Citat:
Jag vet att alla med adhd är olika, därför vill jag höra hur ni andra upplever att er energinivå är
Jag kan ibland vakna på natten med värsta energin och fara till gymmet 02 på natten för att jag känner värsta energin som känns kommer vara för evigt och då passar jag på att utnjytta det genom att dra och träna och laga massvis med mat, ta fram info/storys till mina texter (plugg och skriver en egen bok), börjar storstäda osv
Någon dag efter denna energikicken däremot så vaknar jag helt slut, tom på energi och ingen aning om hur jag pallade med allt jag gjort innan, men jag blir glad av att det är rent iaf
Men det rena (hemmet) håller sig inte länge, bara en tidsfråga när dammet börjar komma igen och klädhögarna blir massiva, plockar inte upp efter mig osv (för att jag har 0 energi, orkar verkligen inte)
De dagarna med 0 energi vill jag bara ligga hemma utan att göra någonting - orkar inte städa, pallar inte ens träffa någon kompis eller prata knappt! I hopp om att en dag vakna med energi igen, för att kunna ta tag i saker
För att jag ska kunna städa måste jag liksom ha energin vilket resulterar i att det kan vara kaos hemma i 1 månad tills jag får 1 veckas med värsta energin
När energin väl kommer tillbaka så pallar jag grotta ner mig i mina intressen igen (träna, skriva bok, laga mat) och jag går all in.
Jag känner aldrig som att jag är mittemelland, att jag har en balans. Är liksom extrem med energinivån - antingen har jag as mycket energi eller inget alls
Får höra av andra att jag e extrem då jag vissa perioder tränar typ 2 gånger per dag alla dagar i veckan, och sen så slutar jag gymma på en period… Eller att jag varit uppe flera nätter bara för att skriva min bok
Och sen när jag får energi igen så bokar jag gärna fleeera träffar med kompisar samma dag och under veckan så att jag inte ens hinner ses med alla för att jag dubbelbokat
Känner som sagt att jag inte har balans med håller på o snacka med vården om hur vi kan få det att funka
Hur känner ni andra er efter att er extrema energi tar slut, vad ängar ni er åt då? Pallar ni ses med familj och vänner då eller isolerar ni er och blir typ deprimerade som mig..
Jag kan ibland vakna på natten med värsta energin och fara till gymmet 02 på natten för att jag känner värsta energin som känns kommer vara för evigt och då passar jag på att utnjytta det genom att dra och träna och laga massvis med mat, ta fram info/storys till mina texter (plugg och skriver en egen bok), börjar storstäda osv
Någon dag efter denna energikicken däremot så vaknar jag helt slut, tom på energi och ingen aning om hur jag pallade med allt jag gjort innan, men jag blir glad av att det är rent iaf
Men det rena (hemmet) håller sig inte länge, bara en tidsfråga när dammet börjar komma igen och klädhögarna blir massiva, plockar inte upp efter mig osv (för att jag har 0 energi, orkar verkligen inte)
De dagarna med 0 energi vill jag bara ligga hemma utan att göra någonting - orkar inte städa, pallar inte ens träffa någon kompis eller prata knappt! I hopp om att en dag vakna med energi igen, för att kunna ta tag i saker
För att jag ska kunna städa måste jag liksom ha energin vilket resulterar i att det kan vara kaos hemma i 1 månad tills jag får 1 veckas med värsta energin
När energin väl kommer tillbaka så pallar jag grotta ner mig i mina intressen igen (träna, skriva bok, laga mat) och jag går all in.
Jag känner aldrig som att jag är mittemelland, att jag har en balans. Är liksom extrem med energinivån - antingen har jag as mycket energi eller inget alls
Får höra av andra att jag e extrem då jag vissa perioder tränar typ 2 gånger per dag alla dagar i veckan, och sen så slutar jag gymma på en period… Eller att jag varit uppe flera nätter bara för att skriva min bok
Och sen när jag får energi igen så bokar jag gärna fleeera träffar med kompisar samma dag och under veckan så att jag inte ens hinner ses med alla för att jag dubbelbokat
Känner som sagt att jag inte har balans med håller på o snacka med vården om hur vi kan få det att funka
Hur känner ni andra er efter att er extrema energi tar slut, vad ängar ni er åt då? Pallar ni ses med familj och vänner då eller isolerar ni er och blir typ deprimerade som mig..
Har en bror med ADHD som har haft stora problem genom livet. Nu vet jag inte hur gammal du är, men just den problematik du beskriver känner jag igen från tiden då vi var unga.
Idag är han äldre och säger sig ha löst de flesta av alla de problem han tidigare hade genom att låta livet bli en enda lång rutin. Ett av hans stora problem förut var att få in räkningar i tid vilket ledde till att han har blivit vräkt från många lägenheter. Jag och andra fick då hoppa in och hjälpa till ekonomiskt vilket fick honom på fötter igen. Men när han inte gjorde något åt det problemet så slutade vi att hjälpa till, vilket verkade bli en väckarklocka för honom.
Nu säger han att ALLT måste gå på rutin för att få en normal vardag att fungera. Alla måsten har han stenhårda rutiner för, jag tror tillexempel inte han har missat en enda räkning på många år nu. Han har skapat rutiner för den biten, hur vet jag inte men han säger att det är tack vare rutinerna som han har fått det att fungera.
Samma sak gäller att hålla hemmet städat och fint. Han har ett mer städat hem än vad jag har, och jag är ändå ganska noga med att hålla det städat.
För honom har det fungerat genom att han alltid diskar det han har använt så fort han har ätit klart. Samma sak gäller kläder och annat han tar fram. Han har en plats för arbetskläder och en annan plats för alla andra kläder. Var sak har sin plats.
Onödiga prylar och prydnadssaker han gjort sig av med. Han har enbart saker som han använder och tycker om. Att städa gjorde honom tidigare så förbannad att det inte gick att vara i lägenheten samtidigt. Nu har han tagit bort saker som bara fungerat som utfyllnad förut. Då kan han dammsuga lägenheten i ett svep, utan att behöva flytta på saker. Förut kunde han bli så förbannad när han dammsög och det stog grejer framme som han fick flytta på för att komma fram. Då var det bara att fly ur lägenheten, för han slog sönder de sakerna, varenda gång. Ändå skaffade han nya efter det.
Hade han en massa klädhögar under sängen när han skulle dammsuga så blev han så förbannad över det att han kastade kläderna, ibland ut genom fönstret. Nu är det kliniskt rent.
Han har på nåt sätt noga tagit reda på allt som kan stressa honom i hemmet och helt utrotat det.
Nu vet jag inte om det är lika för alla som har ADHD, men för honom var ett stökigt hem en otrolig stressfaktor, så se till att lösa den biten ordentligt. Städa hela lägenheten så det ser ut som att du nästan är nyinflyttad, och sätt sedan upp regler för att så fort något plockas fram, så ska det också tillbaks när det han använts. På så sätt har du utrotat den stressfaktorn.
För honom var en hög med disk och kläder överallt något som nästan kunde göra honom deprimerad. Bara tanken på att behöva ta tag i allt detta gjorde honom förbannad. Nu har han så mycket tid åt annat och en stor stressfaktor är borta.
Träning är det som fixat en normal dygnsrytm för honom. Utan träningen börjar dygnet svaja och han blir hemma från jobbet. Maten är han också noga med. Tidigare kunde han nästan bara leva på frukosten fram till att han kom hem från jobbet. Sen åt han middag och tokdäckade av hur svajigt blodsockret blev. Nu tror jag han äter runt 5 mål om dagen. Frukost, lunch, middag och så mellanmål.
För honom har det gjort underverk genom att ta tag i allt detta, han behöver inte längre ha sin medicin när han lever så.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
