Hur kul är det som varannan vecka förälder?

Förstår att det kan vara en skön känsla att kunna prioritera sig själv men känner du ingen sorg i att missa stora delar av ditt barns uppväxt?

Själv är jag singel men det här upplägget är livets helvete och är anledningen till att jag aldrig skaffat tjej. Psykfall som Roxic är egoister som gillar att knulla runt men en frisk människa vill ha en stabil familj och ordnade förhållanden och vara nära barnen. Minskat barnafödande leder till minskat civilisationsbyggande.

Nuförtiden är barn något som en kärring går igenom på 0 - 5 år sen fortsätter horan med sitt singelliv och manshatande.

Verkar trist med varannan vecka om det är mindre barn, då man missar halva deras jävla uppväxt! Är det tonåringar verkar det skönt.

Jo, man är ganska låst. Och jag förstår inte riktigt den person som skrev tidigare i tråden om att knarka och knulla runt varannan vecka. När barnen blir lite större så ringer dom rätt vad det är, och vill vara hos dig, oavsett om det är "din vecka". Så om man är det minsta lilla ansvarstagande, så bör man nog hålla sig i närheten.

Ärligt talat så är det del av ett vuxet liv att vara just "låst". Att ta dan som den kommer hör ungdomen till. Då har man inget liv, och det är därför man är fri. Att vara fyrtio år och inte ha några begränsningar eller förpliktelser, det är mer sorgligt än coolt.

Anledningen till at du aldrig skaffat tjej måste ju rimligen vara att du hatar tjejer.
Du har ju helt rätt i det fetade, men om du menade allvar med det så skulle du nog ha både tjej och barn vid det här laget. Du har åtminstone halva inflytandet över en unge, även om du får lämna till hälften till någon "manshatande hora". För innerst inne vet du ju att kompromisser och pragmatism är lika väsentliga för civilisationsbyggande som barnafödande.

Ah tänker mer att man inte kan besluta att flyta till annan stad osv pga karriärslyft tex.
Inte nödvändigtvis att man behöver vara fri som en 20 åring.

Befinner mig i en situation där jag troligen måste hamna i varannan vecka upplägg trots att jag verkligen aldrig velat det så nyttigt att höra andras erfarenheter.

Det måste vara värdelöst... nu är ja en av de få som verkar gilla mina barn o umgås med dom är de bästa som finns
Slippa umgås med folk o bara va med sin familj är ju de bästa som finns

Du blev låst samma dag som ni skaffade barn ihop oavsett om ni bor ihop eller inte. Eller hur trodde du liv med barn såg ut?

Det kan vara körigt! Jag har fått välja bort befordran och Stockholmsflytt, vilket det troligen skulle blivit annars. Det är tråkigt men sant, att en karriär ofta förutsätter att man har en familj som kan flytta med. Det tåget har ju gått efter skilsmässan.

Å andra sidan - hur många karriärspersoner tror du drar på en familj som ständigt gnäller och vantrivs? Förmodligen en och annan.

Trådens ämne berör föräldraskap inte relationer.

Relationer och samlevnad --> Barn och familj
/Moderator

Barn var aldrig min grej.

Nja, om uppväxten består av mycket bråk och gnäll kan det vara skönt med någon dag då man kan sitta och slappna av, och hemmet ser inte ut som en krigszon morgonen efter att man städat.

Frun vill gärna att det ska vara städat oftare, men jag tycker verkligen inte det är någon större mening att städa annat än dagen då barnen åker till sin pappa över veckan.
Det är bara då det fortsätter se okej ut hemma.