Citat:
Tack för din input, uppskattas! Har redan tagit upp allt som behövs att ta upp med min psykiatriker. Har haft runt 8-10 besök, samt talat med både online psykologer och riktiga. Vi har diskuterat allt och jag har sagt precis det jag känner och fått tala ut.
Nej jag är inte arbetslös och har en rätt stabil inkomst. Som jag känner på morgonen känner jag varje dag så det är inte konstigt för mig att vakna upp sådär, det är bara otroligt jobbigt och jag måste vänta flera timmar innan det på något sätt går över. Samtalen med psykiatrikern gick väl bra men även fast jag har talat ut och analyserat är det ingenting som har hjälpt. Det känns som att ångesten är begravd i min kropp och KBT har inte direkt funkat.
Och nej, inga speciella händelser från barndomen, inga trauman etc utan bara en emotionell kollaps som uppkom efter flera års tid av begravda känslor inom mig (vågade inte säga det jag ville och tyckte, underhöll alla andra men inte mig själv, var den som alla ville vara med men blev tillslut en kollaps. Kroppen och sinnet pallade inte så jag gick in i en dissociation (skyddsmekanism).
Som sagt är min ångest väldigt fysisk, en generaliserad sådan med inslag av panikattacker ibland där jag har ont i huvudet, en otrolig trötthet, derealisation, ostadighet, yrsel balansproblem etc och konstiga existentiella tankar.
Vetefan om antidepressiva, det kan kanske vara lösningen men har aldrig velat börja med medicin även fast mitt tillstånd är rätt ”seriöst”. Försöker hitta andra lösningar på egen hand och se vad som får mig att må bättre - kosttillskott, detox mm
Nej jag är inte arbetslös och har en rätt stabil inkomst. Som jag känner på morgonen känner jag varje dag så det är inte konstigt för mig att vakna upp sådär, det är bara otroligt jobbigt och jag måste vänta flera timmar innan det på något sätt går över. Samtalen med psykiatrikern gick väl bra men även fast jag har talat ut och analyserat är det ingenting som har hjälpt. Det känns som att ångesten är begravd i min kropp och KBT har inte direkt funkat.
Och nej, inga speciella händelser från barndomen, inga trauman etc utan bara en emotionell kollaps som uppkom efter flera års tid av begravda känslor inom mig (vågade inte säga det jag ville och tyckte, underhöll alla andra men inte mig själv, var den som alla ville vara med men blev tillslut en kollaps. Kroppen och sinnet pallade inte så jag gick in i en dissociation (skyddsmekanism).
Som sagt är min ångest väldigt fysisk, en generaliserad sådan med inslag av panikattacker ibland där jag har ont i huvudet, en otrolig trötthet, derealisation, ostadighet, yrsel balansproblem etc och konstiga existentiella tankar.
Vetefan om antidepressiva, det kan kanske vara lösningen men har aldrig velat börja med medicin även fast mitt tillstånd är rätt ”seriöst”. Försöker hitta andra lösningar på egen hand och se vad som får mig att må bättre - kosttillskott, detox mm
Har varit i samma situation som du med ångesten, det visade sig vara överkänslighet mot d-vitamin. Så efter jag slutade med multivitamin, fisk och solsken gick det över efter ett år. Börjar jag med detta igen kommer problemen tillbaka. Säger inte att det är det som är ditt problem, men vill bara säga att det kan finnas paradoxala orsaker. Tror mycket som du på detox och hälsokost, gå gärna med i facebookgruppen Body Cleanse Sverige. Många som haft diffusa symptom och problem med psyket och hälsan som blivit mycket bättre, t.ex. har några blivit botade från ME. Jag är själv mitt inne i min resa, då jag fortfarande har mycket trötthet kvar även om jag nu mår bra psykiskt.
