Citat:
BUMP !!!
Inga sprängningar, inga skjutningar, inga brutala våldtäkter, inga bilbränder, inga blåljussabotage,
inga balkongflygningar, inget bacha-bazi, inget barngifte etc.
Listan kan göras lång
Det finns inte många intervjuer och artiklar med skinheads arkiverade tyvärr.
Så vi vet inte så mycket om deras liv.
Utom möjligen i Svenska Dagbladet som kan ha haft några artiklar om dessa.
Skinheads var oftast ensamma söner till ensamma mammor. Och mammorna hade låglönejobb.
Tex i vården med ojämna jourtider, så de kunde vara borta på jobbet en massa timmar i sträck.
Pojkarna fick fixa käk själva osv.
Skinheadsen gick sällan vidare till Gymnasieskolan pga undermåliga betyg plus en mycket begränsad ekonomi,
och blev därmed redan i 16-års åldern arbetslösa.
De blev heller inte kvalificerade för varken A-kassa eller socialbidrag.
Klart som fan att dessa pojkar kände som att samhället övergivit dem då.
Men tyvärr gjordes det en mängd förändringar som gjorde det ännu svårare för en 16-åring att få arbete.
Bland annat ansvarsbiten och försäkringsbiten.
Ungdomarna i UK (England) hade samma problem med svårigheterna att få
ett jobb vid så pass ung ålder.
Tidningsbud och reklamutdelare var i stort sett de enda jobb som de kunde få.
Detta kom Jerzy Sarnecki att mynta begreppet "socioekonomiska faktorer" till förklaringsmodell till deras brottslighet.
Ett begrepp som Sarnecki sedan har baserat sitt landsförräderi och
tjänat löjligt mycket pengar på.
Sarneckis uttalanden om den nutida kaosbrottsligheten och att jämföra med dåtidens "socioekonomiska faktorer" luktar forskningsfusk lång väg.
Sarnecki måste rimligtvis vara Stockholms Universitets största skitstövel och är
förmodligen miljonbedragare ?
Troligen är det forskningsfusk och bedrägerier med universitetets allmänna medel, som hen har
sysslat med under många år...
En universitetets Mona Sahlin kanske ?
I själva verket så betvivlar jag att han överhuvudtaget bedrivit någon "forskning" alls de senaste 15 åren ?
MSM kom att i stort sett att helt ignorera skinheadsen, och de vanliga svenssons följde
förstås MSMs exempel.
MSMs inställning var då redan cementerad, att det var ungdomarnas eget fel, typ....
Svensk MSMs cyniska inställning är mycket djupgående och en röta som har under 35 år sakta
ätit upp all trovärdighet inifrån.
Om skinheadsen slogs så slogs de mestadels med varandra. Det var för långt att resa från Hagsätra/Rågsved ända till tex Märsta för att banka på några babbar.
Skinheadsen hade sällan några SL-kort utan gick för det mesta. De hade inte råd till T-banan.
Till exempel Rågsved - Gullmarsplan - Gamla Stan
Då var det passande med riktiga kängor.
Betvivlar att Doc Martens kängor var deras favoriter, det verkar vara en
(seglivad) myt.
De var för dyra faktiskt.
Om de ens fanns i Sverige då
Försvarets kängor dög dock bra.
Skinheads tillhörde alltså inte de ungdomarna som hade mera välbeställda
föräldrar som kunde åka på skidresor 3 ggr om året, och till Spanien 4 ggr om året då
precis.
Inga sprängningar, inga skjutningar, inga brutala våldtäkter, inga bilbränder, inga blåljussabotage,
inga balkongflygningar, inget bacha-bazi, inget barngifte etc.
Listan kan göras lång
Det finns inte många intervjuer och artiklar med skinheads arkiverade tyvärr.
Så vi vet inte så mycket om deras liv.
Utom möjligen i Svenska Dagbladet som kan ha haft några artiklar om dessa.
Skinheads var oftast ensamma söner till ensamma mammor. Och mammorna hade låglönejobb.
Tex i vården med ojämna jourtider, så de kunde vara borta på jobbet en massa timmar i sträck.
Pojkarna fick fixa käk själva osv.
Skinheadsen gick sällan vidare till Gymnasieskolan pga undermåliga betyg plus en mycket begränsad ekonomi,
och blev därmed redan i 16-års åldern arbetslösa.
De blev heller inte kvalificerade för varken A-kassa eller socialbidrag.
Klart som fan att dessa pojkar kände som att samhället övergivit dem då.
Men tyvärr gjordes det en mängd förändringar som gjorde det ännu svårare för en 16-åring att få arbete.
Bland annat ansvarsbiten och försäkringsbiten.
Ungdomarna i UK (England) hade samma problem med svårigheterna att få
ett jobb vid så pass ung ålder.
Tidningsbud och reklamutdelare var i stort sett de enda jobb som de kunde få.
Detta kom Jerzy Sarnecki att mynta begreppet "socioekonomiska faktorer" till förklaringsmodell till deras brottslighet.
Ett begrepp som Sarnecki sedan har baserat sitt landsförräderi och
tjänat löjligt mycket pengar på.
Sarneckis uttalanden om den nutida kaosbrottsligheten och att jämföra med dåtidens "socioekonomiska faktorer" luktar forskningsfusk lång väg.
Sarnecki måste rimligtvis vara Stockholms Universitets största skitstövel och är
förmodligen miljonbedragare ?
Troligen är det forskningsfusk och bedrägerier med universitetets allmänna medel, som hen har
sysslat med under många år...
En universitetets Mona Sahlin kanske ?
I själva verket så betvivlar jag att han överhuvudtaget bedrivit någon "forskning" alls de senaste 15 åren ?
MSM kom att i stort sett att helt ignorera skinheadsen, och de vanliga svenssons följde
förstås MSMs exempel.
MSMs inställning var då redan cementerad, att det var ungdomarnas eget fel, typ....
Svensk MSMs cyniska inställning är mycket djupgående och en röta som har under 35 år sakta
ätit upp all trovärdighet inifrån.
Om skinheadsen slogs så slogs de mestadels med varandra. Det var för långt att resa från Hagsätra/Rågsved ända till tex Märsta för att banka på några babbar.
Skinheadsen hade sällan några SL-kort utan gick för det mesta. De hade inte råd till T-banan.
Till exempel Rågsved - Gullmarsplan - Gamla Stan
Då var det passande med riktiga kängor.
Betvivlar att Doc Martens kängor var deras favoriter, det verkar vara en
(seglivad) myt.
De var för dyra faktiskt.
Om de ens fanns i Sverige då
Försvarets kängor dög dock bra.
Skinheads tillhörde alltså inte de ungdomarna som hade mera välbeställda
föräldrar som kunde åka på skidresor 3 ggr om året, och till Spanien 4 ggr om året då
precis.
Vet inte mycket om Stockholm-skins, besökte dem någon gång bara, men det fanns ju skins över hela Sverige. I min del av Sverige så hade alla Doc Martens, de flesta svarta med vita skosnören, men det fanns även de med röda Doc Marten-kängor med vita skosnören.
Från min umgängeskrets (skinhead på 80-talet) så blev endast en ett socialfall (död numera), andra blev lärare, en läkare, en officer, en advokat, en polis, två bilförsäljare och en del blev fabriksarbetare.
Hade man lyssnat på oss då så hade Sverige varit ett annat land idag.
