Varför antar ni folk att det är positivt att vara snygg?

Ni förstår inte hur jävligt det är och kan vara att objektifieras av andra människor.

För det första så kommer man som snygg man i ett rum ställas till svars för varför man inte är lika lyckad på andra områden.

Ser man inte speciellt lyckad ut utseendemässigt så gör inte människor ens misslyckande i skolan till någon stor grej, "det är som det är, inte behöver man leva flottigt för att lyckas i livet".

Men gissa hur samma scenario utspelar sig om offret i fråga råkar vara snygg?
Då är ett misslyckande i skolan, med relationer, med rättsväsendet o.s.v. en tragedi utan dess like.

För vi snygga människor, vi innehar ju en sån POTENTIAL.

Jo tack för att du påminner mig varenda jävla gång jag tror mig kunna öppna mig utan att få höra var jag BORDE vara och göra.

Snygga kvinnor dras med en liknande sits förutom att de patriarkala strukturerna ser ned på kvinnans förmåga att vara listig i annat syfte än att dra till sig uppmärksamhet för just sitt utseende.
På det viset är jag priviligerad som man, jag tas på större allvar på arenor där utseendet inte är lika viktigt.

En fråga till er genomsnittliga människor. Är ni säkra på att ni verkligen hade gynnats av att bli upplevd som snygg i andras ögon?
Varför detta automatiska antagande om hur åh så positivt det är att vara snygg?

All forskning tyder på att vackra människor får olika typer av fördelar, även yrkesmässigt.

Det kommer bättre tider. Med åldern blir snygga fula, och fula blir snygga. Och sedan ser alla likadana ut, och problemet är löst.

Tror du att forskningen kring negativa konsekvenser av ett vackert yttre får lika stora anlag och uppmärksamhet i ett samhälle som ser ned på fula människor?

En underlig tröst haha.

Ja vad kan vara bra med fördelar... Tydligen följer inte intelligens med i ditt fall (men du säger att du får credd för det ändå).

En ful person (som då inte blir objektifierad) existerar inte ens i mångas ögon mer än som något jävla cirkusmonster eller ett köttberg som bara är ivägen.

Men om några år ska du se att folk inte kommer ägna dig en sekund (t ex när du är gammal).

Men om du är seriöst är hårt drabbad av skönhet kan du kanske operera dig fulare eller liknande.

Försöker du framställa dig som ett offer, det enda som verkar ha betydelse idag. Idealet är att ha en själslig, dold defekt så människor tycker synd om en, självmedlidande och narcissism i samma paket.
Varför tror du det skulle vara bättre att vara ful. Aldrig bli sedd. Om du inte kan lyckas och är snygg, är det väl för att du saknar andra förmågor som krävs för det. Hade du då varit mer normal hade du förmodligen haft det ännu sämre och gnällt över att du inte var snygg och att snygga människor inte kunde förstå hur hemskt det var att vara normal.

Sen om kvinnor har du fel, de visar upp sig för att locka till sig en partner. Det de inte gillar är när fel personer tittar på dem, inte när rätt personer tittar på dem. Att de ofta blottar sina kroppar, kan inte ses som att de inte vill bli sedda, för då hade de inte gjort det helt enkelt. Sen är det väl till stor del lesbiska kvinnor, som klagar när män tittar på deras kroppar när de vill att kvinnor ska göra det.

En snygg priviligerad man som misslyckats i livet är tragiskt. Vi får räkmackor hela tiden och har man trots detta misslyckats, så är det inte konstigt att folk tycker synd om personen. Är man snygg, intelligent och driven kan man komma hur långt som helst.

Men, gråt inte - bättre snygg och misslyckad än ful och misslyckad. De har det faktiskt värre!

Vissa inlägg här inne stärker ju TS uppfattning snarare än försvagar den.

Det finns för och nackdelar med att vara snygg som med allt annat i livet.

Vilka negativa konsekvenser skulle det vara?

Tydligt att ts inte vet vad hen talar om och saknar erfarenhet av att leva som snygg i samhället.

Jag däremot som vet hur det är kan därmed säga att ts har helt fel.

Jag tycker inte om ordet ful, alla människor har något som är vackert. Skönheten sitter i betraktarens öga. Kanske att det är bra att anses som snygg på nattklubben. Men när man kommer ut i arbetslivet är det ingen som bryr sig. Charm, vänlighet och empati värderas så mycket högre. Och naturligtvis intelligens.

Och unga tjejer som anses som snygga kan vara ganska så olidliga. Allting handlar om dem själva, smink, kläder och att att se dyr ut. Och deras nuvarande ideal är en Barbie-näsa, ankläppar och bröstoperationer. Men hur kommer de att se ut när de blir äldre? I värsta fall ganska groteska. Och samma sak med killar, de är så måna om att få uppmärksamhet och att bli sedda. Men med tidens gång så blir de mindre intressanta och de kan bli deprimerade.

Och det är de snygga som lider så mycket mer av åldrandet. Den ungdomliga charmen och glimten i ögat försvinner. Många svenska skådespelare som var snygga får så mycket skit för att de har blivit "fula" och kommentarerna haglar. Och detta är ett elände för Hollywood-folket med ständiga plastikoperationer och Botox för att försöka behålla sin ungdom och skönhet. Men de som var mindre snygga växer till sig, och många är så mycket snyggare som äldre.

Och vem är sedan intressant för kvinnorna? Den mindre snygga men välutbildade mannen, eller den snygga killen som bara fokuserar på sitt utseende? Valet är ganska lätt. Att vara snygg kan vara en fördel som ung, men sedan krävs så mycket mer för att man ska vara intressant. Och som jag skrev tidigare; "de snygga blir fula och de fula blir snygga." Åldrandet påverkar den snygga så mycket mer, medan de fula inte tycker att det är något större problem och njuter av livet.