Sorgmanteln är väl ändå den vackraste? Tyvärr har den fått ett dystert namn i Skandinavien och USA; i England (där den inte är inhemsk, men stundom kan förekomma som tillfällig gäst) heter den, i mitt tycke mer välförtjänt Camberwell Beauty!
Vad roligt, helt rätt tycker jag! Den är så ödmjuk i sin enkla gula eller vita framtoning, men ändå så vacker när man tar sig tid att studera den lite närmare. Framtoningen till trots, är den ju tuffare än de flesta när den klarar att t.o.m. låta sig frysas under övervintringen utan att dö på kuppen som en annan ömklig stackare skulle göra.
Jag blir alltid varm om hjärtat när den första dyker upp på våren. "Alldleles för tidigt!" tänker jag ofelbart. "Det finns ju inget att äta, allt är bara vissnat och brunt, gå och lägg dig igen!" Har försökt bjuda på sockervatten men det verkar inte falla herrn, för det tror jag att det är, i smaken. Det ska vara äkta vara.
En vår iakttog jag en citronfjäril länge och insåg att den fladdrar ingalunda planlöst omkring utan den verkar faktiskt patrullera gränser! Så fort det kom en annan förbi så satte "min" igång att bråka med den och den var riktigt aggressiv, inte alls så där ljuvt och skört, fjärilsaktigt fladdrig utan mer missilvarianten. "Hmm, har de verkligen revir?" och jodå, det har de. Det hade jag aldrig ens funderat över tidigare men nu vet jag det.
Gillar blåa monarker men en gul fjäril för Sverige känns ju faktiskt helt rätt. Jag visste inte ens vad brakved och getapel var för något men vi får väl börja sätta lite sådana ute nu då för att ta hand om vår fjäril.
Citronfjäril ser man ju mycket mer sällan än nässelfjäril.
Nässelfjäril brukar va den första fjärilen man ser på våren, iaf i norrland.
Tror inte många har sett en citronfjäril där ens.
Jag har sett den kanske 10 gånger i mitt 25 åriga liv och har varit ute i naturen flera gånger i veckan sen jag var 13.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!