Besvärligt läge för Arsenal. Man slirar lite, medan City ser ut att ha toppat formen. Bortamötet på Etihad om 10 dagar blir en nagelbitare.
Fördel för Arsenal där är att man får två dagars mer vila än City och betydligt lättare match just före.
Arsenal möter Saints hemma på fredagen, medan City spelar borta mot Brighton på söndagen. Sen möts de i ligan på onsdagen den 26e.
I de här lägena känns rutin som extremt viktigt. Det här är standard för City, de har varit här förr. Medan Arsenals spelare vet att det är now or never. Sumpar de detta kan det dröja decennier innan man är här igen, ifall Chelsea/Liverpool/United gör en bra sommar och en stark säsong nästa år.
Arsenal har ändå ett par spelare som vunnit stora titlar (i andra klubbar dock): Partey har vunnit spanska ligan, Jesus och Zinchenko i City, Jorginho CL. Kanske kan hjälpa till mentalt.
Tjatar om det, men att City övht släppte Zinchenko och Jesus till Arsenal skvallrar hårt om Citys syn på både Arsenal och de här spelarna. Spelarna - "för dåliga för oss, vi kan få bättre". Arsenal: "inte ett hot varken nu eller på sikt". Och nu står vi här vid säsongs-avslutning och City jagar laget de inte såg som en utmanare.
För mig som LFC-fan är hoppet det sista som överger mig. Denna säsong går faktiskt att rädda lite , om man "bara" börjar vinna. Spelschemat ser inte alls oövervinnerligt ut:
Leeds (B)
Forest (H)
West Ham (B)
Spurs (H)
Fulham (H)
Brentford (H)
Leicester (B)
Villa (H)
Saints (B)
Kan Liverpool få igång ett momentum och ta full pott mot Leeds, Forest och Ham, kan man börja närma sig topp 4. Newcastle ser inte superstabila ut, det går att komma ikapp dem. Men då måste man ju göra sitt eget jobb. Andrahalvlek mot Arsenal skvallrar om att det kan gå, man har kapacitet till det.
Har fortfarande inte kommit över Gabriels uppenbara fasthållning på Salah i sista minuten på Anfield. Hur hela fotbollsvärlden är OK med den sortens fouls eftersom det är toppmöte, sista minuten och Salah lägger sig. "då kan man ju inte blåsa straff väl". Jo, om Gabriel håller fast Salah, ska det vara straff. Clear as day.
Fördel för Arsenal där är att man får två dagars mer vila än City och betydligt lättare match just före.
Arsenal möter Saints hemma på fredagen, medan City spelar borta mot Brighton på söndagen. Sen möts de i ligan på onsdagen den 26e.
I de här lägena känns rutin som extremt viktigt. Det här är standard för City, de har varit här förr. Medan Arsenals spelare vet att det är now or never. Sumpar de detta kan det dröja decennier innan man är här igen, ifall Chelsea/Liverpool/United gör en bra sommar och en stark säsong nästa år.
Arsenal har ändå ett par spelare som vunnit stora titlar (i andra klubbar dock): Partey har vunnit spanska ligan, Jesus och Zinchenko i City, Jorginho CL. Kanske kan hjälpa till mentalt.
Tjatar om det, men att City övht släppte Zinchenko och Jesus till Arsenal skvallrar hårt om Citys syn på både Arsenal och de här spelarna. Spelarna - "för dåliga för oss, vi kan få bättre". Arsenal: "inte ett hot varken nu eller på sikt". Och nu står vi här vid säsongs-avslutning och City jagar laget de inte såg som en utmanare.
För mig som LFC-fan är hoppet det sista som överger mig. Denna säsong går faktiskt att rädda lite , om man "bara" börjar vinna. Spelschemat ser inte alls oövervinnerligt ut:
Leeds (B)
Forest (H)
West Ham (B)
Spurs (H)
Fulham (H)
Brentford (H)
Leicester (B)
Villa (H)
Saints (B)
Kan Liverpool få igång ett momentum och ta full pott mot Leeds, Forest och Ham, kan man börja närma sig topp 4. Newcastle ser inte superstabila ut, det går att komma ikapp dem. Men då måste man ju göra sitt eget jobb. Andrahalvlek mot Arsenal skvallrar om att det kan gå, man har kapacitet till det.
Har fortfarande inte kommit över Gabriels uppenbara fasthållning på Salah i sista minuten på Anfield. Hur hela fotbollsvärlden är OK med den sortens fouls eftersom det är toppmöte, sista minuten och Salah lägger sig. "då kan man ju inte blåsa straff väl". Jo, om Gabriel håller fast Salah, ska det vara straff. Clear as day.