Citat:
Ursprungligen postat av
Tjunky
min fråga är om allemansrätten är lag?
Allemansrätten nämns med ett ord i grundlagen, då som undantagsregel till egendomsskyddet. Att vars och ens egendom (mark är egendom) är skyddad från inskränkning av enskild eller det allmänna utom när det krävs för ett angeläget allmänt intresse är en mänsklig rättighet enligt svensk och EU-grundlag.
Eftersom allemansrätten är odefinierad i lagtext hamnar dess innebörd på civilrättens område - närmare bestämt inom avtalsrätten. Ordet "hävd" har använts i tråden, men en bättre benämning är sedvanerätt. Sedvana är en av mekanismerna varigenom avtal kan uppstå.
"Sedvanerätt" innebär att en viss bestämmelse som gång på gång godkänts och likformigt skett över längre tid utan invändning eller avbrott övergår till att uppfattas som skriven lag. Högsta Domstolen (målnummer T4028-07) fastställer t.ex. Samernas rätt till vinterbete för sina renar på andra fastighetsägares mark utan att behöva betala arrende genom sedvanerätten. HD beskriver också att förhållandets varaktighet ska ha varit rådande under minst 90 år för att få grundas på sedvanerätt.
Orkar man läsa igenom HD's dom lägger man också märke till den bevisbörda som krävs för den som påstår sig ha rättighet till annans egendom genom sedvanerätt. Eftersom allemansrätten är en sedvanerätt åligger samma bevisbörda den som påstår sig ha rättigheter till annans egendom genom "allemansrätt". För att få utnyttja annans egendom enligt "allemansrätten" behöver man således kunna bevisa att samma typ av nyttjande har skett i minst 90 år.
Att gå till fots genom en skog som tillhör annan torde inte vara särskilt svårt att kunna bevisa varit tillåtet i minst 90 år. Detta under förutsättning att marken inte skadas som t.ex. blir fallet om flera personer regelbundet nyttjar samma område.
Att däremot bygga ett torn på annans egendom blir svårare att bevisa varit tillåtet i 90 år...
Citat:
Ursprungligen postat av
crocodilelilo
Bengtssons publikation är idag inaktuell. HD har sedan skrivelsen utkom i två rättsfall kommenterat både allemansrätt och sedvanerätt på ett sätt som gör skrivelsen näst intill vilseledande.
Att Bengtsson sedan i princip uteslutande i skrivelsen försöker definiera ett avtalsrättsligt förhållande utifrån vad som straffrättsligt är tillåtet gör inte tolkningen av allemansrätten bättre...