Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Noterar att varken Lisa Ingesson eller Märta Rosenberg ännu har anmält sig till Skandinaviska cupen i Rovaniemi. Visserligen typ en vecka till att anmäla sig på. Däremot har Moa Hansson, Louise Lindström, Ella Olsson, Jenny Solin, Lovisa Modig och Sofia Henriksson anmält sig.
Kan ju tolkas som att Ingesson är tänkbar för touren (svenska laget släpps imorgon). Rosenberg har eventuellt varit sjuk (strök sig från Östersund) så kanske inte lika troligt.
Kan ju tolkas som att Ingesson är tänkbar för touren (svenska laget släpps imorgon). Rosenberg har eventuellt varit sjuk (strök sig från Östersund) så kanske inte lika troligt.
Nog ska det väl ändå jätte mycket till om Ingesson ska åka tds. i min bok hade det varit helt galet skicka henne
VARNING!!! Nu följer 9157 tecken för er som inte orkar läsa sånt.
Lite stafettkoll såhär efter första perioden. Lagen ordnade efter nationscupen.
Damer:
1: Norge: H Weng – Kalvå – Östberg – T Weng
Norge har börjat bäst med flest och övertog ledningen i nationscupen från Sverige i Davos. Kalvå har fått sitt stora genombrott vid 30 års ålder och är gjuten på andrasträckan. H Weng och T Weng tar varsin yttersträcka och än så länge har Tiril varit hetast och ges ankarrollen, medan Heidi får inleda i brist på klassiska alternativ. Östberg och Fossesholm laddade rejält för Davos om tredjesträckan där Östberg gick klart segrande ur striden. Utöver Fossesholm i fristil är reserverna L Weng och Theodorsen i klassiskt.
2: Sverige: Svahn – Karlsson – Andersson – Sundling
På pappret har vi det bästa laget på väldigt många år, verkligheten har än så länge i vinter varit en annan. Mittblocket är urstarkt om Andersson kommer ur sin Covid på ett bra sätt. På OS åkte de i omvänd ordning och jag har sett att flera placerar ut de så även i år, men jag föredrar Karlsson i klassiskt. Sundling var den stora dominanten i slutet av förra säsongen, men en besvärlig sjukdom har gjort att vi denna vinter bara fått se två tama segrar i Östersund. Men det finns hopp om att det ska bli bättre senare under säsongen.
Förstasträckan är det stora frågetecknet där förhoppningen om att Svahn ska vara tillbaka där hon var innan skadan kanske var alltför optimistiska. Tiden börjar bli knapp att först kvala in i sprint och därefter också visa att hon håller i en stafett, det måste gå bättre än i Östersund. Gör hon inte det går frågan till Ribom som vunnit dubbelt i sprint, men som ännu inte visat något Sundling-lyft på distans som vi också hoppats på. Bäst distansåkare av sprintrarna har Dahlqvist varit i Ruka, hennes stafett i Beitostölen imponerade dock inte. Ytterligare ett alternativ är Ilar, som är en gedigen distansåkare i båda tekniker och som också har vissa sprintkvalitéer. Med sju så starka åkare borde vi ännu en gång kunna räkna in ett säkert stafettguld i december, sen när februari närmar sig sitt slut brukar det visa sig att det inte är fullt så enkelt.
3: Finland: Matintalo – Niskanen – Piippo – Pärmäkoski
I OS-stafetten körde Finland med fyra andrasträcksåkare, vilket tvingade bland annat Niskanen att åka fristil. När nu eviga talangen Piippo äntligen kan ha slagit igenom öppnas nya möjligheter upp för det finska laget. Med henne på tredje kan Beitostölen-vinnaren Niskanen flyttas ner till andrasträckan. Pärmäkoski får fortsätta på sistasträckan, hon har en underskattad spurt som räckte för att lura Diggins och USA på bronset i Oberstdorf.
Förstasträckan går till Matintalo som hade en stark helg i Beitostölen med pallplats i sprint och som tillsammans med Kalvå sprängde fältet på förstasträckan i mixedstafetten. Rutinerade Kyllönen samt sprintrarna Joensuu och Lylynperä är klassiska reserver. Det finns förhoppningar om att Joensuu kan åka fristil, men på distans är resultatraden i klassiskt klart starkare.
4: USA: Kern – Brennan – Laukli – Diggins
Brennan och Diggins bildar en stark duo på andra och fjärde sträckan, men komplementsåkarna har inte imponerat i år. I Beitostölen gavs Kern och Laukli chansen men förvaltade den inte. På OS åkte Swirbul en godkänd förstasträcka men har av någon outgrundlig anledning bara tävlat i Nordamerika i vinter. Till Touren är hon dock tillbaka i världscupen och kan på nytt slå sig in i stafettlaget. Även McCabe körde OS-stafetten men hon liksom övriga unga amerikanskor har inte utvecklats hittills i vinter.
5: Tyskland: Sauerbrey – Hennig – Fink – Carl
Precis som USA har de överraskande OS-silvermedaljörerna en stark uppställning på sträckorna 2 och 4 genom Henning och Carl, såvida inte Carl åker tredje som i Peking. På förstasträckan hoppas man på nytt på Sauerbrey som slog igenom ifjol men som ännu inte tävlat i år. Annars kan sprintarna Rydzek och Gimmler vara alternativ där. Fristilssträckan står i första hand mellan Krehl som avslutade OS-stafetten mot Fink som var tolva i Davos.
Sen är det ett rejält hopp ner till Fähndrich Schweiz och övriga länder, så kampen om sjätteplatsen blir en tävling i tävlingen där jag varnar lite för Italien. Men vi släpper det och byter till herrarna.
Herrar:
1: Norge: Nyenget – Golberg – Krüger – Kläbo
Norrmännen kan i ryssarnas frånvaro ställa upp lite vad som helst och ändå vinna. Men om vi bygger laget bakifrån är Kläbo världens bäste avslutare och Krüger visade i Davos att han är världens bäste i fristil. Av de klassiska åkarna har Golberg varit bäst och får andrasträckan vilket lämnar förstasträckan till Nyenget. 30-årige Nyenget som i så fall skulle göra mästerskapsdebut, han har aldrig kört tidigare och kommer få svårt att kvala in till skiathlon eller 15 fritt. Bland reserverna finns Tönseth och Iversen i klassiskt samt Röthe och Holund i fristil.
2: Sverige: Anger – Burman – Poromaa – Halfvarsson
Lätt att välja förstakvartett, svårare att få de i ordning. Man kan lika gärna köra laget omvänt faktiskt. Halfvarsson och Poromaa har varit stabila i distans och blir ryggraden i detta bygge. Sprintern Anger körde bra på milen i Ruka men har varvat distansprestationer efter det. Burman har varit segstartad men brukar vara som bäst på mästerskapen. Brukar få köra tredjesträckan men har åkt bättre i klassiskt i vinter. Bästa loppet var den parodiska masstarten i Lillehammer, där åkningen var bättre än placeringen.
Bra där körde också Rosjö som åtta. Han är ett tänkbart alternativ på förstasträckan, i synnerhet om man satsar med Anger på sista. Häggström hittade en fin rygg i Davos som tog honom in i stafettdiskussionen, medan Johansson och Svensson har långt kvar för att slå sig in i laget.
3: Frankrike: Jouve – Lapalus – Parisse – Chappaz
Fransmännen kan knappt missa medalj i mästerskapsstafetter. Trots att man haft absolut noll (okej en (Manificat på 15 fritt i Falun)) framgångar individuellt på 16 år radar man upp stafettmedaljer. Jouve och Chappaz får varsin kantsträcka efter fina sprintinsatser. I mitten får Lapalus fortsätta i klassiskt medan Parisse, som med sin tolfteplats var bäste grodätare i Davos, får tredje. Lapierre är hack i häl medan Manificat, som varit så anonym i vinter att jag trodde han lagt av, måste lyfta sig om han ska upprepa succén från Peking där han ordnade medalj på sistasträckan.
4: Finland: Hyvärinen – Niskanen – Lindholm – Mäki
Hur står det till med Niskanen? Covidsjukdomen har gjort att vi ännu inte fått se honom i vinter. Han är så klart nyckeln om det ska bli en lång stafettmedalj till Finland under hans generation. Och för all del, hur står det till med Hakola som är tilltänkt startman? Ett ynka lopp mot okänt motstånd har det blivit för honom i vinter.
Men en hel del har gått bra också. Träningsvillige Lindholm drämde till med tredje åktid på jaktstarten i Ruka och var elva i Davos. Än bättre rygg hittade Ruuskanen som blev åtta. Hyvärinen har dubbla tolfteplatser i klassiskt, medan Vuorela och forne sprintern Lepistö är allt som oftast mellan 20 och 30. Tilltänkt slutman är Mäki som varit i sprintfinal men som inte fått till distansåkningen i vinter.
5: Italien: Nöckler – De Fabiani – Barp – Pellegrino
Stark uppställning på sträcka 2 och 4 för di blåe genom De Fabiani och Pellegrino. Nöckler låser upp förstasträckan efter seger i Alpcupen och 13:e plats i Beitostölen. Sedan vänder sig Piller Cottrer i sin framtida grav hur teknikbytet i Marcialonga skapat brist på italienska tredjesträcksåkare. I Davos radade aspiranterna upp utanför topp 30 strecket (som förvisso inte finns längre), istället riktar jag på nytt fokus på Alpcupen där förstaårssenioren Barp vann ett fristilslopp vilket räcker för en plats just nu.
6: USA: Wonders – Schumacher – Patterson – Ogden
Dubbla juniorvärldsmästarna var 8 minuter efter det ryska laget på OS, så man har en bit kvar tills man tar nya medaljer. Från det laget är det Schumacher och Ogden som lyckats bäst som seniorer, och kompletteras här med Patterson som hade andra åktid i Ruka samt Wonders (med i silverlaget i Goms) som var 16:e i Beitostölen. Ketterson är den femte som tagit distanspoäng i vinter medan Jager som brukade köra startsträckan i juniorlaget bara åkt sprint i vinter och det inte särskilt bra.
7: Tyskland: Kuchler – Brugger – Bögl – Moch
Tyskland ställer också sitt hopp till två juniorstjärnor. Yngst är Moch som var bäst av de mänskliga i Davos samt Brugger, den forne juniorsprintvärldsmästaren, som har två topp åtta placeringar i klassiskt i vinter. Kuchler har slagit igenom i år och får förstasträckan efter tre stabila klassiska lopp medan Bögls fina lopp i Ruka petar Dobler ur laget trots att Dobler var bäst av dem i Davos.
8: Schweiz: Fähndrich – Baumann – Klee – Furger
Utan Cologna blir det tuff för Schweiz som nu lyckats bäst i plattsprint. Det enda distanslopp som gått riktigt bra var jaktstarten i Ruka där Furger och Klee hade femte respektive fjortonde åktid. Baumann missade några lopp i början men var bäst på hemmaplan och Fähndrich får också en plats efter seger i Alpcupen. Pralong och Steiner närmast utanför laget.
Sedan följer Musgraves Storbritannien, men han är alltför ensam för att ge britterna någon framgång. Så vi stannar där.
Lite stafettkoll såhär efter första perioden. Lagen ordnade efter nationscupen.
Damer:
1: Norge: H Weng – Kalvå – Östberg – T Weng
Norge har börjat bäst med flest och övertog ledningen i nationscupen från Sverige i Davos. Kalvå har fått sitt stora genombrott vid 30 års ålder och är gjuten på andrasträckan. H Weng och T Weng tar varsin yttersträcka och än så länge har Tiril varit hetast och ges ankarrollen, medan Heidi får inleda i brist på klassiska alternativ. Östberg och Fossesholm laddade rejält för Davos om tredjesträckan där Östberg gick klart segrande ur striden. Utöver Fossesholm i fristil är reserverna L Weng och Theodorsen i klassiskt.
2: Sverige: Svahn – Karlsson – Andersson – Sundling
På pappret har vi det bästa laget på väldigt många år, verkligheten har än så länge i vinter varit en annan. Mittblocket är urstarkt om Andersson kommer ur sin Covid på ett bra sätt. På OS åkte de i omvänd ordning och jag har sett att flera placerar ut de så även i år, men jag föredrar Karlsson i klassiskt. Sundling var den stora dominanten i slutet av förra säsongen, men en besvärlig sjukdom har gjort att vi denna vinter bara fått se två tama segrar i Östersund. Men det finns hopp om att det ska bli bättre senare under säsongen.
Förstasträckan är det stora frågetecknet där förhoppningen om att Svahn ska vara tillbaka där hon var innan skadan kanske var alltför optimistiska. Tiden börjar bli knapp att först kvala in i sprint och därefter också visa att hon håller i en stafett, det måste gå bättre än i Östersund. Gör hon inte det går frågan till Ribom som vunnit dubbelt i sprint, men som ännu inte visat något Sundling-lyft på distans som vi också hoppats på. Bäst distansåkare av sprintrarna har Dahlqvist varit i Ruka, hennes stafett i Beitostölen imponerade dock inte. Ytterligare ett alternativ är Ilar, som är en gedigen distansåkare i båda tekniker och som också har vissa sprintkvalitéer. Med sju så starka åkare borde vi ännu en gång kunna räkna in ett säkert stafettguld i december, sen när februari närmar sig sitt slut brukar det visa sig att det inte är fullt så enkelt.
3: Finland: Matintalo – Niskanen – Piippo – Pärmäkoski
I OS-stafetten körde Finland med fyra andrasträcksåkare, vilket tvingade bland annat Niskanen att åka fristil. När nu eviga talangen Piippo äntligen kan ha slagit igenom öppnas nya möjligheter upp för det finska laget. Med henne på tredje kan Beitostölen-vinnaren Niskanen flyttas ner till andrasträckan. Pärmäkoski får fortsätta på sistasträckan, hon har en underskattad spurt som räckte för att lura Diggins och USA på bronset i Oberstdorf.
Förstasträckan går till Matintalo som hade en stark helg i Beitostölen med pallplats i sprint och som tillsammans med Kalvå sprängde fältet på förstasträckan i mixedstafetten. Rutinerade Kyllönen samt sprintrarna Joensuu och Lylynperä är klassiska reserver. Det finns förhoppningar om att Joensuu kan åka fristil, men på distans är resultatraden i klassiskt klart starkare.
4: USA: Kern – Brennan – Laukli – Diggins
Brennan och Diggins bildar en stark duo på andra och fjärde sträckan, men komplementsåkarna har inte imponerat i år. I Beitostölen gavs Kern och Laukli chansen men förvaltade den inte. På OS åkte Swirbul en godkänd förstasträcka men har av någon outgrundlig anledning bara tävlat i Nordamerika i vinter. Till Touren är hon dock tillbaka i världscupen och kan på nytt slå sig in i stafettlaget. Även McCabe körde OS-stafetten men hon liksom övriga unga amerikanskor har inte utvecklats hittills i vinter.
5: Tyskland: Sauerbrey – Hennig – Fink – Carl
Precis som USA har de överraskande OS-silvermedaljörerna en stark uppställning på sträckorna 2 och 4 genom Henning och Carl, såvida inte Carl åker tredje som i Peking. På förstasträckan hoppas man på nytt på Sauerbrey som slog igenom ifjol men som ännu inte tävlat i år. Annars kan sprintarna Rydzek och Gimmler vara alternativ där. Fristilssträckan står i första hand mellan Krehl som avslutade OS-stafetten mot Fink som var tolva i Davos.
Sen är det ett rejält hopp ner till Fähndrich Schweiz och övriga länder, så kampen om sjätteplatsen blir en tävling i tävlingen där jag varnar lite för Italien. Men vi släpper det och byter till herrarna.
Herrar:
1: Norge: Nyenget – Golberg – Krüger – Kläbo
Norrmännen kan i ryssarnas frånvaro ställa upp lite vad som helst och ändå vinna. Men om vi bygger laget bakifrån är Kläbo världens bäste avslutare och Krüger visade i Davos att han är världens bäste i fristil. Av de klassiska åkarna har Golberg varit bäst och får andrasträckan vilket lämnar förstasträckan till Nyenget. 30-årige Nyenget som i så fall skulle göra mästerskapsdebut, han har aldrig kört tidigare och kommer få svårt att kvala in till skiathlon eller 15 fritt. Bland reserverna finns Tönseth och Iversen i klassiskt samt Röthe och Holund i fristil.
2: Sverige: Anger – Burman – Poromaa – Halfvarsson
Lätt att välja förstakvartett, svårare att få de i ordning. Man kan lika gärna köra laget omvänt faktiskt. Halfvarsson och Poromaa har varit stabila i distans och blir ryggraden i detta bygge. Sprintern Anger körde bra på milen i Ruka men har varvat distansprestationer efter det. Burman har varit segstartad men brukar vara som bäst på mästerskapen. Brukar få köra tredjesträckan men har åkt bättre i klassiskt i vinter. Bästa loppet var den parodiska masstarten i Lillehammer, där åkningen var bättre än placeringen.
Bra där körde också Rosjö som åtta. Han är ett tänkbart alternativ på förstasträckan, i synnerhet om man satsar med Anger på sista. Häggström hittade en fin rygg i Davos som tog honom in i stafettdiskussionen, medan Johansson och Svensson har långt kvar för att slå sig in i laget.
3: Frankrike: Jouve – Lapalus – Parisse – Chappaz
Fransmännen kan knappt missa medalj i mästerskapsstafetter. Trots att man haft absolut noll (okej en (Manificat på 15 fritt i Falun)) framgångar individuellt på 16 år radar man upp stafettmedaljer. Jouve och Chappaz får varsin kantsträcka efter fina sprintinsatser. I mitten får Lapalus fortsätta i klassiskt medan Parisse, som med sin tolfteplats var bäste grodätare i Davos, får tredje. Lapierre är hack i häl medan Manificat, som varit så anonym i vinter att jag trodde han lagt av, måste lyfta sig om han ska upprepa succén från Peking där han ordnade medalj på sistasträckan.
4: Finland: Hyvärinen – Niskanen – Lindholm – Mäki
Hur står det till med Niskanen? Covidsjukdomen har gjort att vi ännu inte fått se honom i vinter. Han är så klart nyckeln om det ska bli en lång stafettmedalj till Finland under hans generation. Och för all del, hur står det till med Hakola som är tilltänkt startman? Ett ynka lopp mot okänt motstånd har det blivit för honom i vinter.
Men en hel del har gått bra också. Träningsvillige Lindholm drämde till med tredje åktid på jaktstarten i Ruka och var elva i Davos. Än bättre rygg hittade Ruuskanen som blev åtta. Hyvärinen har dubbla tolfteplatser i klassiskt, medan Vuorela och forne sprintern Lepistö är allt som oftast mellan 20 och 30. Tilltänkt slutman är Mäki som varit i sprintfinal men som inte fått till distansåkningen i vinter.
5: Italien: Nöckler – De Fabiani – Barp – Pellegrino
Stark uppställning på sträcka 2 och 4 för di blåe genom De Fabiani och Pellegrino. Nöckler låser upp förstasträckan efter seger i Alpcupen och 13:e plats i Beitostölen. Sedan vänder sig Piller Cottrer i sin framtida grav hur teknikbytet i Marcialonga skapat brist på italienska tredjesträcksåkare. I Davos radade aspiranterna upp utanför topp 30 strecket (som förvisso inte finns längre), istället riktar jag på nytt fokus på Alpcupen där förstaårssenioren Barp vann ett fristilslopp vilket räcker för en plats just nu.
6: USA: Wonders – Schumacher – Patterson – Ogden
Dubbla juniorvärldsmästarna var 8 minuter efter det ryska laget på OS, så man har en bit kvar tills man tar nya medaljer. Från det laget är det Schumacher och Ogden som lyckats bäst som seniorer, och kompletteras här med Patterson som hade andra åktid i Ruka samt Wonders (med i silverlaget i Goms) som var 16:e i Beitostölen. Ketterson är den femte som tagit distanspoäng i vinter medan Jager som brukade köra startsträckan i juniorlaget bara åkt sprint i vinter och det inte särskilt bra.
7: Tyskland: Kuchler – Brugger – Bögl – Moch
Tyskland ställer också sitt hopp till två juniorstjärnor. Yngst är Moch som var bäst av de mänskliga i Davos samt Brugger, den forne juniorsprintvärldsmästaren, som har två topp åtta placeringar i klassiskt i vinter. Kuchler har slagit igenom i år och får förstasträckan efter tre stabila klassiska lopp medan Bögls fina lopp i Ruka petar Dobler ur laget trots att Dobler var bäst av dem i Davos.
8: Schweiz: Fähndrich – Baumann – Klee – Furger
Utan Cologna blir det tuff för Schweiz som nu lyckats bäst i plattsprint. Det enda distanslopp som gått riktigt bra var jaktstarten i Ruka där Furger och Klee hade femte respektive fjortonde åktid. Baumann missade några lopp i början men var bäst på hemmaplan och Fähndrich får också en plats efter seger i Alpcupen. Pralong och Steiner närmast utanför laget.
Sedan följer Musgraves Storbritannien, men han är alltför ensam för att ge britterna någon framgång. Så vi stannar där.
Citat:
Råkade se på sändningen och även om jag inte gillar Stepanova så får det sägas att hon inte hade toppmaterial. Bolshunov framstår som väldigt arrogant, åkte väldigt aggressivt mot Ustyugov och mer eller mindre förstörde den senares final vilket öppnade upp för Terentev.
Ryssland.
Sprintar i Krasnorgosk. Neppy och Terentev vann. Mycket publik, gnabb mellan Usse och Bollen i finalen och Stepanova överraskande utslagen i semi.
https://www.ski-nordique.net/nepryaeva-et-terentev-brillent.6577166-72348.html
Sprintar i Krasnorgosk. Neppy och Terentev vann. Mycket publik, gnabb mellan Usse och Bollen i finalen och Stepanova överraskande utslagen i semi.
https://www.ski-nordique.net/nepryaeva-et-terentev-brillent.6577166-72348.html
Någon som har information kring vad som hänt med Alexander Ståhlberg som gör sin första seniorsäsong i år? Gjorde ett fantastiskt JVM för två säsonger sedan och var fyra på 15 km under FM förra säsongen men i år har man inte hört något om honom. Är han skadad eller sjuk?
Citat:
VARNING!!! Nu följer 9157 tecken för er som inte orkar läsa sånt.
Lite stafettkoll såhär efter första perioden. Lagen ordnade efter nationscupen.
Damer:
1: Norge: H Weng – Kalvå – Östberg – T Weng
Norge har börjat bäst med flest och övertog ledningen i nationscupen från Sverige i Davos. Kalvå har fått sitt stora genombrott vid 30 års ålder och är gjuten på andrasträckan. H Weng och T Weng tar varsin yttersträcka och än så länge har Tiril varit hetast och ges ankarrollen, medan Heidi får inleda i brist på klassiska alternativ. Östberg och Fossesholm laddade rejält för Davos om tredjesträckan där Östberg gick klart segrande ur striden. Utöver Fossesholm i fristil är reserverna L Weng och Theodorsen i klassiskt.
2: Sverige: Svahn – Karlsson – Andersson – Sundling
På pappret har vi det bästa laget på väldigt många år, verkligheten har än så länge i vinter varit en annan. Mittblocket är urstarkt om Andersson kommer ur sin Covid på ett bra sätt. På OS åkte de i omvänd ordning och jag har sett att flera placerar ut de så även i år, men jag föredrar Karlsson i klassiskt. Sundling var den stora dominanten i slutet av förra säsongen, men en besvärlig sjukdom har gjort att vi denna vinter bara fått se två tama segrar i Östersund. Men det finns hopp om att det ska bli bättre senare under säsongen.
Förstasträckan är det stora frågetecknet där förhoppningen om att Svahn ska vara tillbaka där hon var innan skadan kanske var alltför optimistiska. Tiden börjar bli knapp att först kvala in i sprint och därefter också visa att hon håller i en stafett, det måste gå bättre än i Östersund. Gör hon inte det går frågan till Ribom som vunnit dubbelt i sprint, men som ännu inte visat något Sundling-lyft på distans som vi också hoppats på. Bäst distansåkare av sprintrarna har Dahlqvist varit i Ruka, hennes stafett i Beitostölen imponerade dock inte. Ytterligare ett alternativ är Ilar, som är en gedigen distansåkare i båda tekniker och som också har vissa sprintkvalitéer. Med sju så starka åkare borde vi ännu en gång kunna räkna in ett säkert stafettguld i december, sen när februari närmar sig sitt slut brukar det visa sig att det inte är fullt så enkelt.
3: Finland: Matintalo – Niskanen – Piippo – Pärmäkoski
I OS-stafetten körde Finland med fyra andrasträcksåkare, vilket tvingade bland annat Niskanen att åka fristil. När nu eviga talangen Piippo äntligen kan ha slagit igenom öppnas nya möjligheter upp för det finska laget. Med henne på tredje kan Beitostölen-vinnaren Niskanen flyttas ner till andrasträckan. Pärmäkoski får fortsätta på sistasträckan, hon har en underskattad spurt som räckte för att lura Diggins och USA på bronset i Oberstdorf.
Förstasträckan går till Matintalo som hade en stark helg i Beitostölen med pallplats i sprint och som tillsammans med Kalvå sprängde fältet på förstasträckan i mixedstafetten. Rutinerade Kyllönen samt sprintrarna Joensuu och Lylynperä är klassiska reserver. Det finns förhoppningar om att Joensuu kan åka fristil, men på distans är resultatraden i klassiskt klart starkare.
4: USA: Kern – Brennan – Laukli – Diggins
Brennan och Diggins bildar en stark duo på andra och fjärde sträckan, men komplementsåkarna har inte imponerat i år. I Beitostölen gavs Kern och Laukli chansen men förvaltade den inte. På OS åkte Swirbul en godkänd förstasträcka men har av någon outgrundlig anledning bara tävlat i Nordamerika i vinter. Till Touren är hon dock tillbaka i världscupen och kan på nytt slå sig in i stafettlaget. Även McCabe körde OS-stafetten men hon liksom övriga unga amerikanskor har inte utvecklats hittills i vinter.
5: Tyskland: Sauerbrey – Hennig – Fink – Carl
Precis som USA har de överraskande OS-silvermedaljörerna en stark uppställning på sträckorna 2 och 4 genom Henning och Carl, såvida inte Carl åker tredje som i Peking. På förstasträckan hoppas man på nytt på Sauerbrey som slog igenom ifjol men som ännu inte tävlat i år. Annars kan sprintarna Rydzek och Gimmler vara alternativ där. Fristilssträckan står i första hand mellan Krehl som avslutade OS-stafetten mot Fink som var tolva i Davos.
Sen är det ett rejält hopp ner till Fähndrich Schweiz och övriga länder, så kampen om sjätteplatsen blir en tävling i tävlingen där jag varnar lite för Italien. Men vi släpper det och byter till herrarna.
Herrar:
1: Norge: Nyenget – Golberg – Krüger – Kläbo
Norrmännen kan i ryssarnas frånvaro ställa upp lite vad som helst och ändå vinna. Men om vi bygger laget bakifrån är Kläbo världens bäste avslutare och Krüger visade i Davos att han är världens bäste i fristil. Av de klassiska åkarna har Golberg varit bäst och får andrasträckan vilket lämnar förstasträckan till Nyenget. 30-årige Nyenget som i så fall skulle göra mästerskapsdebut, han har aldrig kört tidigare och kommer få svårt att kvala in till skiathlon eller 15 fritt. Bland reserverna finns Tönseth och Iversen i klassiskt samt Röthe och Holund i fristil.
2: Sverige: Anger – Burman – Poromaa – Halfvarsson
Lätt att välja förstakvartett, svårare att få de i ordning. Man kan lika gärna köra laget omvänt faktiskt. Halfvarsson och Poromaa har varit stabila i distans och blir ryggraden i detta bygge. Sprintern Anger körde bra på milen i Ruka men har varvat distansprestationer efter det. Burman har varit segstartad men brukar vara som bäst på mästerskapen. Brukar få köra tredjesträckan men har åkt bättre i klassiskt i vinter. Bästa loppet var den parodiska masstarten i Lillehammer, där åkningen var bättre än placeringen.
Bra där körde också Rosjö som åtta. Han är ett tänkbart alternativ på förstasträckan, i synnerhet om man satsar med Anger på sista. Häggström hittade en fin rygg i Davos som tog honom in i stafettdiskussionen, medan Johansson och Svensson har långt kvar för att slå sig in i laget.
3: Frankrike: Jouve – Lapalus – Parisse – Chappaz
Fransmännen kan knappt missa medalj i mästerskapsstafetter. Trots att man haft absolut noll (okej en (Manificat på 15 fritt i Falun)) framgångar individuellt på 16 år radar man upp stafettmedaljer. Jouve och Chappaz får varsin kantsträcka efter fina sprintinsatser. I mitten får Lapalus fortsätta i klassiskt medan Parisse, som med sin tolfteplats var bäste grodätare i Davos, får tredje. Lapierre är hack i häl medan Manificat, som varit så anonym i vinter att jag trodde han lagt av, måste lyfta sig om han ska upprepa succén från Peking där han ordnade medalj på sistasträckan.
4: Finland: Hyvärinen – Niskanen – Lindholm – Mäki
Hur står det till med Niskanen? Covidsjukdomen har gjort att vi ännu inte fått se honom i vinter. Han är så klart nyckeln om det ska bli en lång stafettmedalj till Finland under hans generation. Och för all del, hur står det till med Hakola som är tilltänkt startman? Ett ynka lopp mot okänt motstånd har det blivit för honom i vinter.
Men en hel del har gått bra också. Träningsvillige Lindholm drämde till med tredje åktid på jaktstarten i Ruka och var elva i Davos. Än bättre rygg hittade Ruuskanen som blev åtta. Hyvärinen har dubbla tolfteplatser i klassiskt, medan Vuorela och forne sprintern Lepistö är allt som oftast mellan 20 och 30. Tilltänkt slutman är Mäki som varit i sprintfinal men som inte fått till distansåkningen i vinter.
5: Italien: Nöckler – De Fabiani – Barp – Pellegrino
Stark uppställning på sträcka 2 och 4 för di blåe genom De Fabiani och Pellegrino. Nöckler låser upp förstasträckan efter seger i Alpcupen och 13:e plats i Beitostölen. Sedan vänder sig Piller Cottrer i sin framtida grav hur teknikbytet i Marcialonga skapat brist på italienska tredjesträcksåkare. I Davos radade aspiranterna upp utanför topp 30 strecket (som förvisso inte finns längre), istället riktar jag på nytt fokus på Alpcupen där förstaårssenioren Barp vann ett fristilslopp vilket räcker för en plats just nu.
6: USA: Wonders – Schumacher – Patterson – Ogden
Dubbla juniorvärldsmästarna var 8 minuter efter det ryska laget på OS, så man har en bit kvar tills man tar nya medaljer. Från det laget är det Schumacher och Ogden som lyckats bäst som seniorer, och kompletteras här med Patterson som hade andra åktid i Ruka samt Wonders (med i silverlaget i Goms) som var 16:e i Beitostölen. Ketterson är den femte som tagit distanspoäng i vinter medan Jager som brukade köra startsträckan i juniorlaget bara åkt sprint i vinter och det inte särskilt bra.
7: Tyskland: Kuchler – Brugger – Bögl – Moch
Tyskland ställer också sitt hopp till två juniorstjärnor. Yngst är Moch som var bäst av de mänskliga i Davos samt Brugger, den forne juniorsprintvärldsmästaren, som har två topp åtta placeringar i klassiskt i vinter. Kuchler har slagit igenom i år och får förstasträckan efter tre stabila klassiska lopp medan Bögls fina lopp i Ruka petar Dobler ur laget trots att Dobler var bäst av dem i Davos.
8: Schweiz: Fähndrich – Baumann – Klee – Furger
Utan Cologna blir det tuff för Schweiz som nu lyckats bäst i plattsprint. Det enda distanslopp som gått riktigt bra var jaktstarten i Ruka där Furger och Klee hade femte respektive fjortonde åktid. Baumann missade några lopp i början men var bäst på hemmaplan och Fähndrich får också en plats efter seger i Alpcupen. Pralong och Steiner närmast utanför laget.
Sedan följer Musgraves Storbritannien, men han är alltför ensam för att ge britterna någon framgång. Så vi stannar där.
Lite stafettkoll såhär efter första perioden. Lagen ordnade efter nationscupen.
Damer:
1: Norge: H Weng – Kalvå – Östberg – T Weng
Norge har börjat bäst med flest och övertog ledningen i nationscupen från Sverige i Davos. Kalvå har fått sitt stora genombrott vid 30 års ålder och är gjuten på andrasträckan. H Weng och T Weng tar varsin yttersträcka och än så länge har Tiril varit hetast och ges ankarrollen, medan Heidi får inleda i brist på klassiska alternativ. Östberg och Fossesholm laddade rejält för Davos om tredjesträckan där Östberg gick klart segrande ur striden. Utöver Fossesholm i fristil är reserverna L Weng och Theodorsen i klassiskt.
2: Sverige: Svahn – Karlsson – Andersson – Sundling
På pappret har vi det bästa laget på väldigt många år, verkligheten har än så länge i vinter varit en annan. Mittblocket är urstarkt om Andersson kommer ur sin Covid på ett bra sätt. På OS åkte de i omvänd ordning och jag har sett att flera placerar ut de så även i år, men jag föredrar Karlsson i klassiskt. Sundling var den stora dominanten i slutet av förra säsongen, men en besvärlig sjukdom har gjort att vi denna vinter bara fått se två tama segrar i Östersund. Men det finns hopp om att det ska bli bättre senare under säsongen.
Förstasträckan är det stora frågetecknet där förhoppningen om att Svahn ska vara tillbaka där hon var innan skadan kanske var alltför optimistiska. Tiden börjar bli knapp att först kvala in i sprint och därefter också visa att hon håller i en stafett, det måste gå bättre än i Östersund. Gör hon inte det går frågan till Ribom som vunnit dubbelt i sprint, men som ännu inte visat något Sundling-lyft på distans som vi också hoppats på. Bäst distansåkare av sprintrarna har Dahlqvist varit i Ruka, hennes stafett i Beitostölen imponerade dock inte. Ytterligare ett alternativ är Ilar, som är en gedigen distansåkare i båda tekniker och som också har vissa sprintkvalitéer. Med sju så starka åkare borde vi ännu en gång kunna räkna in ett säkert stafettguld i december, sen när februari närmar sig sitt slut brukar det visa sig att det inte är fullt så enkelt.
3: Finland: Matintalo – Niskanen – Piippo – Pärmäkoski
I OS-stafetten körde Finland med fyra andrasträcksåkare, vilket tvingade bland annat Niskanen att åka fristil. När nu eviga talangen Piippo äntligen kan ha slagit igenom öppnas nya möjligheter upp för det finska laget. Med henne på tredje kan Beitostölen-vinnaren Niskanen flyttas ner till andrasträckan. Pärmäkoski får fortsätta på sistasträckan, hon har en underskattad spurt som räckte för att lura Diggins och USA på bronset i Oberstdorf.
Förstasträckan går till Matintalo som hade en stark helg i Beitostölen med pallplats i sprint och som tillsammans med Kalvå sprängde fältet på förstasträckan i mixedstafetten. Rutinerade Kyllönen samt sprintrarna Joensuu och Lylynperä är klassiska reserver. Det finns förhoppningar om att Joensuu kan åka fristil, men på distans är resultatraden i klassiskt klart starkare.
4: USA: Kern – Brennan – Laukli – Diggins
Brennan och Diggins bildar en stark duo på andra och fjärde sträckan, men komplementsåkarna har inte imponerat i år. I Beitostölen gavs Kern och Laukli chansen men förvaltade den inte. På OS åkte Swirbul en godkänd förstasträcka men har av någon outgrundlig anledning bara tävlat i Nordamerika i vinter. Till Touren är hon dock tillbaka i världscupen och kan på nytt slå sig in i stafettlaget. Även McCabe körde OS-stafetten men hon liksom övriga unga amerikanskor har inte utvecklats hittills i vinter.
5: Tyskland: Sauerbrey – Hennig – Fink – Carl
Precis som USA har de överraskande OS-silvermedaljörerna en stark uppställning på sträckorna 2 och 4 genom Henning och Carl, såvida inte Carl åker tredje som i Peking. På förstasträckan hoppas man på nytt på Sauerbrey som slog igenom ifjol men som ännu inte tävlat i år. Annars kan sprintarna Rydzek och Gimmler vara alternativ där. Fristilssträckan står i första hand mellan Krehl som avslutade OS-stafetten mot Fink som var tolva i Davos.
Sen är det ett rejält hopp ner till Fähndrich Schweiz och övriga länder, så kampen om sjätteplatsen blir en tävling i tävlingen där jag varnar lite för Italien. Men vi släpper det och byter till herrarna.
Herrar:
1: Norge: Nyenget – Golberg – Krüger – Kläbo
Norrmännen kan i ryssarnas frånvaro ställa upp lite vad som helst och ändå vinna. Men om vi bygger laget bakifrån är Kläbo världens bäste avslutare och Krüger visade i Davos att han är världens bäste i fristil. Av de klassiska åkarna har Golberg varit bäst och får andrasträckan vilket lämnar förstasträckan till Nyenget. 30-årige Nyenget som i så fall skulle göra mästerskapsdebut, han har aldrig kört tidigare och kommer få svårt att kvala in till skiathlon eller 15 fritt. Bland reserverna finns Tönseth och Iversen i klassiskt samt Röthe och Holund i fristil.
2: Sverige: Anger – Burman – Poromaa – Halfvarsson
Lätt att välja förstakvartett, svårare att få de i ordning. Man kan lika gärna köra laget omvänt faktiskt. Halfvarsson och Poromaa har varit stabila i distans och blir ryggraden i detta bygge. Sprintern Anger körde bra på milen i Ruka men har varvat distansprestationer efter det. Burman har varit segstartad men brukar vara som bäst på mästerskapen. Brukar få köra tredjesträckan men har åkt bättre i klassiskt i vinter. Bästa loppet var den parodiska masstarten i Lillehammer, där åkningen var bättre än placeringen.
Bra där körde också Rosjö som åtta. Han är ett tänkbart alternativ på förstasträckan, i synnerhet om man satsar med Anger på sista. Häggström hittade en fin rygg i Davos som tog honom in i stafettdiskussionen, medan Johansson och Svensson har långt kvar för att slå sig in i laget.
3: Frankrike: Jouve – Lapalus – Parisse – Chappaz
Fransmännen kan knappt missa medalj i mästerskapsstafetter. Trots att man haft absolut noll (okej en (Manificat på 15 fritt i Falun)) framgångar individuellt på 16 år radar man upp stafettmedaljer. Jouve och Chappaz får varsin kantsträcka efter fina sprintinsatser. I mitten får Lapalus fortsätta i klassiskt medan Parisse, som med sin tolfteplats var bäste grodätare i Davos, får tredje. Lapierre är hack i häl medan Manificat, som varit så anonym i vinter att jag trodde han lagt av, måste lyfta sig om han ska upprepa succén från Peking där han ordnade medalj på sistasträckan.
4: Finland: Hyvärinen – Niskanen – Lindholm – Mäki
Hur står det till med Niskanen? Covidsjukdomen har gjort att vi ännu inte fått se honom i vinter. Han är så klart nyckeln om det ska bli en lång stafettmedalj till Finland under hans generation. Och för all del, hur står det till med Hakola som är tilltänkt startman? Ett ynka lopp mot okänt motstånd har det blivit för honom i vinter.
Men en hel del har gått bra också. Träningsvillige Lindholm drämde till med tredje åktid på jaktstarten i Ruka och var elva i Davos. Än bättre rygg hittade Ruuskanen som blev åtta. Hyvärinen har dubbla tolfteplatser i klassiskt, medan Vuorela och forne sprintern Lepistö är allt som oftast mellan 20 och 30. Tilltänkt slutman är Mäki som varit i sprintfinal men som inte fått till distansåkningen i vinter.
5: Italien: Nöckler – De Fabiani – Barp – Pellegrino
Stark uppställning på sträcka 2 och 4 för di blåe genom De Fabiani och Pellegrino. Nöckler låser upp förstasträckan efter seger i Alpcupen och 13:e plats i Beitostölen. Sedan vänder sig Piller Cottrer i sin framtida grav hur teknikbytet i Marcialonga skapat brist på italienska tredjesträcksåkare. I Davos radade aspiranterna upp utanför topp 30 strecket (som förvisso inte finns längre), istället riktar jag på nytt fokus på Alpcupen där förstaårssenioren Barp vann ett fristilslopp vilket räcker för en plats just nu.
6: USA: Wonders – Schumacher – Patterson – Ogden
Dubbla juniorvärldsmästarna var 8 minuter efter det ryska laget på OS, så man har en bit kvar tills man tar nya medaljer. Från det laget är det Schumacher och Ogden som lyckats bäst som seniorer, och kompletteras här med Patterson som hade andra åktid i Ruka samt Wonders (med i silverlaget i Goms) som var 16:e i Beitostölen. Ketterson är den femte som tagit distanspoäng i vinter medan Jager som brukade köra startsträckan i juniorlaget bara åkt sprint i vinter och det inte särskilt bra.
7: Tyskland: Kuchler – Brugger – Bögl – Moch
Tyskland ställer också sitt hopp till två juniorstjärnor. Yngst är Moch som var bäst av de mänskliga i Davos samt Brugger, den forne juniorsprintvärldsmästaren, som har två topp åtta placeringar i klassiskt i vinter. Kuchler har slagit igenom i år och får förstasträckan efter tre stabila klassiska lopp medan Bögls fina lopp i Ruka petar Dobler ur laget trots att Dobler var bäst av dem i Davos.
8: Schweiz: Fähndrich – Baumann – Klee – Furger
Utan Cologna blir det tuff för Schweiz som nu lyckats bäst i plattsprint. Det enda distanslopp som gått riktigt bra var jaktstarten i Ruka där Furger och Klee hade femte respektive fjortonde åktid. Baumann missade några lopp i början men var bäst på hemmaplan och Fähndrich får också en plats efter seger i Alpcupen. Pralong och Steiner närmast utanför laget.
Sedan följer Musgraves Storbritannien, men han är alltför ensam för att ge britterna någon framgång. Så vi stannar där.
Kul läsning.
Inte för att vara petig fast Sauerbrey tävlade i Finland i november. Får se om hon är redo igen nu på touren. Tror dock mer på Krehl/Gimmler på första I nuläget.
Citat:
Byt plats på Frida & Ebba så ser det helt ok ut den uppställningen, För Ebba klarar inte av att spräcka upp ett fält som Frida klarar av!
VARNING!!! Nu följer 9157 tecken för er som inte orkar läsa sånt.
Lite stafettkoll såhär efter första perioden. Lagen ordnade efter nationscupen.
Damer:
1: Norge: H Weng – Kalvå – Östberg – T Weng
Norge har börjat bäst med flest och övertog ledningen i nationscupen från Sverige i Davos. Kalvå har fått sitt stora genombrott vid 30 års ålder och är gjuten på andrasträckan. H Weng och T Weng tar varsin yttersträcka och än så länge har Tiril varit hetast och ges ankarrollen, medan Heidi får inleda i brist på klassiska alternativ. Östberg och Fossesholm laddade rejält för Davos om tredjesträckan där Östberg gick klart segrande ur striden. Utöver Fossesholm i fristil är reserverna L Weng och Theodorsen i klassiskt.
2: Sverige: Svahn – Karlsson – Andersson – Sundling
På pappret har vi det bästa laget på väldigt många år, verkligheten har än så länge i vinter varit en annan. Mittblocket är urstarkt om Andersson kommer ur sin Covid på ett bra sätt. På OS åkte de i omvänd ordning och jag har sett att flera placerar ut de så även i år, men jag föredrar Karlsson i klassiskt. Sundling var den stora dominanten i slutet av förra säsongen, men en besvärlig sjukdom har gjort att vi denna vinter bara fått se två tama segrar i Östersund. Men det finns hopp om att det ska bli bättre senare under säsongen.
Förstasträckan är det stora frågetecknet där förhoppningen om att Svahn ska vara tillbaka där hon var innan skadan kanske var alltför optimistiska. Tiden börjar bli knapp att först kvala in i sprint och därefter också visa att hon håller i en stafett, det måste gå bättre än i Östersund. Gör hon inte det går frågan till Ribom som vunnit dubbelt i sprint, men som ännu inte visat något Sundling-lyft på distans som vi också hoppats på. Bäst distansåkare av sprintrarna har Dahlqvist varit i Ruka, hennes stafett i Beitostölen imponerade dock inte. Ytterligare ett alternativ är Ilar, som är en gedigen distansåkare i båda tekniker och som också har vissa sprintkvalitéer. Med sju så starka åkare borde vi ännu en gång kunna räkna in ett säkert stafettguld i december, sen när februari närmar sig sitt slut brukar det visa sig att det inte är fullt så enkelt.
3: Finland: Matintalo – Niskanen – Piippo – Pärmäkoski
I OS-stafetten körde Finland med fyra andrasträcksåkare, vilket tvingade bland annat Niskanen att åka fristil. När nu eviga talangen Piippo äntligen kan ha slagit igenom öppnas nya möjligheter upp för det finska laget. Med henne på tredje kan Beitostölen-vinnaren Niskanen flyttas ner till andrasträckan. Pärmäkoski får fortsätta på sistasträckan, hon har en underskattad spurt som räckte för att lura Diggins och USA på bronset i Oberstdorf.
Förstasträckan går till Matintalo som hade en stark helg i Beitostölen med pallplats i sprint och som tillsammans med Kalvå sprängde fältet på förstasträckan i mixedstafetten. Rutinerade Kyllönen samt sprintrarna Joensuu och Lylynperä är klassiska reserver. Det finns förhoppningar om att Joensuu kan åka fristil, men på distans är resultatraden i klassiskt klart starkare.
4: USA: Kern – Brennan – Laukli – Diggins
Brennan och Diggins bildar en stark duo på andra och fjärde sträckan, men komplementsåkarna har inte imponerat i år. I Beitostölen gavs Kern och Laukli chansen men förvaltade den inte. På OS åkte Swirbul en godkänd förstasträcka men har av någon outgrundlig anledning bara tävlat i Nordamerika i vinter. Till Touren är hon dock tillbaka i världscupen och kan på nytt slå sig in i stafettlaget. Även McCabe körde OS-stafetten men hon liksom övriga unga amerikanskor har inte utvecklats hittills i vinter.
5: Tyskland: Sauerbrey – Hennig – Fink – Carl
Precis som USA har de överraskande OS-silvermedaljörerna en stark uppställning på sträckorna 2 och 4 genom Henning och Carl, såvida inte Carl åker tredje som i Peking. På förstasträckan hoppas man på nytt på Sauerbrey som slog igenom ifjol men som ännu inte tävlat i år. Annars kan sprintarna Rydzek och Gimmler vara alternativ där. Fristilssträckan står i första hand mellan Krehl som avslutade OS-stafetten mot Fink som var tolva i Davos.
Sen är det ett rejält hopp ner till Fähndrich Schweiz och övriga länder, så kampen om sjätteplatsen blir en tävling i tävlingen där jag varnar lite för Italien. Men vi släpper det och byter till herrarna.
Herrar:
1: Norge: Nyenget – Golberg – Krüger – Kläbo
Norrmännen kan i ryssarnas frånvaro ställa upp lite vad som helst och ändå vinna. Men om vi bygger laget bakifrån är Kläbo världens bäste avslutare och Krüger visade i Davos att han är världens bäste i fristil. Av de klassiska åkarna har Golberg varit bäst och får andrasträckan vilket lämnar förstasträckan till Nyenget. 30-årige Nyenget som i så fall skulle göra mästerskapsdebut, han har aldrig kört tidigare och kommer få svårt att kvala in till skiathlon eller 15 fritt. Bland reserverna finns Tönseth och Iversen i klassiskt samt Röthe och Holund i fristil.
2: Sverige: Anger – Burman – Poromaa – Halfvarsson
Lätt att välja förstakvartett, svårare att få de i ordning. Man kan lika gärna köra laget omvänt faktiskt. Halfvarsson och Poromaa har varit stabila i distans och blir ryggraden i detta bygge. Sprintern Anger körde bra på milen i Ruka men har varvat distansprestationer efter det. Burman har varit segstartad men brukar vara som bäst på mästerskapen. Brukar få köra tredjesträckan men har åkt bättre i klassiskt i vinter. Bästa loppet var den parodiska masstarten i Lillehammer, där åkningen var bättre än placeringen.
Bra där körde också Rosjö som åtta. Han är ett tänkbart alternativ på förstasträckan, i synnerhet om man satsar med Anger på sista. Häggström hittade en fin rygg i Davos som tog honom in i stafettdiskussionen, medan Johansson och Svensson har långt kvar för att slå sig in i laget.
3: Frankrike: Jouve – Lapalus – Parisse – Chappaz
Fransmännen kan knappt missa medalj i mästerskapsstafetter. Trots att man haft absolut noll (okej en (Manificat på 15 fritt i Falun)) framgångar individuellt på 16 år radar man upp stafettmedaljer. Jouve och Chappaz får varsin kantsträcka efter fina sprintinsatser. I mitten får Lapalus fortsätta i klassiskt medan Parisse, som med sin tolfteplats var bäste grodätare i Davos, får tredje. Lapierre är hack i häl medan Manificat, som varit så anonym i vinter att jag trodde han lagt av, måste lyfta sig om han ska upprepa succén från Peking där han ordnade medalj på sistasträckan.
4: Finland: Hyvärinen – Niskanen – Lindholm – Mäki
Hur står det till med Niskanen? Covidsjukdomen har gjort att vi ännu inte fått se honom i vinter. Han är så klart nyckeln om det ska bli en lång stafettmedalj till Finland under hans generation. Och för all del, hur står det till med Hakola som är tilltänkt startman? Ett ynka lopp mot okänt motstånd har det blivit för honom i vinter.
Men en hel del har gått bra också. Träningsvillige Lindholm drämde till med tredje åktid på jaktstarten i Ruka och var elva i Davos. Än bättre rygg hittade Ruuskanen som blev åtta. Hyvärinen har dubbla tolfteplatser i klassiskt, medan Vuorela och forne sprintern Lepistö är allt som oftast mellan 20 och 30. Tilltänkt slutman är Mäki som varit i sprintfinal men som inte fått till distansåkningen i vinter.
5: Italien: Nöckler – De Fabiani – Barp – Pellegrino
Stark uppställning på sträcka 2 och 4 för di blåe genom De Fabiani och Pellegrino. Nöckler låser upp förstasträckan efter seger i Alpcupen och 13:e plats i Beitostölen. Sedan vänder sig Piller Cottrer i sin framtida grav hur teknikbytet i Marcialonga skapat brist på italienska tredjesträcksåkare. I Davos radade aspiranterna upp utanför topp 30 strecket (som förvisso inte finns längre), istället riktar jag på nytt fokus på Alpcupen där förstaårssenioren Barp vann ett fristilslopp vilket räcker för en plats just nu.
6: USA: Wonders – Schumacher – Patterson – Ogden
Dubbla juniorvärldsmästarna var 8 minuter efter det ryska laget på OS, så man har en bit kvar tills man tar nya medaljer. Från det laget är det Schumacher och Ogden som lyckats bäst som seniorer, och kompletteras här med Patterson som hade andra åktid i Ruka samt Wonders (med i silverlaget i Goms) som var 16:e i Beitostölen. Ketterson är den femte som tagit distanspoäng i vinter medan Jager som brukade köra startsträckan i juniorlaget bara åkt sprint i vinter och det inte särskilt bra.
7: Tyskland: Kuchler – Brugger – Bögl – Moch
Tyskland ställer också sitt hopp till två juniorstjärnor. Yngst är Moch som var bäst av de mänskliga i Davos samt Brugger, den forne juniorsprintvärldsmästaren, som har två topp åtta placeringar i klassiskt i vinter. Kuchler har slagit igenom i år och får förstasträckan efter tre stabila klassiska lopp medan Bögls fina lopp i Ruka petar Dobler ur laget trots att Dobler var bäst av dem i Davos.
8: Schweiz: Fähndrich – Baumann – Klee – Furger
Utan Cologna blir det tuff för Schweiz som nu lyckats bäst i plattsprint. Det enda distanslopp som gått riktigt bra var jaktstarten i Ruka där Furger och Klee hade femte respektive fjortonde åktid. Baumann missade några lopp i början men var bäst på hemmaplan och Fähndrich får också en plats efter seger i Alpcupen. Pralong och Steiner närmast utanför laget.
Sedan följer Musgraves Storbritannien, men han är alltför ensam för att ge britterna någon framgång. Så vi stannar där.
Lite stafettkoll såhär efter första perioden. Lagen ordnade efter nationscupen.
Damer:
1: Norge: H Weng – Kalvå – Östberg – T Weng
Norge har börjat bäst med flest och övertog ledningen i nationscupen från Sverige i Davos. Kalvå har fått sitt stora genombrott vid 30 års ålder och är gjuten på andrasträckan. H Weng och T Weng tar varsin yttersträcka och än så länge har Tiril varit hetast och ges ankarrollen, medan Heidi får inleda i brist på klassiska alternativ. Östberg och Fossesholm laddade rejält för Davos om tredjesträckan där Östberg gick klart segrande ur striden. Utöver Fossesholm i fristil är reserverna L Weng och Theodorsen i klassiskt.
2: Sverige: Svahn – Karlsson – Andersson – Sundling
På pappret har vi det bästa laget på väldigt många år, verkligheten har än så länge i vinter varit en annan. Mittblocket är urstarkt om Andersson kommer ur sin Covid på ett bra sätt. På OS åkte de i omvänd ordning och jag har sett att flera placerar ut de så även i år, men jag föredrar Karlsson i klassiskt. Sundling var den stora dominanten i slutet av förra säsongen, men en besvärlig sjukdom har gjort att vi denna vinter bara fått se två tama segrar i Östersund. Men det finns hopp om att det ska bli bättre senare under säsongen.
Förstasträckan är det stora frågetecknet där förhoppningen om att Svahn ska vara tillbaka där hon var innan skadan kanske var alltför optimistiska. Tiden börjar bli knapp att först kvala in i sprint och därefter också visa att hon håller i en stafett, det måste gå bättre än i Östersund. Gör hon inte det går frågan till Ribom som vunnit dubbelt i sprint, men som ännu inte visat något Sundling-lyft på distans som vi också hoppats på. Bäst distansåkare av sprintrarna har Dahlqvist varit i Ruka, hennes stafett i Beitostölen imponerade dock inte. Ytterligare ett alternativ är Ilar, som är en gedigen distansåkare i båda tekniker och som också har vissa sprintkvalitéer. Med sju så starka åkare borde vi ännu en gång kunna räkna in ett säkert stafettguld i december, sen när februari närmar sig sitt slut brukar det visa sig att det inte är fullt så enkelt.
3: Finland: Matintalo – Niskanen – Piippo – Pärmäkoski
I OS-stafetten körde Finland med fyra andrasträcksåkare, vilket tvingade bland annat Niskanen att åka fristil. När nu eviga talangen Piippo äntligen kan ha slagit igenom öppnas nya möjligheter upp för det finska laget. Med henne på tredje kan Beitostölen-vinnaren Niskanen flyttas ner till andrasträckan. Pärmäkoski får fortsätta på sistasträckan, hon har en underskattad spurt som räckte för att lura Diggins och USA på bronset i Oberstdorf.
Förstasträckan går till Matintalo som hade en stark helg i Beitostölen med pallplats i sprint och som tillsammans med Kalvå sprängde fältet på förstasträckan i mixedstafetten. Rutinerade Kyllönen samt sprintrarna Joensuu och Lylynperä är klassiska reserver. Det finns förhoppningar om att Joensuu kan åka fristil, men på distans är resultatraden i klassiskt klart starkare.
4: USA: Kern – Brennan – Laukli – Diggins
Brennan och Diggins bildar en stark duo på andra och fjärde sträckan, men komplementsåkarna har inte imponerat i år. I Beitostölen gavs Kern och Laukli chansen men förvaltade den inte. På OS åkte Swirbul en godkänd förstasträcka men har av någon outgrundlig anledning bara tävlat i Nordamerika i vinter. Till Touren är hon dock tillbaka i världscupen och kan på nytt slå sig in i stafettlaget. Även McCabe körde OS-stafetten men hon liksom övriga unga amerikanskor har inte utvecklats hittills i vinter.
5: Tyskland: Sauerbrey – Hennig – Fink – Carl
Precis som USA har de överraskande OS-silvermedaljörerna en stark uppställning på sträckorna 2 och 4 genom Henning och Carl, såvida inte Carl åker tredje som i Peking. På förstasträckan hoppas man på nytt på Sauerbrey som slog igenom ifjol men som ännu inte tävlat i år. Annars kan sprintarna Rydzek och Gimmler vara alternativ där. Fristilssträckan står i första hand mellan Krehl som avslutade OS-stafetten mot Fink som var tolva i Davos.
Sen är det ett rejält hopp ner till Fähndrich Schweiz och övriga länder, så kampen om sjätteplatsen blir en tävling i tävlingen där jag varnar lite för Italien. Men vi släpper det och byter till herrarna.
Herrar:
1: Norge: Nyenget – Golberg – Krüger – Kläbo
Norrmännen kan i ryssarnas frånvaro ställa upp lite vad som helst och ändå vinna. Men om vi bygger laget bakifrån är Kläbo världens bäste avslutare och Krüger visade i Davos att han är världens bäste i fristil. Av de klassiska åkarna har Golberg varit bäst och får andrasträckan vilket lämnar förstasträckan till Nyenget. 30-årige Nyenget som i så fall skulle göra mästerskapsdebut, han har aldrig kört tidigare och kommer få svårt att kvala in till skiathlon eller 15 fritt. Bland reserverna finns Tönseth och Iversen i klassiskt samt Röthe och Holund i fristil.
2: Sverige: Anger – Burman – Poromaa – Halfvarsson
Lätt att välja förstakvartett, svårare att få de i ordning. Man kan lika gärna köra laget omvänt faktiskt. Halfvarsson och Poromaa har varit stabila i distans och blir ryggraden i detta bygge. Sprintern Anger körde bra på milen i Ruka men har varvat distansprestationer efter det. Burman har varit segstartad men brukar vara som bäst på mästerskapen. Brukar få köra tredjesträckan men har åkt bättre i klassiskt i vinter. Bästa loppet var den parodiska masstarten i Lillehammer, där åkningen var bättre än placeringen.
Bra där körde också Rosjö som åtta. Han är ett tänkbart alternativ på förstasträckan, i synnerhet om man satsar med Anger på sista. Häggström hittade en fin rygg i Davos som tog honom in i stafettdiskussionen, medan Johansson och Svensson har långt kvar för att slå sig in i laget.
3: Frankrike: Jouve – Lapalus – Parisse – Chappaz
Fransmännen kan knappt missa medalj i mästerskapsstafetter. Trots att man haft absolut noll (okej en (Manificat på 15 fritt i Falun)) framgångar individuellt på 16 år radar man upp stafettmedaljer. Jouve och Chappaz får varsin kantsträcka efter fina sprintinsatser. I mitten får Lapalus fortsätta i klassiskt medan Parisse, som med sin tolfteplats var bäste grodätare i Davos, får tredje. Lapierre är hack i häl medan Manificat, som varit så anonym i vinter att jag trodde han lagt av, måste lyfta sig om han ska upprepa succén från Peking där han ordnade medalj på sistasträckan.
4: Finland: Hyvärinen – Niskanen – Lindholm – Mäki
Hur står det till med Niskanen? Covidsjukdomen har gjort att vi ännu inte fått se honom i vinter. Han är så klart nyckeln om det ska bli en lång stafettmedalj till Finland under hans generation. Och för all del, hur står det till med Hakola som är tilltänkt startman? Ett ynka lopp mot okänt motstånd har det blivit för honom i vinter.
Men en hel del har gått bra också. Träningsvillige Lindholm drämde till med tredje åktid på jaktstarten i Ruka och var elva i Davos. Än bättre rygg hittade Ruuskanen som blev åtta. Hyvärinen har dubbla tolfteplatser i klassiskt, medan Vuorela och forne sprintern Lepistö är allt som oftast mellan 20 och 30. Tilltänkt slutman är Mäki som varit i sprintfinal men som inte fått till distansåkningen i vinter.
5: Italien: Nöckler – De Fabiani – Barp – Pellegrino
Stark uppställning på sträcka 2 och 4 för di blåe genom De Fabiani och Pellegrino. Nöckler låser upp förstasträckan efter seger i Alpcupen och 13:e plats i Beitostölen. Sedan vänder sig Piller Cottrer i sin framtida grav hur teknikbytet i Marcialonga skapat brist på italienska tredjesträcksåkare. I Davos radade aspiranterna upp utanför topp 30 strecket (som förvisso inte finns längre), istället riktar jag på nytt fokus på Alpcupen där förstaårssenioren Barp vann ett fristilslopp vilket räcker för en plats just nu.
6: USA: Wonders – Schumacher – Patterson – Ogden
Dubbla juniorvärldsmästarna var 8 minuter efter det ryska laget på OS, så man har en bit kvar tills man tar nya medaljer. Från det laget är det Schumacher och Ogden som lyckats bäst som seniorer, och kompletteras här med Patterson som hade andra åktid i Ruka samt Wonders (med i silverlaget i Goms) som var 16:e i Beitostölen. Ketterson är den femte som tagit distanspoäng i vinter medan Jager som brukade köra startsträckan i juniorlaget bara åkt sprint i vinter och det inte särskilt bra.
7: Tyskland: Kuchler – Brugger – Bögl – Moch
Tyskland ställer också sitt hopp till två juniorstjärnor. Yngst är Moch som var bäst av de mänskliga i Davos samt Brugger, den forne juniorsprintvärldsmästaren, som har två topp åtta placeringar i klassiskt i vinter. Kuchler har slagit igenom i år och får förstasträckan efter tre stabila klassiska lopp medan Bögls fina lopp i Ruka petar Dobler ur laget trots att Dobler var bäst av dem i Davos.
8: Schweiz: Fähndrich – Baumann – Klee – Furger
Utan Cologna blir det tuff för Schweiz som nu lyckats bäst i plattsprint. Det enda distanslopp som gått riktigt bra var jaktstarten i Ruka där Furger och Klee hade femte respektive fjortonde åktid. Baumann missade några lopp i början men var bäst på hemmaplan och Fähndrich får också en plats efter seger i Alpcupen. Pralong och Steiner närmast utanför laget.
Sedan följer Musgraves Storbritannien, men han är alltför ensam för att ge britterna någon framgång. Så vi stannar där.
Citat:
Inför förra säsongen var han skadad och i Lygna åkte han på Covid. Så förra säsongen gick inget vidare.Någon som har information kring vad som hänt med Alexander Ståhlberg som gör sin första seniorsäsong i år? Gjorde ett fantastiskt JVM för två säsonger sedan och var fyra på 15 km under FM förra säsongen men i år har man inte hört något om honom. Är han skadad eller sjuk?
Rapporterades dock om en bra träningssommar inför denna säsong med bl.a. rekord i löptester. Men de första tävlingarna gick inte bra (över 2 minuter efter Moch i Muonio), sen verkar han inte ha tävlat. DNSade i FIS tävlingarna helgen innan jul
Det är iofs "mycket som ska till" som har hänt med uttagningarna sedan Ruka.
Men Rosenberg vore ju bra mycket mer rimlig att skicka än Ingesson om vi snackar förstaårsseniorer. Yngre tjejerna har visserligen en stor erfarenhet att hämta från touren, men sportsligt mår dom bättre av Rovaniemi.
Tanken om Dahl till touren är rimlig utifrån vad vi sett hittills i år av B- och C-åkare. En tour i touren mot Slind.
Men Rosenberg vore ju bra mycket mer rimlig att skicka än Ingesson om vi snackar förstaårsseniorer. Yngre tjejerna har visserligen en stor erfarenhet att hämta från touren, men sportsligt mår dom bättre av Rovaniemi.
Tanken om Dahl till touren är rimlig utifrån vad vi sett hittills i år av B- och C-åkare. En tour i touren mot Slind.
Svenska laget till Tour de Ski:
Ida Dahl, IFK Mora SK
Maja Dahlqvist, Falun Borlänge SK
Anna Dyvik, IFK Mora SK
Moa Ilar, Falun Borlänge SK
Lisa Ingesson, Piteå Elit
Frida Karlsson, Sollefteå Skidor IF
Märta Rosenberg, Trillevallens Sportklubb
Calle Halfvarsson, Sågmyra SK
Johan Häggström, Piteå Elit
Leo Johansson, Falun Borlänge SK
Anton Persson, Falun Borlänge SK
William Poromaa, Åsarna IK
Eric Rosjö, IFK Mora SK
Oskar Svensson, Falun Borlänge SK
Ida Dahl, IFK Mora SK
Maja Dahlqvist, Falun Borlänge SK
Anna Dyvik, IFK Mora SK
Moa Ilar, Falun Borlänge SK
Lisa Ingesson, Piteå Elit
Frida Karlsson, Sollefteå Skidor IF
Märta Rosenberg, Trillevallens Sportklubb
Calle Halfvarsson, Sågmyra SK
Johan Häggström, Piteå Elit
Leo Johansson, Falun Borlänge SK
Anton Persson, Falun Borlänge SK
William Poromaa, Åsarna IK
Eric Rosjö, IFK Mora SK
Oskar Svensson, Falun Borlänge SK
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera