sköta/leda ett projekt (sannolikt med vissa uppsatta mål etc). Om projektet misslyckas, behöver det dock inte vara Kalle som är skyldig till det (kan ju vara sabotage tex). Skuld och ansvar kan inte vara samma sak här.

2 verkar handla om att någon skall ta på sig skulden för något som gått snett i efterhand. Å andra sidan verkar det inte handla om skuld i strikt juridisk mening. Då tar man ju den misstänkte till domstol. Det är alltså någon som skall utses, eller utse sig själv, till syndabock för .

3 antyder att det är individen som valt en handling och därmed får acceptera konsekvenserna (positiva eller negativa) direkt (tex genom att man bränner sig i solen) eller indirekt (tex genon att man blir inlåst om man misshandlar någon).

Det intressanta tycker inte jag är vad ansvar är eller huruvida vi har ett ansvar eller ej, ty det har vi. Det intressanta är gentemot vem/vad vi har ansvaret, och till syvende och sidst så kommer den enda person vi nånsin kommer få stå till svars för att vara oss själva. Jag vågar påstå att detta gäller alla upptänkliga situationer.

Här tror jag det handlar om maktlösheten man känner inför en händelse. Man skuldbelägger någon för att kunna rikta sin frustration och vrede för att "en orätt" begåtts mot en. Man känner sig hjälplös eftersom händelsen är passé och därmed bortom möjlighet till ändring. Så man tar hämnd på händelsen genom att en person får rollen som händelsens inkarnation.